Stäng fönster Göteborg kn, ANGERED, Västra Götaland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
ANGERED 69 Angered ligger cirka en mil nordost om Göteborgs centrum med Vättlefjälls skogar i nordöst och i söder Lärjeåns dalgång. Partille kommun gränsar i sydöst och Ale i norr. Hjällbo och Gårdsten ligger i väst mot Göta Älv. Angered Centrum är en anläggning med kontors- och butiksbyggnader, sjuk- och socialvårdsservice, bostäder och kulturhuset Blå stället med vidbyggt bibliotek och gymnasium. Bostadsbebyggelsen i centrum består av främst lamellhus fördelade kring 12 gårdar. Matarleden Rävebergsvägen går i nord-sydlig riktning i väst och längs den ligger ett par industriområden. Från den går Titteridammsvägen mellan centrum och Rannebergen. På vägens norrsida har småhusområden byggts under 1980-talet. Angereds och Bergums kyrkor är från medeltiden, men människor har varit där i minst 7000 år. Kring Lärjeån låg förr flera stora byar och gårdar; Angered, Lärje, Gunnared, Hjällbo, Steken etc. De två sistnämnda samt Lärjeholms herrgård vid åns mynning är upptagna i kommunens bevaringsprogram 1975. Bergslagsbanan gick längs älven och Västgötabanan hade tre stationer i socknen. Sista tåget gick 1967. Vid slutet av 1800-talet fanns kvarnar vid Lärjeån och industrier anlades kring Steken-Agnesberg. På 1950-talet kom Skånska Cementgjuteriets betongvarufabrik till Hjällbo. För att möta efterfrågan på bostäder påbörjade Angereds kommun ett byggnadsplanearbete. 1961 fastställdes den första planen med 26 kedjehus och ett hyreshus i Rösered, idag beläget inom Gårdsten, som Skånska Cement byggde samma år. 1963 byggdes ytterligare 20 kedjehus och 15 villor. Stiftelsen Angereds Hyresbostäder lät uppföra ett fyravåningshus med kommunalkontor 1962. Svenska Riksbyggen byggde 1963-65 ett fyravånings lamellhus samt ett loftgångshus i Agnesberg (också Gårdsten). Detta hann Angereds kommun genomföra före inkorporeringen med Göteborg. 1962 började Göteborgs stad nämligen i all tystnad köpa upp mark i Angered-Bergum (då Älvsborgs län) via bulvaner och en stadsbygd för hundratusentals invånare planerades. Befolkningstrycket på Göteborgs stad var enormt och markreserverna tömda. Eftersom Angered-Bergums kommuner som jordbruksbygder var lämpliga för snabb utbyggnad, som de inte ansågs kunna klara själva, inkorporerades området om 9 500 hektar 1967. Göteborg hade då större areal än Stockholm. Samtidigt med Angered-Bergum begärdes även inkorporering av Torslanda, Tuve, Säve och Askims kommuner. 1968 presenterades en generalplan med en majestätisk vision om det nya "Brasilia". Huvudansvaret hade överingenjör Enar A. Werner och kommunalrådet Torsten Henriksson. Stadsdelarna i Angered skulle byggas runt ett gigantiskt centrum med stora gröna lungor emellan, fullt utbyggt år 2000. Lövgärdet (byggt 1970), Gårdsten (-69), Rannebergen (-72) och Agnesberg ingick i norra halvan och Hammarkullen (-68), Hjällbo (-65), Eriksbo (-68), Linnarhult och Angered kyrkby i den södra. En automatiserad och datastyrd stadsbana skulle forsla invånarna till city på 30-40 minuter. Enligt Torsten Henriksson skulle det bli "en av Västsveriges vackraste städer". Centrums uppförande fördröjdes dock. De olika nya stadsdelarna låg därför till synes "utkastade" i skogen, långt från service och arbeten och fick mycket kritik. Angered skulle vara självförsörjande på arbetsplatser, men marken för industriområden hamnade så långt ut att planer, vatten och avlopp inte nådde dit. Centrum skulle vara navet och man hade oerhört stora förhoppningar om dess funktion. Enligt centrumutredningen 1968 skulle det bli större än Göteborgs city, 10 gånger större än Frölunda torg. En dansk arkitekt, Allpas, hade då uppdraget. Angereds Centrum skulle vara kulturellt och socialt, inte bara shopping. Gestaltningsmässigt ville man inlemma faktorer ur det äldre stadsbyggandet med öppna gatusystem och blandade verksamheter. Visionen 1969 var att det skulle bli "som en brännpunkt dit man från alla riktningar lätt och gärna strålar samman". Byråchef Bissmarck och fastighetsdirektör Campanello menade 1969 att de kunde tänka sig utbytbara, lätta byggnader. De ville dra lärdom av kritiserade Skärholmen i Stockholm. Bostäderna i centrum tänktes som attraktiva för barnlösa hushåll och kontorsarbetande, då många kontor planerades. "Ett centrum efter en modern människas behov - ett meningsfyllt centrum. Ett levande centrum dygnet runt och absolut inget dött och nattetid farligt centrum", utlovade man 1971. Planerarna uttryckte också omsorg om att innerstaden inte skulle utarmas, vilket ansågs som en bekymmersam balans. Idag är det glömt vilken framtidstro som rådde och med vilket engagemang planerna för Angered formades. Löften om när centrum skulle vara klart sköts fram och planerna reviderades ideligen. Så kom en ekonomisk kris 1974 med nedgång i industrin och arbetslöshet. 1972 fanns cirka 3 000 tomma lägenheter i Angered och Bergsjön men fortfarande inget centrum. Folk valde Hisingen istället. Utbyggnaden i Angered avbröts vid 1970-talets mitt. Då hade generalplanens expansion fullföljts till ca 1/3. Bergum förblev oexploaterat. Idag bor cirka 42 000 i de delar som blev utbyggda varav knappt 3 300 i Angered Centrum (1999). White arkitekter, Göteborgs Förorter och K-konsult ritade Centrum, som var klart 1979 med Göteborgshem som byggherrar. Centrum indelades i olika sektorer som alla möts i mitten och skulle kunna expandera fritt individuellt allt eftersom. Idén om en stadskänsla med gaturum sträcker sig även inomhus med en innegata. Detta finns även på andra samtida torg, inte minst i citys Östra Nordstan. Källor: Svenska Dagbladet 1969-02-08; Handelstidningen 1969-06-18; Göteborgs Posten 1971-05-19; Söndagstid- ningen 1972-06-04; Arkitektur 1979:8 En bok om Angered (1966). Angereds kommun. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande. Del II. Red: Gudrun Lönnroth, Göteborgs Stadsmuseum. Internet: www.goteborg.se, statistik; Göteborgsbladet 2001, juniversionen Internetadress: www.gunnared.goteborg.se |
