Stäng fönster Åre kn, ÅRE BY, Jämtland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Åre by ligger på det 1420 meter höga fjället Åreskutans sluttningar ned mot Åresjön, en del av Indalsälven. Åredalens landskap är storslaget och präglas av skogsklädda sluttningar och kalfjäll men också av ett sedan länge brukat odlingslandskap med en idag tät bebyggelsekoncentration. Åreskutan är relativt solitärt belägen och fallhöjden från dess topp till sjön uppgår till 1050 meter vilket ger en mäktig känsla i hela det inventerade området. "Skutan" med dess kraftfulla förberg Mörviks- och Totthumlarna är allestädes närvarande och vid utblickar mot väster är det 1032 m höga men något mindre dramatiska Mullfjället i Duvedstrakten en tongivande komponent i landskapskaraktären. Tvärs över dalgången är fjällen inte lika höga men de barrskogsklädda sluttningarna på Renfjället avslutas med karga kalfjällspartier. Åredalen är av riksintresse för kulturmiljövården. Riksintresset baserar sig på den fjällnära odlingsbygden med förhistorisk kontinuitet, den medeltida Åre gamla kyrka och på bebyggelse knuten till tidig turism. Tätortsmiljön Åre by sträcker sig från gården Lund med hotellen Lundsgården och Nya Lundsgården i väster till den smala passagen mellan fjäll och sjö vid Vikböle i sydost. Fjällsluttningen planar ut ned mot sjön och de nedre partierna är flacka. Större delen av tätortsbebyggelsen är belägen mellan järnvägen som bitvis sträcker sig nära strandlinjen och E 14 (tidigare E 75) som ligger på en konstruerad avsats i sluttningen och effektivt delar av bebyggelsen. Ovanför europavägen intensifieras lutningen snabbt och bebyggelsen är i huvudsak belägen öster om de mest centrala delarna av Åre med torg och järnvägsstation. Rakt norr och nordväst om tätortskärnan är liftar och pister neddragna till vägen och vid Olympialiften i de västra delarna av miljön korsar störtloppsbacken E 14 via en skidbro. En stor del av liftsystemet är dock inte påtagligt närvarande i de centrala delarna. I den västra änden av området är den före detta jordbruksmarken i Lund och Lien exploaterad med liftanläggningen vid störtloppet och med stora bostadsrättshotell. Anläggningen Åre fjällby är den största och upptar hela ytan mellan E 14 och Årevägen som löper utmed järnvägen. Bebyggelsen från 1970- och 80-talen är varierad och den tidigare strukturen i området är ännu tydlig genom att delar av jordbruksbebyggelsen är bevarad just utanför Åre fjällbys gränser. Ovanför E 14 ligger spridda fritidshus och sportstugor i igenväxande ängs- och hagmark. Öster om Åre Fjällby ligger ett större antal enbostadshus längs Lienvägen och Kabinbanevägen. Området började styckas av och bebyggas på 1950-talet och uppvisar idag en varierad flora av främst souterrängbyggnader. På norra sidan E 14 kryper serpentinvägen Slalomsvängen uppför den branta sluttningen och här ligger ett koncentrerat fritids- och fastboendeområde med byggnader från 1950- 90-talen, varav de tre anläggningarna Belwobyn, Engmans stugor och Östlibacken samtliga uppvisar enhetliga flerbostadshus i souterräng. Direkt öster om Belwobyn ligger Kabinbanas dalstation i Slalombackens nedre ände. Vid denna centrala punkt i skidsystemet finns även en sexstolslift och byggnader med serveringar och butiker. Runt Åre torg som på 1980-talet gjorts stadsmässigt med hjälp av butiks- och bostadskomplexen Mitt i Åre är bebyggelsen tät och varierad vad gäller volym, höjd, utformning och ålder. Bergbanan från 1910 har dalstationen i en rak axel från järnvägsstationen som åtskiljs från torget av en öppen park. Kring torget finns mangårdsbyggnaderna till två av de ursprungliga gårdarna i byn Mörviken, båda parstugor som moderniserats. I närheten av torget ligger flera berömda hotell från turismens barndom. De präglas främst av 1910-talets nationalromantiska träbyggnadskonst och deras variationsrika utformning har fungerat som inspiration för sentida bebyggelse i området. Nedanför torget och på dess östra sida är bebyggelsen rik på inslag från 1950-talet. Dessa byggnader är i regel friliggande volymer och både en- och flerbostadshus förekommer. Flerbostadshusen har ofta lokaler i bottenvåningarna. Ovan torget tornar några högre byggnader upp sig mot fjället. De är flerbostadshus och byggnader tillhöriga Åre skola, uppförda under 1980- och 90-talen. På motsatt sida Årevägen är enbostadshus från 1950-talet med tidigare och senare inslag dominerande. Ett område med låga röda trälängor avgränsar mot den öppna marken vid Åre tidigmedeltida gråstenskyrka med klockstapel från 1700-talet. Från järnvägsstationen och österut nedanför kyrkan är ett större flackt strandområde ianspråktaget för camping men en exploatering av området med turistanläggningen Multihallen och andelshus är inledd. Direkt ovanför torget ligger ett antal exklusiva villor och före detta pensionat som placerats ut i en gles struktur öster om Bergbanans sträckning. Detta enligt stadsplanearkitekten Per Olof Hallmans intentioner från 1907 som också fått genomslag längre ned i byn vid järnvägen och dagens torg. Bergbanans bergstation är belägen tillsammans med hotellet Fjällgården från 1910-talet vid den s k Östra platån. Nedanför platån är det obebyggt vid sidan av fyra flerbostadshus med turistlägenheter, uppförda i inledningen av 2000-talet. Området öster om Bergbanan har förtätats efter nybyggnadsepoken decennierna efter sekelskiftet. Fyra hotellbyggnader i området hör till den stora Tottanläggningen som än så länge är den största byggnaden i Åre. Totthotellet avslutar den naturliga terrass som utnyttjats för bebyggande av bönderna i Tottens by. Läget är anslående och bymiljön intim. Längs en smal bygata är bebyggelsen tät med rika inslag av 1800-talssbebyggelse såväl som mindre fritidshus från andra hälften av 1900-talet. Sluttningarna nedanför Tottens by har bebyggts med främst flerbostadshusområden som Alphyddorna och Glasberget. Intill breder det före detta sjukhusområdet ut sig med stora lokaler från etableringen på 1920-talet och fram till idag ut sig. Det långsträckta sjukhuskvarteret är beläget på en platå och idag delvis kontoriserat. Nedanför sjukhusområdet är fem punkthus utplacerade i park. HSB-området är uppfört i början av 1980-talet och ett samlat område med avancerad postmodernistisk arkitektur uppfördes öster om sjukhuset i högt läge i inledningen av 1990-talet. Punkthusen är synliga från stora delar av dalgången. Öster om skolan är egnahemsbebyggelsen tät, likaså på östra sidan av den öppna marken vid kyrkan. Ett butiks- och kontorscentrum i den mindre skalan, Produkthuset, är uppfört nedanför Årevägen och därefter följer en tät villabebyggelse mellan denna och E 14. Inslag av flerbostadshus finns. Enbostadshusen är många också norr om europavägen. Villakvarteret Bullerbyn från 1970-talet är västlig utpost i ett område med varierad permanent- och fritidshusbebyggelse som når långt åt öster. Byggaktiviteten har varit hög under sent 1990-tal och i inledningen av det nya millenniet. Inslag av jordbruksbebyggelse finns bevarad och i de östra delarna av detta villaområde vid Birgittavägen och Solbringsvägen övergår bebyggelsen i sportstugor och fritidshus. Solbringen är ett expansivt område som var etablerat med gles fritidshusbebyggelse i höga lägen sedan 1960-talet. Terrängen är brant och tomterna smala mellan serpentinvägar och brant skogssluttning. Byggnader här är främst av souterrängtyp. Vid Vikböle i öster klättrar bebyggelsen inte lika högt upp på sluttningen men även här finns fritidsbebyggelse på avstyckad jordbruksmark. Inslaget av permanentbebyggelse är inte obetydligt. Åre by är sammanfattningsvis en komplex miljö med varierad topografi. Bebyggelsen förtätas i hög takt i flera av delområdena och en utveckling mot permanentbebyggelse allt högre upp på sluttningarna är tydlig. De stora utbyggnadsfaserna är till viss del ännu tydliga med jordbruksbebyggelse från 1800-talet och tidigt 1900-tal spridd i området med idag tydligast koncentration i Tottens by. Inget jordbruk är idag aktivt och markerna växer snabbt igen och äldre ekonomibyggnader är sedan länge övertaliga och ofta stadda i förfall. Gårdstomterna är däremot i många fall välhållna. Den tidiga turismens byggnader är påfallande ofta bevarade men också i hög grad förändrade till exteriör och interiör. 1910-talet är starkt representerat. Mellankrigstiden var en nedgångsperiod i byggandet och det fanns ett stort behov när 1950-talet trädde in. Nu omvandlades Åre till tätort med väl utbyggd service och såväl flerbostadshus och egnahem, ofta typhus, växte upp centralt i byn. En stadsplan upprättad av länsarkitekten Gösta Rollin 1937 lade upp huvuddragen med en stad-i-park-tanke. Under 1960- och 70-talen var villabyggandet intensivt och 1970-talet bjuder även på storskaliga turistanläggningar som kabinbanan och utbyggnad av Tott hotell, då Sunwing. 1980-talet kom dock att medföra den verkliga boomen och stads- och landskapsbilden är starkast påverkad av detta decenniums byggande. Det är främst stora volymer som dominerar intrycket och de är spridda i stora delar av miljön. Enbostadshusbyggandet var fortsatt intensivt och det var ofta byggnader i s k alpstil med rustikt intryck som lockade fastboende och fritidshusköpare. Den heta perioden höll i sig fram till den allmänna nedgången i ekonomin på 1990-talet. Optimismen och byggaktiviteten har sedan slutet av 1990-talet varit stor och många talar idag om en situation liknande den på andra hälften av 1980-talet. Till detta bidrar stora satsningar inför alpina VM 2007 som arrangeras i denna anrika vintersportort. |
