Stäng fönster Mörbylånga kn, Glömminge kyrkas kyrkomiljö, Kalmar
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Socknen Glömminge socken har en i huvudsak rektangulär form. Från kusten vid Kalmarsund sträcker den sig ungefär 7 km mot öster, och i andra riktningen, från norr till söder, är den omkring en halvmil lång. Socknen gränsar i söder mot Algutsrums socken och i norr mot Högsrums socken. Större delen av gränsen mot öster delas med Runstens socken, men uppe i det nordöstra hörnet finns en kort sträcka som möter Långlöts socken. Glömminge socken har haft samma utbredning sedan medeltiden, med undantag av byn Österskog som överfördes från Högsrums socken 1884. En sammanfattning om Glömminge socken och dess historia ges i Bertil Palms inledande text, Glömminge – en överblick, till sockenboken från 1990. Han beskriver där hur västra landborgen drar från norr till söder som en långsluttande terrass och bildar den stora ledlinjen i landskapet. Från landborgens krön, vilket i huvudsak sammanfaller med dragningen av väg 136, ”…har man en vid utsikt över kustbältets dälder med åkerfält och enstaka lundar mot Sandåsens barrskogsrand och Kalmarsunds vattenspegel i fonden.” Öster om landborgen breder mittlandsplatån ut sig med åkerslätter och lövskog. Glömminge hör till de skogrikaste socknarna på Öland. De öppna betesmarkerna är små. Socknens gamla huvudbygd ligger på mittlandsplatån och utefter landborgshöjden. I boken Det medeltida Sverige, Öland, redovisas hur många byar och gårdar som fanns i socknen under 1540-talet. Byarna var: Isgärde, Ryd, Böle, Glömminge, Brostorp, Kvigerälla och Gillsättra. Av dessa bestod Böle och Glömminge av endast en gård per by. Bertil Palm gör antagandet att Glömminge, som alltså bara bestod av prästgården och kyrkan, tidigare varit större, och legat på landborgshöjden ostsydost om kyrkan. Han menar att gårdarna i socknens ”moderby” kan ha flyttats under medeltiden och uppgått i Brostorp, och att endast prästgården och Backgården blivit kvar ungefär på sin gamla plats. I sin text Ortnamn i Glömminge, i sockenboken, skriver Nils Torsund att sockennamnet i likhet med många övriga ortnamn som avslutas med -inge kan anses ha tillkommit under äldre järnålder och folkvandringstid. Namnet förekommer i skrift första gången omkring 1320, då som Glöminge. Kyrkomiljön Till skillnad från de flesta kyrkorna på Ölands västsida är Glömminge kyrka placerad nedanför västra landborgen. Den ligger vid foten av en backe just väster om den korsning där vägen över till Runsten utgår från väg 136. Den korta och trädkantade gatan ner till kyrkan, Kyrkogatan, avslutas vid kyrkogårdens huvudentré. Entrén ligger nära kyrkogårdens sydöstra hörn och kyrkan är placerad norr om den gång som i vägens förlängning löper mot väster över kyrkogården. Kyrkobyggnaden är som brukligt orienterad i öst-västlig riktning, med torn i väster och kor i öster, vilket betyder att kyrkans västportal är vänd bort från kyrkogårdens huvudentré. Prästgården, som sedan 2001 är i privat ägo, ligger söder om kyrkogården. Huvudbyggnaden uppfördes 1868. Den är byggd i ett och ett halvt plan, med frontespiser på båda långsidorna. Taket är brutet och klätt med rött lertegel. Fasaderna är rödfärgade med vita detaljer. Ritningar till huset upprättades av patron Per August Johansson på Röhälla. Byggnaden är vänd med huvudfasaden mot öster. Mellan prästgården och landsvägen ligger fyra ålderdomliga stenlador under vasstäckta tak. Två av ladorna bildar en länga mot Kyrkogatan. De båda andra är byggda i vinkel som avgränsar kyrkomiljön mot sydost. Några av ladugårdarna är enligt Bertil Palm uppförda år 1813. Högt upp på den sydligaste ladugårdens gavel mot öster sitter årtalet 1782 i smide. Ladorna ägs sedan 1920-talet av Kalmar läns museum. Prästgårdens huvudbyggnad flankeras mot kyrkogården av ett magasin i sten byggt 1827 och på andra sidan ”Södra hus”. Det senare är uppfört av sten i två plan. På norra sidan av Kyrkogatan ligger ett församlingshem. Församlingshemmet är byggt i ett plan med väggar av stående ljust grå träpanel och tak av röd plåt. Ritningar upprättades 1988 vid BA Bengtssons kontor. Församlingshemmet är mot väster sammanbyggt med ett f.d. bårhus av sten, uppfört 1967 efter ritningar av arkitekten Gösta Gerdsiö. |
