Stäng fönster Borgholm kn, ALBÖKE KYRKAS KYRKOMILJÖ, Kalmar
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Alböke kyrka och kyrkogård ligger ca 1 ½ mil norr om Borgholm. Byn och kyrkan ligger utmed landsvägens gamla sträckning strax öster om det som idag är väg 136. Kyrkan är omgiven av jordbruksmark och i kyrkbyn finns flera gårdar. Samspelet mellan förutsättningarna i naturlandskapet och bebyggelsens och kyrkornas lokalisering är på Öland mycket tydligt. Den långstäckta ön präglas av den östra och västra landborgen som i nord-sydlig riktning löper genom det flacka landskapet och till vilka öns huvudvägar och mesta bebyggelse är lokaliserad. Norr om Egby och upp mot Föra tonas dock sambandet mellan de äldre bylägena, vägnätet och kyrkornas lokalisering successivt ned när det gäller orienteringen till landborgarna. Här dominerar i stället ett mindre regelbundet nät av moränryggar och strandvallar ofta orienterade i nordväst - sydöstlig riktning till vilka bebyggelsen är lokaliserad. Detta bebyggelsemönster är mycket ålderdomligt och kan ha sitt ursprung i en bebyggelse från järnåldern till skillnad från radbyarna i söder som har medeltida ursprung. I ett stråk utefter kusten norrut från Borgholm är landskapet på några ställen öppet och består av alvarmark. Detta är mest iögonenfallande kring Alböke. Alböke är den sydligaste socknen i Borgholmskommun som har kust mot såväl Kalmarsund som Östersjön. Socknen gränsar i söder till Köping och Löt och i norr till Föra. Alböke är en utpräglad jordbrukssocken med en begränsad fritidsbebyggelse vid Kalmarsund. Socknen har fjorton byar. Det strandnära läget alldeles uppe på landborgskrönet har givit byn Äleklinta speciella förutsättningar som attraktiv bostads- och rekreationsmiljö. Alböke alvar består som de övriga öländska alvarmarkerna av ett vidsträckt område på kalkberggrund. Jordarna är tunna och flisan går i dagen på flera ställen. Utmed kusten löper den västra landborgen och här är jordtäcket så pass tjockt att man tagit upp horvor. Flera stora våtmarker finns här liksom träddungar med planterad tall. Alböke alvar är ett öppet och välbetat utmarksområde med förhistoriska gravfält, välbevarade stenmurar i gränserna efter utmarksdelningen och samfällda sjöbodplaner, utstakade i samband med 1800-talets skiften, intill Kalmarsund. Kustvägen mellan Äleklinta och norrut mot Byerum har en ålderdomlig vägmiljö med förhistoriska husgrunder och gravar samt hamnar, sjöbodplaner och lämningar efter stenbrytning. På byn Albökes alvarmark finns ett stort stenbrott där man år 2002 och sannolikt fortfarande bryter kalksten. I kyrkbyn ligger förutom lantbruksbebyggelsen med flera mangårdsbyggningar på hög stenfot ett antal nyare villor. Kyrkogården är ovanligt stor och har samma utsträckning som under medeltiden, frånsett en smal remsa utmed den östra sidan som är en utvidgning i senare tid. I äldre tider var muren över tre meter hög, ca 120 cm bred och längs med insidan försedd med en träplattform. På murens krön var stenflisor resta vinkelrätt mot varandra med något som man tror var skottgluggar emellan. Denna murs övre delar togs ned i samband med att den nya kyrkan byggdes i mitten av 1800-talet då muren användes som byggnadsmaterial. Muren söder, väster och norr om kyrkan är fortfarande medeltida utom en bit i norr, närmast lik-vagnsboden. Denna bit omlades 1969. De bäst bevarade partierna av den en gång mycket höga kyrkogårdsmuren finns annars i norr. Muren öster om kyrkan lades om i sin helhet på 1950-talet. En liknande mur finns bevarad vid Bunge kyrka på Gotland. Muren är uppförd i kalksten med kalkbruk, något som är ovanligt för ön, där murarna oftast är lagda utan bruk. I norr och söder fanns, ännu i mitten av 1800-talet, två murade stigluckor med trappgavlar och rundbågiga valv. De var belägna längre öster ut än de nuvarande grindarna och skarvar i kyrkogårdsmuren samt klivstättor visar var de en gång var placerade. En huggen stenknopp utgjorde ursprungligen krön på den norra stigluckan. Knoppen ligger idag lös vid den norra grinden. De nuvarande smidesgrindarna lät församlingen göra 1946 då de gamla i trä hade murknat. Man valde att inte köpa fabriksmässigt gjorda grindar av standardtyp utan lät istället göra smidesgrindar som skulle efterlikna dem i Norra Möckleby kyrka. Kyrkogården tillgänglighetsanpassades 2006 då gången fram till kyrkans västra ingång belades med kalkstensplattor. |
