Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Hedemora kn, HEDEMORA KYRKAS KYRKOMILJÖ, Dalarna

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
Hedemora som ort anlades på en strategisk plats, där landsvägarna mötte den stora handelsvägen från Mälardalen mot övre Dalarna. Kyrkan uppfördes på en rullstensås invid och mellan djupa åsgropar och små sjöar.

Kyrkan ingår i en småstadsmiljö huvudsakligen formad av successiva regleringar under 1600-, 1700- och 1800-talen och med småskalig träbebyggelse. Gatunätet präglas av det medeltida oregelbundna planmönstret, av de gamla infartsvägarna samt av det i etapper utbyggda rutnätssystemet.

Kyrkan ligger i södra förlängningen av torgmiljön med äldre träbebyggelse som består kring Stora Torget. Strax norr samt öster om kyrkan ligger en omfattande modern bebyggelse som tillhör stadens skolor. Snett emot kyrkan, över gatan mot sydväst, ligger församlingshemmet som tillkom 1913 men om- och tillbyggdes senare vid flera tillfällen.

Framför kyrkan i väster sträcker sig en äldre lokal väg som i sin fortsättning i söder även av-gränsar kyrkogården. Kyrkotomten omgärdas av en mur med pelare och smidesstaket. Se Kyrkogården.

Övrigt
Riksintresseområde: Hedemora stad [W 35]
Motivering: Stadsmiljö, småstad med senmedeltida ursprung, huvudsakligen formad av successiva regleringar under 1600-, 1700- och 1800-talen och med småskalig träbebyggelse. Odlingsmönster inom stadsjordarna av unikt slag.

Uttryck för riksintresset: Gatunätet med kvarvarande rester av det medeltida, oregelbundna planmönstret, gamla infartsvägar och det i etapper utbyggda rutnätssystemet. Torgmiljön och den äldre träbebyggelsen. Stadsjordsområde där tegindelningen som gjordes för borgerskapet under 1700-talet har bibehållits till våra dagar.

Övriga byggnader
Kyrkoherdebostället fick sitt nuvarande läge efter branden 1754, då det flyttades i anslutning till kaplansgården (nuvarande komministerboställe). Den ligger ej i anslutning till kyrkan.
(Se ”Prästgårdsinventering”, 1976; 1993)