Stäng fönster Filipstad kn, FILIPSTADS KYRKA KYRKOMILJÖ, Värmland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Staden Filipstad ligger inom Färnebo socken i Värmlands östra del, i en sjörik och skogig, kuperad höglandsbygd. Staden är belägen öster om Färnsjön, mellan Lersjön och sjön Daglösen. Mellan dessa sjöar, mitt i staden, rinner Skillerälven. Filipstad grundades 1611 och är uppkallad efter Karl IX:s son Karl Filip. I århundraden har den utgjort marknadsplats för bergslagsbygden men här har också betydande industriell produktion skett. Järn, Ferlin, bläck och knäckebröd är nyckelord som sammanfattar stadens rika person- och industrihistoria. Svåra bränder har härjat trästaden vid flera tillfällen. Efter en ödeläggande brand 1694 fråntogs Filipstad sina stadsrättigheter och borgenskapet beordrades flytta till Kristinehamn. Efter nya bränder 1760 och 1775 vände utvecklingen och man återfick stadsprivilegierna 1863. Vid mitten av 1800-talet var Filipstad en av det svenska inlandets mera betydande städer. Under seklets andra hälft etablerades här mekaniska verkstäder, vagnfabrik, tobaksfabrik, bläcktillverkning och senare dagens dominerande industri, knäckebrödstillverkningen vid Wasabröd som sysselsätter många. Kvarteren mellan Hötorget och Stortorget utmed Skillerälven var tidigast stadens centrum. Hötorget fick en representativ prägel medrådhus, förnäma borgares och ämbetsmäns gårdar och var enligt uppgift också platsen för den första kyrkan. Strax intill låg den vattendrivna tullkvarnen, en av stadens största inkomstkällor. Partiet öster härom mot Stortorget bebyggdes tidigt med trähus medan området kring älvmynningen vid Daglösen var sank och länge outnyttjad. Kring det stenbelagda Hötorget finns idag framträdande representanter för den rikt varierande träpanelarkitekturen som växte fram efter 1775 års brand, vid exempelvis Wallrothska gården och prostgården. Strax intill älvfåran ges också goda prov på tidstypisk äldre bebyggelse i mölnargården, kvarnen, prästgården och den ska Ferlinladan och något nedströms Kjortelgården. En välbevarad stenvalvsbro över älven är av betydande kommunikationshistoriskt och arkitektoniskt värde. Nära Daglösens sjöstrand ligger kyrkan uppförd 1779-1785 av murarmästarna J G Reinke och G Vestman som är ett utmärkt exempel på den gustavianska tidens byggnadskonst med interiört altare och predikstol i klassicerande stil av den kände arkitekten Jean Eric Rehn. På kyrkogården märks framför allt de många dekorativa järnstaketen och gravvårdarna över traktens bergsmän. Bergsmästargården, söder om kyrkan, med reslig mangårdsbyggnad från 1776 utgjorde ända till 1940 bostad för bergsmästaren i Filipstads bergslag. Den efter stadsbranden 1775 anlagda kyrkogården vid Daglösens östra strand uppvisar mycket av äldre tids kyrkogårdskont i bevarade grusgravar och gamla gravvårdar men är mest känd för det nationalromantiskt inspirerade mausoléet över uppfinnaren John Ericsson. Kvarteren mellan kyrkan och Stortorget bebyggdes till största delen under 1800-talet med handels- och bostadsgårdar. Här återfinns idag flera panelade timmerbyggnader av sedvanlig typ och delvis bevarade kringbyggda gårdar som vid Nedre Kallsteniigården. Enstaka stenbyggnader, t ex Kässelska gården med dominant bostadshus illustrerar sociala skiktningar i stadsbilden. Trots betydande saneringar av innerstaden återfinns idag på skilda håll framträdande exponenter för äldre tids byggnadsskick som på ett pedagogiskt och lätt uppfattbart sätt belyser stadens karaktär och historia under de senaste århundradena. Gatumiljöer, gårdsbildningar och enskilda byggnadsverk kring främst Hötorget, Skillerälven och Gamla Stan förmedlar bilden av en köpmanstad där det välbärgade borgerskapets byggnader ger uttryck för framför allt 1800-talets arkitektoniska och estetiska ambitioner. Skillerälven ger tätorten en särskild identitet med kyrkan som välkänd profil och siluett i stadsbilden. Utanför stadskärnan återfinns främst en- och tvåfamiljsbyggnader i 1900-talets detaljplanerade villaområden. Till de mer originella bostadsområdena hör Finnshytteåsen där anställda vid Finnshyttans mekaniska verkstad under åren 1890-1940 uppförde en grupp egnahem med enhetlig byggnadsutformning och färgsättning med oreglerade tomter och gatusträckningar. ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Filipstads kyrka. / ATA Stockholm, Filipstads kyrka. / Kallstenius G, Filipstad. 1911 / Knutsson J, Mausoleum och nationalmonument. Ur konsthistorisk tidskrift. 1985. / Nisbeth Å, Filipstads kyrka, 1959. |
