Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Vara kn, NORRA VÅNGA KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN, Västra Götaland

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
Norra Vånga socken utgörs i sin västra del av Varaslätten med utskiftade gårdar och i sin östra del av kuperad skogsbygd. Längst i öster är Rösjömossen invid vilken den ensligt belägna och välbevarade utgården Bastöna finns. I socknens centrala del är en höjdrygg med Norra Vånga by där den gamla vägen mellan Stockholm och Göteborg korsar vägen mellan Öttum och Ullene. Det är en gammal centralort som åtminstone kan dras tillbaks till järnålder. Nordost om byn ligger den stora Lumbers hög och den mindre Lusse hög. Den förra skall enligt traditionen rymma Västergötlands förste lagman, Lumber, men är sannolikt från bronsålder. Socknens centrala slättland är tätt på fornminnen i form av högar, domarringar, stensättningar och gravfält. Sockennamnet förekommer i skrift första gången 1257 och byn torde ha varit en av landskapets största. 1564 års jordebok omnämner 31 hela och 5 halva hemman. Ägandet var tämligen jämt fördelat mellan de olika jordnaturerna, även om en viss frälsedominans kan skönjas. Säterierna Stenberga och Höberg har medeltida anor. Byn hade gästgiveri redan 1540 och var tingsplats för Skånings härad från 1640 till 1824. Kyrkan ligger ett par kilometer söder om byn i ett höjdläge ovanför en mindre bäckravin i norr. I sistnämndas brant finns en offerkälla uppkallad efter Jungfru Maria.

Öster om kyrkogården ligger prästgården och dess park. I denna står en av landets äldsta runstenar. Den bär en inskription med den äldre runraden och har daterats till 500-talet e. Kr. Sannolikt har den haft en magisk funktion och lagts i en gravsättning. Vid byggandet av den romanska kyrkan kom den att muras in i tornet. Platsen för kyrkan har således tecken på en lång kultkontinuitet, vilket kommer till uttryck i källan som torde ha ett recent namn. Inne i byn finns en senare runsten.

PRÄSTGÅRD - Byggnaden i 1 ½ plan uppfördes 1806 och försågs med veranda 1863. Sadeltaket med kupa täcks av tvåkupigt lertegel. Fasaden är klädd med beige locklistpanel. Byggnaden totalrenoverades 1950 av arkitekt Erik Lundberg.