Stäng fönster HALLSTAHAMMAR SÄBY PRÄSTGÅRD 3:1 - husnr 1A, SÄBY KYRKA
Byggnad - Värdering
| SÄBY KYRKA (akt.) | |
| 1/3/06 |
| Motivering |
|---|
|
Säby kyrka kan ha sitt ursprung i en romansk kyrka från 1100-talet, men den befintliga byggnaden uppfördes troligen omkring 1300. Sedan dess består långhusets yttre omfång, sakristian med sitt ribbkryssvalv, samt 25 takstolar, vilka vittnar om kyrkorummets ursprungliga tunnvalv. De tre stjärnvalven över kyrkorummet och vapenhuset tillkom sannolikt under senare hälften av 1400-talet. Möjligen byggdes även norra sidokapellet då - fast andra uppgifter talar för att det skulle ha byggts först omkring 1630. Ursprungliga drag i kyrkans exteriör är murarnas omfång och sadeltaket som säkert alltid varit spåntäckt. Karakteristiska är nockarnas krönande järnvimplar, uppsatta 1686. De rundbågiga fönstrens storlek och placering består sedan 1868-72, då även nuvarande yttre fönstersnickerier insattes, frånsett norra sidokapellets fönster som 1936 ändrades till spetsbågig form. Fasadmurarnas vitkalkade spritputs är utförd 1952, med tjockare påslag än förut. Klockstapeln ombyggdes 1831 till dagens kraftiga form; med sin placering tätt intill kyrkans västra gavel kan den uppfattas som ett torn (kanske en medveten avsikt). Kyrkorummet domineras av 1600- och 1700-talets former och färger. Omfattande, efterreformatoriska kalkmålningar ger kyrkorummet stor särprägel. Äldst är korets avbildningar av Jesu livsträd, från 1611, övriga tillkom etappvis 1637, 1650 och 1680. Sistnämnda år fullbordades även predikstolen med avancerade träsniderier och bevarad ursprunglig målning. Altarringen från 1710-talet har en draperimålning från 1806, liksom läktarbarriären. Bänkinredningen från 1765 har en inte fullt lika tidsenlig färgsättning, men den anknyter väl. Två kontraster utgör korets altartavla/fondmålning från 1806 och den nyklassicistiska, rikt förgyllda orgelfasaden från 1901. Dessa är utan tvekan att se som värdefulla senare årsringar i kyrkans historia. Detsamma gäller korets golv av lokalt tillverkat, handslaget tegel från 1863. Mindre lyckat är däremot mittgångens golv av hårdbränt skånskt tegel, lagt 1981 sedan många handslagna golvtegel gått sönder då de tillfälligt skulle plockas upp. Okänsligt utförd är även den gulmålade ”allmogepanel” som 1981 uppsattes på norra sidokapellets nedre väggfält. Vid sidan av kyrkorummet har även sakristia och vapenhus fått behålla en stor del äldre fast inredning och besitter patina. Nämnas skall sakristians golv av handslaget tegel och bräder med smidd spik, luckan till en bevarad vinkällare, samt vapenhusets bänkar från 1816. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Bevarade medeltida murverk är omistliga, liksom kyrkans 25 medeltida takstolar. • Omistliga är även kyrkorummets efterreformatoriska målningar och den samtida predikstolen, som även har sin ursprungliga uppgång i behåll. • Kyrkans 1700-talsbänkar är de bäst bevarade i Västmanlands län. • Altare och altarring från 1710-talet är värdefulla på grund av sin ovanligt höga ålder. • Korets altartavla/fondmålning och orgelfasaden är välgjorda 1800-talstillägg • Vapenhusets väggfasta bänkar från 1816 ger en historisk atmosfär som många vapenhus idag saknar. • Klockstapeln representerar en lokal byggnadstradition. • På den äldre kyrkogården är bevarade grusgravar med hägnader av särskilt stort värde, liksom omgivande kyrkogårdsmur från 1860-talet • Den nyare kyrkogården från 1950-51 med tillhörande bårhus är en tidstypisk, konsekvent genomförd anläggning, i sin helhet ritad av arkitekt Ärland Noréen |
