Stäng fönster GISLAVED KYRKAN 1 - husnr 1, GISLAVEDS KYRKA
Byggnad - Värdering
| GISLAVEDS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
Gislaveds kyrka hör till de kyrkobyggnader som samtidigt är traditionell och modernistisk. Den möter besökaren med kyrkobyggnadernas närmast klassiska arkitektoniska attribut men uppvisar samtidigt ett formspråk som lika gärna kunna vara hämtat ur en profan miljö. Det är i detta möte mellan kontraster som kyrkobyggnadens styrka ligger. Gislaveds kyrka utgör ett gott exempel på hur man så sent som på 1930-talet, mitt i den rådande funktionalismen, kunde arbeta med ett formspråk som snarare för tanken till det sena 1800-talets katedralbyggande i Helgo Zettervalls anda än till arkitekturbranschens många gånger minimalistiska skapelser. Kanske är det också kyrkans röda tegel och kyrkobyggnadens tydliga förankring längre tillbaka i arkitekturhistorien som inspirerade konstnären Axel Wallert till att i sina bibliska motivval arbeta både traditionellt och modernistiskt. Genom att arbeta på ett mångfasetterat sätt tog han också ett helhetsgrepp om kyrkorummet. Gislaveds kyrka kan svårligen placeras i en entydig arkitektonisk stil. Likt många av våra kvarvarande medeltidskyrkor har kyrkan genomgått ombyggnader som på ett radikalt sätt har förändrats dess ursprungliga arkitektur. Dagens kyrkobyggnad är därför i det närmaste eklektisk. Det innebär emellertid inte att dess kulturhistoriska värde skulle vara mindre. Istället medför detta andra krav i vårt förhållningssätt till vad vi bör bevara och vilka övervägande vi bör ta i beaktande, vid eventuellt kommande förändringar av exempelvis kyrkorummet. Det är inte lika självklart hur vi skall förhålla oss till detta som i en mer renodlad kyrkomiljö. I Gislaveds kyrka har man lyckats skapa ett harmoniskt kyrkorum med inslag från flera olika tidsperioder. Sedan kapellet, dåvarande Båraryds kapell invidges 1906, har kyrkorummet förändrats i huvudsak vid tre tillfällen. 1935 byggdes kapellet om och fick sin nuvarande, mer långsträckta volym. Vidare genomgick kyrkorummet en del förändringar i samband med Axel Wallert utsmyckning. Nu sattes bland annat korets tre fönster för samtidigt som ett nytt togs upp på dess södra vägg. 1985 utfördes stora arbeten i kyrkorummet och interiören fick under ledning av arkitekten Per Rudenstam sitt nuvarande utseende. Förutom en del förändringar av den fasta inredningen bestod arbetet till stor del av en ny färgsättning, vilken hämtades från Wallerts målningar. Kännetecknande för kyrkorummet är att såväl fast inredning som lösa inventarier uppvisar stor individualitet samtidigt som de interagerar och inger besökaren lugn. I jämförelse med kyrkointeriörer där man istället försökt anpassa nya inslag genom att efterlikna det ursprungliga, vilket ibland har resulterat i pastisch, uppvisar nämnda kyrkorum en interiör med rötter såväl i tiden för kyrkans uppförande som i nutid. Därtill knyter den fasta inredningens färgskala på ett fint sätt an till det måleri som Axel Wallert utförde. Vid eventuella framtida förändringar av kyrkan är det viktigt att förutom helheten också beakta detaljer, såsom exteriörens koncentration på byggmaterialen sten, tegel och plåt. Tillägg bör därmed utföras i samma material och ha en ytbehandling som så nära som möjligt överensstämmer med befintliga material. Ett exempel på detta är hur fasadens tegelmurar har bundits samman med hjälp av vulstformade fogar. Att bevara och i samband med framtida åtgärder fortsatt arbeta med dessa fogar är mycket för kyrkobyggnadens särdrag. Beträffande den interiöra miljön är det önskvärt att tillägg eller borttagande i form av fast inredning eller lösa inventarier sker på ett sådant sätt att befintlig miljö innan förändringen genomförs noggrant inventeras och konsekvenserna i möjligaste mån blir överblickbara. Önskvärt är också att man även i fortsättningen arbetar efter devisen att skapa harmoni i kyrkorummet genom en dialog med det befintliga och användande av naturmaterial samtidigt det nya tillåts tala för sig själv. Centralt för kyrkorummets karaktär är det måleri som Axel Wallert utförde under perioden 1953-1955. Wallerts uppdrag omfattade utsmyckning i form av en alfrescomålning i koret, målningar i långhusets tak, måleri på predikstolen respektive läktarbröstet. Målningarna har kommit att bli kyrkans interiört sett mest karaktärsskapande inslag, varför stor varsamhet bör iakttas i vården av samtliga målade ytor. Sammanfattning - Gislaveds kyrka är både traditionell och modernistisk. Det är i mötet mellan kontraster som en stor del av kyrkobyggnadens styrka och särdrag ligger. - Gislaveds kyrka uppfördes ursprungligen som Båraryds kapell och har i flera etapper genomgått omfattande förändringar, inte minst beträffande byggnadskroppens volym och utformning. - Dagens kyrkobyggnad därför på flera sätt eklektisk, vilket kräver ett annat förhållningssätt vad gäller synen på det som utgör kyrkans autenticitet. - Kännetecknande för Gislaveds kyrka är exteriörens tre huvudsakliga material, den kvaderhuggna och rusticerade graniten i grunden, fasadens röda och mönstermurade tegel liksom takets grönmålade plåt. Med undantag av taket som ursprungligen var täckt av spån, utgör materialen och deras ytbehandlingar en stor del av kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde. Dessa är viktiga att bevara vid kommande åtgärder liksom att fortsatt använda sig av om eventuella tillägg blir aktuella. - Vidare är detaljer i exteriören viktiga för att bevara kyrkans särdrag, märk särskilt tegelmurarnas vulstformade fogar. - Dagens kyrkorum är i likhet med exteriören ett resultat av flera genomförda förändringar, i huvudsak genomförda under perioderna 1935, 1953-55 och 1985. - Kännetecknande för kyrkorummet är att det i samband med den senaste mer omfattande förändringen som gjordes 1984, försågs med starkare kulörer än tidigare. Arkitekten Per Rudenstam valde att utifrån Axel Wallerts målningar välja ut kulörer som på ett tydligt sätt kunde användas för att poängtera kyrkorummets olika funktioner. Nämnda förändringar förtydligade det faktum att kyrkorummet utgör ett möte mellan ursprunglig inredning och senare tillägg. Här finns inte pastisch utan vart föremål, i form av fast inredning eller lösa inventarier, står för sin tid. - Av särskilt stort intresse är det måleri som stockholmskonstnären Axel Wallert har utförde 1953- 1955. Han fick genom alfrescomålningen i koret, takmålningarna samt måleriet på läktarbröstet och predikstolen möjlighet att ta ett helhetsgrepp på kyrkorummets utformning. Nämnda måleri representerar kyrkans ett mycket stort kulturhistoriska värde. Det är därför särskilt viktigt att iaktta stor varsamhet vid kommande underhåll som berör eller sker i anslutning till målningarna. |
