Stäng fönster HELSINGBORG LANTMÄTAREN 18 - husnr 1, ELINEBERGSKYRKAN
Byggnad - Värdering
| Elinebergskyrkan (akt.), ELINEBERGSKYRKAN (akt.) | |
| 12/4/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Elinebergs kyrkoanläggning Elinebergskyrkan ligger i ett bostadsområde mellan villabebyggelse från tidigt 1900-tal och flerfamiljshus från 1960-talet. Kyrkan ligger avskilt och upphöjt från gatan och bebyggelsen men ändå mitt i området. Den markerar tydligt en egen sfär genom nivåskillnaden från gatan samtidigt som den markerar sin anknytning till samhället genom att klockstapeln står vid gatan och är sammanbyggd med ett skärmtak för busshållplatsen. Anläggningen innehåller tidstypiskt både kyrka och församlingslokaler. Den följer en varierad topografi med utegårdar i två olika nivåer. Kyrkan invigdes 1966 och är ritad av arkitekt Johannes Olivegren. Han hade då arbetat med kyrkobyggande i drygt tio år. Av Olivegrens arton kyrkor har fyra fått utökat skydd varav Elinebergskyrkan är en. Olivegren samarbetade med konstnärerna Randi Fisher och Ralph Bergholtz med inredningen. Anläggningen karaktäriseras av det gula teglet i skiftande nyanser som är dominerande överallt både exteriört och interiört. Kyrkobyggnaden är en kvadrat som vrider sig ur det annars rätvinkliga bebyggelsemönstret. Församlingsbyggnaderna är lägre medan kyrkan höjer sig med ett diagonalt tak över kvadraten. Kyrkan har en basilikaform med sadeltak över mittskeppet, klerestorieväggar med fönster och lägre liggande tak över sidoskepp. Basilikan har en lång tradition i kristendomen, de första byggdes i Rom på 300-talet. Hela anläggningen är utan takutsprång vilket båda har traditionella skånska och moderna referenser. Kyrkan ger ett skarpskuret, kompakt, slutet och stramt intryck med starka skeppsassociationer där murarna i öst- och västhörn höjer sig över takfoten. Skeppsformen har historiska kristna referenser med t ex Noas ark och förekommer i flera moderna kyrkor tex i Viken kyrkas tillbyggnad och i Le Corbusiers kapell i Ronchamp i Frankrike. Få fönster i kyrkan förstärker det inåtvända, lite fortliknande intrycket, med endast ett färgglasfönster i markplan mot torget. Interiört är kyrkorummet klart avskilt som ett eget rum från församlingsdelarna och arkitekten har undvikit ”vikväggseländet.” (Olivegren vann tävlingen om småkyrkor 1954 med ett förslag där kyrkorummet utökades till församlingsalen med en vikvägg.) Kyrkorummets höga takhöjd kontrasterar mot det låga taket i vapenhuset. Interiört betonas vägen mellan dop och nattvard, med dopfunt och altare placerade mittemot varandra i hörnen väster och öster. Dopfuntens placering refererar till medeltiden då dopfunten stod vid ingången. Via sacre är markerad med mörkare betong och vägen är belyst med klerestoriefönstren i djupa murnischer med kraftigt sluttande fönsterbänk. Trots att kyrkorummet är kvadratiskt har det en klar långhuskaraktär i och med att via sacre ligger diagonalt i rummet med hög takhöjd och med lägre triangulära sidoskepp och läktare vid sidorna. I rummet är det ett spel mellan räta vinklar och diagonaler. Rummet är koncentrerat och inåtvänt med fokus på det kraftiga altaret och altarkrucifixet. Materialen är gula tegelväggar, betonggolv och ljust trä i tak och inredning. Rummet inger mystik och har en sakral stämning med överljus i långhus och mörkare delar i kor och dopkapell. Det utstrålar tyngd, vila och skydd mot omvärlden, ett andligt skyddsrum. Anläggningens material är få, lågmälda, gedigna, råa och samstämda. Kyrkan förenar modernism med traditionella former. Den utmärks av enkla och rena drag, enhetligt val av material, en stor omsorg om detaljer och ett teologiskt perspektiv på rummens uppbyggnad och en sparsmakad inredning och utsmyckning av hög konstnärlig klass där Olivegren, Fisher och Bergholtz utformat allting. Randi Fishers glasmålning bygger främst på färg och formassociationer och det stiliserade skeppet är inte övertydligt utan kan ge upphov till egna associationer. De tunga armaturerna av brons är ovanliga och säregna. Församlingsbyggnaderna har samma konsekventa och sparsmakade materialval som kyrkan och de har gemensam utformning av dörrar och anslutning mellan tak och vägg. Församlingsdelarna karaktäriseras av mer fönster och öppenhet och kontakt med omgivningen. Församlingsrummen interiör kännetecknas likaså av omsorg om detaljer och stark materialitet. Kyrkans värde består i att den är välbevarad, den är en betydelsefull representant för Olivegrens arkitektur, den har en konsekvent, genomarbetad och stämningsbärande arkitektur med stark materialitet och utsmyckning av hög klass. Församlingen har utöver gudstjänsterna olika aktiviteter för alla åldrar som tex körer, soppluncher, barn och ungdomsgrupper. |
