Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TRANÅS ADELÖVS KYRKA 1:1 - husnr 1, ADELÖVS KYRKA

 Byggnad - Värdering

ADELÖVS KYRKA (akt.)
9/1/06
Motivering
Adelövs kyrka uppfördes som en typisk empirekyrka och är både exteriört och interiört välbevarad, varför den idag är värdefull som en representant för kyrkobyggandet på landsorten under denna tid. Kyrkobygget i sig vittnar om befolkningsökningen i socknen Adelöv under 1700-talets slut och 1800-talets början.

Exteriören har flera kulturhistoriskt värdefulla karaktärsdrag som både är tidstypiska och ovanliga. Tornet i öster hör till särdragen och har inte någon motsvarighet i övriga Småland från samma tid, andra samtida kyrkor med östtorn finns förvisso men är då orienterade så att koret befinner sig i väster. Fasaden som är putsad i två kulörer får idag också anses som ett särdrag, även om det var betydligt vanligare förr. Spritade putspartier på fasaderna är gulfärgade medan de slätputsade partierna runt muröppningar, hörnkedjor, risaliterna och tornets överdel är kalkavfärgade i vitt. Risaliterna på båda långsidornas mittparti är typiska arkitektoniska artikuleringar som empiretidens arkitekter gärna använde sig av, i Adelövs fall följer de takfotslisten och är slätputsade och försedda med målade och spritputsade rundbågiga omfatt¬ningar runt porten. Likaså tempelgavelmotivet på västragaveln är ett särdrag, som blev möjlig att framhäva just eftersom tornet är placerat i öster. Dessa är speciellt karaktäristiska drag för Adelövs kyrka och därför blir det extra viktigt att åtgärder sammankopplade med dessa utförs med kulturhistoriskt riktiga material och utförande.

Interiören är mer typisk nyklassiserande. Den ursprungliga interiören är föga förändrad men har tillförts nya element i form av äldre inventarier. Altarpredikstolen är ett typiskt särdrag som ändå inte är så vanlig numera, den var en kortlivad företeelse under 1800-talets fyra första decennier som syftade till att betona det talade ordets roll i liturgin. Att den står i centrum för kyrkorummets uppmärksamhet är i detta fall naturligt och kräver också av övrig tillförd inredning att de genom placering inte motverkar denna upplevelse. Den slutna bänkinredningen, korbänkar, altarrundel, läktarbröstning och altarpredikstol är ursprungliga delar av inredningen med höga kulturhistoriska värden, inte minst för känslan av autenticitet och helhet.

Kyrkorummet har under 1900-talet ändrat karaktär från ett rent och odekorerat nyklassicistiskt kyrkorum till ett nyklassicistiskt rum med ett flertal uppställda äldre inventarier som vittnar om kyrkans äldre historia och dess numera rivna föregångare. Vid eventuella framtida kompletteringar med äldre eller nya föremål är det viktigt att de inte motarbetar det nyklassicistiska rumsidealet med avskalade, luftiga ytor och volymer, eller splittrar uppmärksamheten mot koret och altarpredikstolen. De kulturhistoriska värdena som tillförts under senare tider är begränsade till enskilda nya inventarier, viktigast vid framtida ändringar är att bevara och förstärka den ursprungliga enhetligheten.


Sammanfattning
● Adelövs kyrka utgör en välbevarad nyklassisk kyrka med empiredrag och utgör en god representant för landsbygdens kyrkobyggande under 1800-talets första hälft.
● Kyrkan med ett torn i öster, utmärks av äldre färgsättning i bruten kulör kopplade till spritade putsytor. Arkitektoniskt markerade portaler på långsidorna är stiltypiska kännetecken för empirebyggnader under Karl Johanstidens nyklassicism. Material och utförande av dessa delar är viktiga delar av kyrkans mest särpräglade uttryck varför de är extra värdefulla att slå vakt om.
● Interiören präglas av nyklassicismens enkla färgsättning i ljusa pärlgrå nyanser, kompletterat med grönmarmoreringar från senare tid. I interiören finns en stor andel ursprungliga inventarier och inredning i ursprungligt eller nära ursprungligt skick, varför det är viktigt att värna om helheten i kyrkorummet.
● Altarpredikstolen har en särställning som en tidstypisk men ändå sällsynt företeelse från början av 1800-talet. Det är värdefullt att dess särställning i kyrkorummet inte konkurreras ut av andra nytillförda element som drar uppmärksamheten till sig, framförallt i koret.