Stäng fönster HALLSTAHAMMAR BERGS PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, BERGS KYRKA
Byggnad - Värdering
| BERGS KYRKA (akt.) | |
| 1/3/06 |
| Motivering |
|---|
|
Att Bergs kyrka är medeltida framgår av murarnas yttre omfång, takfallet och östra gavelns tegelorneringar. På kyrkvinden återstår medeltida takstolar som visar att kyrkorummet ursprungligen var täckt med ett tunnvalv. Sakristian fick dagens storlek och takfall vid ombyggnad 1773. Från nästa ombyggnad 1853 härrör västportalen med nyklassicistisk fronton och ett runt fönster ovanför. Övriga fönsteröppningar blev under 1700- och 1800-talen vartefter fler och större, vilket den södra sidan väl återspeglar - dess fyra stora fönsteröppningar dominerar nu fasaden. Dagens fönstersnickerier, med blyinfattat antikglas i de yttre bågarna, blev insatta 1951. Samtidigt blev korets fönster igenmurat, fast öppningen är ännu avläsbar. En annan märkbar yttre förändring var då yttertaket 1868 täcktes med järnplåt, istället för tidigare spån. Järnplåten blev i sin tur ersatt med kopparplåt 1978 - jämförelsevis en mindre förändring. Invändigt visar sig det medeltida ursprunget främst genom de två stjärnvalven med bevarade kalkmålningar, sakristians kvaderstensportal, samt korets altarskåp och dopfunt. I koret finns dessutom en liten murad nisch, från början använd som sakramentsgömma. Av äldre inredningssnickerier märks främst korbänkens skärm, vars speglar har konserverade målningar av okänd ålder. Från 1802 är den ljusgrå predikstolen i nyklassicistisk stil och på läktaren finns ett enkelt bänkkvarter från 1857. Övriga inredningssnickerier är tillkomna på 1900-talet, delvis med återanvändande av äldre detaljer. I bänkfasaderna som byggdes 1951 ingår delar av det tidiga 1600-talets bänkkvarter. Sidoaltaret har troligen gjorts av en läktarbarriär från 1730-talet. Helt nytillverkade 1951 är däremot altaret och altarringen. Konservatorer har genomgående svarat för snickeriernas färgsättning, skickligt utförd och i varierande grad historiskt förankrad. Bänkinredningens brädgolv är i 1950-talets standardutförande. Tegelgolven i mittgång och kor - också lagda 1951- anknyter visserligen till en äldre tradition, men autenticiteten brister då de industriellt framställda teglen skiljer sig stort från äldre tiders handslagna. Desto mer autentiskt är läktarens golv av okantade bräder, fästa med smidd spik. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • De medeltida murverken är omistliga, liksom bevarade kalkmålningar, medeltida takstolar och altarskåpet • Vid senaste inre renoveringen 1994 blev valv och väggarnas enfärgade ytor bara rengjorda och laverade, med syftet att ge dem mer liv och patina. • Inredningssnickeriernas målning, är utförd med stor hantverksskicklighet, i varierande grad historiskt förankrad. Framtida underhåll bör därför begränsas till rengöring/retuschering (som fallet var vid senaste restaureringen 1994) • I kyrkans förråd finns flera undanställda inventarier och byggnadsdelar av stort kulturhistoriskt värde, bland annat glasmålningen som satt i korets fönster från 1912 till 1951. Dessa föremål bör om möjligt beredas plats i kyrkan eller i annat allmänt utrymme, för att fler ska få ta del av dem och för att få till stånd ett bättre bevarande. • Klockstapeln representerar en lokal byggnadstradition (uppvisar formmässiga likheter med staplarna i Svedvi och Säby, i samtliga fall resultat av ombyggnader under 1800-talets förra hälft) • Kyrkogårdsmuren får särprägel av att den bevarat variationer i höjd och läggning sedan den tid då socknens olika rotar skötte varsitt avsnitt av muren • Även kyrkans gamla tiondebod står under kulturminneslagens skydd |
