Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster ÄNGELHOLM TÅSSJÖ KYRKA 1:1 - husnr 1, TÅSSJÖ KYRKA

 Byggnad - Värdering

Tåssjö kyrka (akt.), TÅSSJÖ KYRKA (akt.)
11/14/16
Motivering
Kulturhistorisk karaktärisering
Tåssjö ligger osedvanligt vackert i en liten vägkorsning mellan två sjöar i ett
skogslandskap. Tåssjö kyrka är en av mycket få i Skåne med sjöläge. Tåssjö har
medeltida anor. Delar av ett äldre sockencentra finns kvar med församlingshem, före
detta kyrkskola, fattighus och stall, alla med faluröd träpanelfasad. En ekallé leder från
kyrkan till Rössjöholms gods som genom sin godsdrift påverkat landskapet i stor
utsträckning med vägar, alléer, skog och ett flertal torp och gårdar som tillhör godset.

Kyrkans omgärdning av gråstensmurar och järngrindar är viktiga och
karaktärsskapande. Kyrkogården karaktäriseras av mycket träd, speciellt cypresser och
hängaskar, de senare har tyvärr fått en sjukdom. På gamla kyrkogården står de flesta
äldre stenarna direkt i gräs i oregelbundet mönster enligt äldre tradition. Nya inslag
som askgravlund och urnlund är anlagda på gamla kyrkogården som alltså har en
blandning av gammalt och nytt och inte en enhetlig karaktär. Den utvidgade delen i
öster karaktäriseras delvis av rygghäckar med singelgravar med stenomgärdning.
I norr utanför muren ligger minneslund och karaktärsfullt bårhus av Eiler Græbe.

Tåssjö kyrka består av ett romanskt långhus som är förlängt i väster vid okänd
tidpunkt och i öster korsarmar och kor från 1866. Kyrkan saknar torn men har en
takryttare med spira över västra långhuset vilket är ovanligt och ger kyrkan en speciell
karaktär. Långhusets förlängning i väster är avläsbar både interiört och exteriört.
Planformen och utseendet i stort är oförändrad sedan 1866 medan takbeläggning,
fönster och solbänkar är förnyade.
Korsarmstillbyggnader var vanligt just under 1860-talet då 16 äldre kyrkor i Skåne
byggdes till med två korsarmar och sex byggdes till med en korsarm. På 1860-talet
förstorades fönstren i Tåssjö i likhet med fönstren i korsarmarna och kyrkan
förvandlades från medeltidskyrka till ljus, stor nyklassicistisk kyrka som var vanlig för
sin tid för att möta befolkningsökningen. Entrédörren, av okänd ålder men enligt
traditionen med kulhål från snapphanetiden är ifall det stämmer från tiden före 1675.
Dörrens stocklås och bevarade dragbomshål ger byggnaden historisk autenticitet.

Interiört karaktäriseras kyrkan dels av 1860-talets ombyggnad och dels av 1950-talets
restaurering. Kyrkorummet har en blandning av nyklassicism med vita tunnvalv,
orgelläktare i vitt med förgyllning och slutna bänkkvarter i flera dova färger från 1950-
tal. Vid denna tid önskade man återföra färgsättningen till en som antogs fanns före
1860-talets förändring. Bänkarna är nygjorda men fick målning inspirerad av den äldre
altaruppsatsen. Även predikstol och altaruppsatsen fick ny färgskala 1955.
Tegelgolven, korets färgade glas och järnsmideskranket bakom altaret är även från
1955 och tidstypiska. Smidesskranket upplevs främmande i miljön utan anknytning till
altaruppsatsen.
Orgelfasaden och läktaren är fint samkomponerade av Theodor Wåhlin.
Sakristians inredning av E. Græbe med altare och ekkors är välgjord och vacker.
Den i många kyrkor vanliga ombyggnaden med biutrymmen i korsarmarna har inte
gjorts i Tåssjö, utan här kan man uppleva korsarmarnas hela längd.
Tegelgolven hade framträtt vackrare utan gångmattor.

Rössjöholms gods betydelse syns i kyrkan med inmurad gravsten i långhusväggen och
den skänkta altartavlan. På kyrkogården märks det genom marken till utvidgningar är
skänkt och en gravplats intill kyrkans norrmur.

Dopfunten och långhusets murverk visar den medeltida kyrkan.

Bland träinventarierna märks framför allt skulpturgruppen från början av 1500-talet
med fint utmejslade figurer och en gracil Maria.
Dessutom den äldre altaruppsatsen av Carl Mörth och Johan Jerling och predikstolen
från 1700-talet. Mörth och Jerling var anställda av Christina Piper för att förnya
hennes residens och hennes patronatskyrkor, men deras arbete förekommer i flera
andra kyrkor. Jerling arbetade i en romerskt inspirerad barockstil värd att
uppmärksamma. Altaruppsatsen och predikstolen visar på den omdaning som 1700-
talet succesivt innebar i skånska kyrkor som uttryck för försvenskningen.

En nattvardskalk i silver från slutet av 1500-talet är tämligen ovanligt tidig datering på
nattvardskalk.