Stäng fönster ÄNGELHOLM HÖJA 46:2 - husnr 1, HÖJA KYRKA
Byggnad - Värdering
| Höja kyrka (akt.), HÖJA KYRKA (akt.) | |
| 11/14/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Höja kyrka ligger väl synlig i åkerlandskapet längs landsvägen mot Ängelholm. Norr om kyrkan breder byn ut sig, tätt samlad kring den barnvänliga byallmänningen. Det historiskt viktiga sambandet mellan kyrkan och f.d. skolan synliggörs genom allén som förbinder byggnaderna. Byn präglas av en aktiv gemenskap, i hög grad knuten till församlingshemmet och bygdegården inrymd i f.d. prästgårdens magasin. Höja samhälle karakteriseras av en tät bebyggelse med omväxlande moderna villor och sekelskifteshus i tegel, många av dem försedda med eternittak. Kyrkogården är en typisk representant för den skånska landsbygdskyrkogården, som den ofta upplevs idag, delvis präglad av det sena 1800-talets ideal med inramade gravplatser, och delvis av grässatta kvarter. Flertalet gravplatser är ännu singeltäckta och buxbomskantade, vilket är dominerande i södra Skåne, men mer ovanligt i norra delarna av landskapet. Viktiga för miljön är den omgärdande stenmuren, grindpartiet från 1800-talet och trädkransen. På den uppluckrade södra sidan av kyrkogården finns numer bl.a. en välgestaltad askgravlund med ett varierat växtmaterial. Höja kyrka är ett fint exempel bland de byggmästarritade kyrkor, som växte fram vid sidan om arkitekternas mer speciella och prestigefulla arbeten vid denna tid. Kyrkan ingår i en samlad grupp samtida, nygotiska kyrkor i Nordvästra Skånes industribygd, tillsammans med bl.a. den i Västra Broby (1882). Kyrkan där är likt den i Höja ritad av den produktive byggmästaren J. Hallberg. Många drag är gemensamma mellan de två kyrkorna, liksom med hans orealiserade förslag 1879 för Björnekulla kyrka och hans kyrka i Vedby (1867). Arkitekturen står på traditionell grund, men här finns också ett visst nyskapande. Fasaderna karakteriseras av gotiska stilmarkörer, såsom spetsbågiga masverksfönster, strävpelare och horisontella delningar som förstärker byggnadens resning. Både fönstren och västportalen har rika, kreativt utformade omfattningar. Även oputsade tegelfasader hör till stilen; utvecklingen under 1800-talet gick från putsade gråstensfasader till nakna tegelytor, som i sin tids debatt ansågs mer äkta. I Höja kyrka valde man nytt, oputsat tegel till de övre partierna, och återvann på sedvanligt sätt byggmaterial till de nedre putsade. Ett värde finns i att dessa har kvar sin tidstypiska kvaderindelning. När teglet, som var av låg kvalitet och för hårdbränt, liksom i flera samtida kyrkor vittrade, tvingades man putsa även det övre murverket. Andra förändringar är, att strävpelarnas naturstensavtäckningar och spirans skiffertäckning ersatts av koppar. Detta sammantaget har gett kyrkan idag ett annat och mindre bearbetat uttryck än vad som initialt avsågs. Den patinerade skiffern finns däremot kvar över kyrkorummet. Det är viktigt för kyrkans helhetskaraktär, och typiskt för byggnadstiden då materialet gjordes lättillgängligt genom järnvägsnätet. Bland Hallbergs arbeten har interiören i Höja främst likheter med den i Vedby kyrka. Byggnaden har kvar sin ursprungliga, axialsymmetriska plandisposition med en fullbred, tresidig avslutning, sannolikt med förebild i Mariakyrkan i Helsingborg. Ett lite speciellt drag, som ofta ses i samtida kyrkor, är den effektiva lösningen med tre västportaler. Sedan orgelläktaren utökats och byggts in med sidoutrymmen har portalerna tappat något av sin funktion. Tillägget i sig är fint gjort med snickerier av hög kvalitet. I det förhållandevis välbevarade, ljusa och monumentala kyrkorummet blandas för sin tid moderna, gotiska element med äldre drag. De tre skeppen är murade, spetsbågiga och höga, men ännu vitputsade och odekorerade. Bruniustraditionen med östsakristia lever kvar, liksom i nästan alla skånska kyrkor fram till 1890-talet, och bänkinredningen, förnyad 1967 utifrån den föregående, är sluten. Kyrkorummet var enligt ursprungsritningarna dimensionerat för 508 personer, vilket är anmärkningsvärt lågt med hänsyn till kyrkans storlek. Sedan 1976 är kvarterens brädgolv ersatt med klinker, medan gångarna förtjänstfullt bevarar sitt tegelgolv. Det är även positivt att kyrkorummet har kvar sin tidstypiskt mörkbruna färgsättning. Molanderorgeln är omdisponerad men tekniskt välbevarad, och har ett stort kulturhistoriskt värde. Orgelfasaden har, liksom predikstolen, en enkel och typisk gotisk utformning, även om den senare blivit ombyggd. Från gamla kyrkan kommer några delar från Johan Ullbergs träsniderier och den medeltida dopfunten. Den är en av runt 10 i Skåne som har kvar sin grundhäll. Vidare finns en malmkrona från 1604, en kalk från 1728 och ett antependium från 1788, alla föremål av i sammanhanget relativt hög ålder. Prästporträttet av Johan Gabriel Nykörch med familj och minnestavlan av Carl von Rango är exempel på tidstypiska konstverk, som är av lokalhistoriskt intresse. |
