Stäng fönster UMEÅ NORRBYN 4:1 - husnr 4, SNÖANS FISKEKAPELL
Byggnad - Värdering
| Snöans Kapell (akt.), SNÖANS FISKEKAPELL (akt.) | |
| 7/31/11 |
| Motivering |
|---|
|
Snöans kapell är en värdefull representant för det månghundraåriga kapellbyggandet efter Norrlandskusten. Det enkla kapellet skall ha uppförts av fiskebönder ifrån den närmaste kusttrakten. Det praktiska behovet och fiskarbefolkningens säsongsbundenhet har styrt gestaltandet. Det finns ingenting som motsäger att kapellet uppfördes under 1790-talet, vilket styrks av inskriptioner från 1819 och 1822. Platsens användande är dock äldre än så och skall ha brukats av Gävlefiskare under tidigare århundraden. Ett äldre kapell kan därför ha funnits på platsen tidigare. Enligt hembygdsforskaren Konrad Olsson, Ällön, Skagsudde (1959), skall Gävlefiskarnas fiskeområde ha flyttats mot söder till Skagshamn och Skeppsmaln. Olsson påstod att det gamla kapellet togs ner och flottades till Skeppsmaln. Byggnaden har genomgått vissa förändringar i samband med upprustningar, då delar och material bytts ut. Byggnaden bevarar dock fortfarande sin ursprungliga volym, stomme och det för fiskekapell längs norrlandskusten karaktäristiska enkla utförandet. Exteriörens förändringar rör främst taktäckningen som har bytts minst fyra gånger; takved, stickspån (troligen 1923), masonite (troligen 1934) och slutligen brädtak (1965). De krönande träkorsen på taket samt flaggstången vid vindfångets gavel har viss historisk anknytning, men de nuvarande är utbytta under senare tid. Bräddörren, som har inskriptioner från 1819, bedöms vara från byggnadstiden. Interiören är i stort sett oförändrad med sina synliga stockvarv, inskriptioner och taksparrar. Delar av inredning och inventarier är däremot inte i original, vilket minskar det kulturhistoriska värdet. Detsamma gör takets tryckimpregnerade bräder, som inverkar klart negativt för den i övrigt ålderdomliga karaktären. Förutom det gör de väl utförda rekonstruktionerna efter vandaliseringen 1971 att upplevelsen av en äldre gudstjänstlokal fortfarande är relativt stor. Stilmässigt har kapellet sina främsta paralleller i länet med Pite-Rönnskärs kapell (interiört), och det flyttade och återuppförda kapellet från Gräsviken som numera står på hembygdsområdet i Bureå. Vad som gör kapellet speciellt är det utskjutande vindfånget i väster. Ett sådant hade också det år 1799 uppförda (eller återuppförda?) Skeppsmalns kapell i Ångermanland. Hur gammal bogårdsmuren kring kapellet är finns inga uppgifter om, men liknande låga inhägnader förekommer i Ångermanland, Hälsingland och även på den s.k. Öskärskyrkogården på Holmön. Tyvärr brann fiskeläget kring kapellet ned 1912, vilket gör att kapellet blivit isolerat. I svunnen tid har det omgetts av en liknande miljö som på Pite-Rönnskär, samt andra kapellplatser söderut. Kapellets kulturhistoriska värde stärks dock av att ett flertal fornlämningtyper som vanligen förknippas med norrländska kustmiljöer finns på ön. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Snöans kapell är en viktig representant för norrlandskustens enkla fiskarkapell. Det ligger inom en natur- och kulturmiljö med höga värden och till kapellet finns minnen och berättelser knutna som återger dess funktion i samband med fisket, och hur livet levdes på Snöan förr. Kapellet har byggnadshistoriska värden, genom att den timrade rektangulära huskroppen och dörren är intakt från byggnadstiden 1864. Vindfånget med konstruktion uppbyggd av rotknän tillkom tidigt och bidrar mycket till byggnadens karaktär. Av de lösa inventarierna är altartavlan från 1882 och altarbordet värdefullast ur kulturhistoriskt synpunkt. Det såpskurade brädgolvet, den enkla bänkinredningen och spartanska karaktären är särskilt viktiga för upplevelsen av att kapellet byggts av fiskarbönder och har 200-åriga anor. |
