Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster UMEÅ HÖRNEÅ 8:4 - husnr 2, HÖRNEFORS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Hörnefors kyrka (akt.), HÖRNEFORS KYRKA (akt.)
2011-09
Interiörbeskrivning
Från huvudingången i tornet eller sidoingången kommer man in från varsitt håll i långhuset, under läktaren i väster. Utrymmet är avgränsat från själva kyrkorummet med skärmar av trä och bildar därför ett slags förhall med sittgrupp, toalett, kapprum och bokbord. Långhusets höga sadeltak har öppna brunmålade takstolar. Sidoskeppet mot norr är välvt med stjärnvalv och skiljs från mittskeppet med en djupt neddragen vägg som är välvd med spetsbågar och bärs av kolonner. På södra långväggen motsvaras det av en liknande välvning över fönstren i varje travé. Det lägre koret är tunnvälvt i spetsbågeform men har valvribbor i form av ett stjärnvalv. Väggarna är putsade och avfärgade i gråvitt överst och ljust gröngrått nedtill. Golvet består av trägolv i bänk-kvarteren men i övrigt av ljusgrå kalksten. Ett påtagligt inslag i kyrkointeriören är de dekorativa växtslingorna vid takfoten och över fönster och spetsvalv i kyrkorummet, samt de monumentala och ytmässigt tidstypiska väggmålningarna över spetsvalven mot sidoskeppet och koret. De är utförda av den ansedda stockholmskonstnären Vicke Andrén, som var personligt bekant med Frans Kempe. Motiven föreställer bl.a. Moses med stentavlorna på berget Sinai samt Jesu bergspredikan. Andrén har även målat altartavlan som föreställer Jesu sista måltid.

De öppna bänkkvarteren är placerade med mittgång och sidogångar och med ett tvärställt kvarter i norra sidoskeppet. Bänkarna har figursågade brunlaserade gavlar med svarvade detaljer och räfflade speglar på ryggstöden, medan ramverk och sittytor är färgsatta i gröngrått. Kyrkans arkitekt ritade även övrig inredning, såsom predikstol, altarring, altaruppsats, dopfunt, läktarbarriärer, orgelfasad och nummertavlor. Gemensamt för dem är att de är gestaltade i mörklaserat trä och rikt dekorerade, bl.a. med snidade blommor och grankvistar med kottar. Motiven återkommer också i girlangerna kring korfönstret, alla valv i långhuset och som inramning av mural-målningarna. Kring altaruppsatsens krucifix finns rosor utsirade i trä. Rosor förekommer också rikligt i korfönstret, tillsammans med liljor och rankor. Kyrkan kallas därför ”Rosornas kyrka”. Korfönstret i jugendstil är utfört i blyinfattat glas av N.P. Ringström. Betydelsefulla för kyrkorummets tidskaraktär är även ljuskronorna, som beställdes av Frans Kempe vid kyrkans uppförande. Dopfunten är placerad på korets norra sida i anslutning till en mindre muralmålning som föreställer Jesu dop. Tidigare fanns en nisch för dopfunten rakt nedanför målningen. Dopplatsen utgjorde då en pendang till predikstolen, men nischen murades igen 1959 och dopfunten flyttades då upp i koret.

Interiören har genomgått en del större förändringar. Från början var orgeln placerad på den norra läktaren, men fr.o.m. 1952 blev i stället västra läktaren orgelläktare, med en ny orgel från Grönlunds. Samtidigt byggde man igen västfasadens stora fönster, som man fortfarande ser utifrån. Den gamla orgelfasaden flyttades till ett förråd i tornet. En omfattande restaurering genomfördes 1959–61, efter ritningar av arkitekten Jaan Allpere. Bänkarna delades till en mittgång och det befintliga kalkstensgolvet återanvändes och kompletterades i mittgång och sidoskepp. Koret utvidgades mot kyrkorummet och breddades. Även altarringen breddades. En del andra större förändringar som gjordes vid denna restaurering har senare återställts (exempelvis att predikstolen byttes ut, att bänkar ersattes av lösa stolar i sidoskeppet där ett sidoaltare installerades för konfirmationsundervisning, att skulpterade trägaller sattes upp som solskydd för fönstren i kyrkorummet och bakom orgeln på västra läktaren, samt förändringar i sakristian.) Sakristian förändrades igen och återställdes till viss del 1979 och 1989. Vid det senare tillfället sattes den ursprungliga predikstolen tillbaka vilket innebar att öppningen från sakristian till predikstolen togs upp igen och kompletterades med en ny trappa. Andra större förändringar som gjordes 1989–90 var att ett kapell ordnades för mindre sammankomster i sidoskeppets nordvästra och mittersta travé, med lösa stolar och ett fristående altarbord. De kubformade teakfanerklädda konsolerna under korvalvet försågs med profilerade anslutningar in mot väggen och täckmålades ljusa. De främsta 10 bänkraderna försågs med lösa dynor i rosarött. Under västra läktaren byggdes en ny toalett. Kapprum, bokbord, sittplatser samt träskärmar mot kyrkorummet anordnades. Den främsta bänkraden togs bort i samband med korutvidgningen och den andra bänkraden togs bort när kororgeln i furufanér tillkom 1997.
Mittgångsmattan byttes 2006 och då valdes en kulör som anslöt till de ursprungliga sidogångsmattorna.

Interiören har målats om vid flera olika tillfällen. Bland annat målades den om i grå kulörer 1930–32, och väggarna i ljusgröna kulörer 1959–60. Färgsättningen återställdes vid restaureringen 2003–06, då tak, väggar och snickerier målades om i ursprungliga kulörer efter en färgundersökning. En målerikonservator medverkade vid den och konserverade också dekorationsmåleriet. Den ursprungliga värmeanläggningen med varmluft byttes mot elradiatorer längs väggarna 1959–60, vilka i sin tur byttes ut igen 2003–06, mot värmefolie i bänkarna och kallraskonvektorer under fönstren samt väggpanelradiatorer i koret, bakre delen av kyrkorummet och på läktaren. Den främsta bänkraden togs bort i mittskeppet, men istället återmonterades bänkar i sidoskeppet, vilka sedan 1950-talet förvarats i ett kallförråd. Sammantaget har de restaureringar som genomfördes 1989–90 och 2003–06 inneburit att kyrkorummets ursprungliga utseende till stor del är återställt.