Stäng fönster BORGHOLM BREDSÄTTRA KYRKA 1:1 - husnr 1, BREDSÄTTRA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BREDSÄTTRA KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Dagens kyrka är salskyrka med sakristia i norr, torn i väster och vapenhus i det medeltida tornets bottenvåning. Interiören i kyrkan är, trots gjorda förändringar, välbevarad. Detta gäller dock främst långhuset och tornet då vapenhuset och sakristian fått tillägg i senare tid som påverkat deras ursprungliga karaktär. Koret är kyrkans mest tongivande del och dess raka avslutning i öster understryker kyrkorummets salskaraktär, något som är en del av interiörens nyklassicistiska prägel. Då sakristian ligger i norr har man även kunnat placera två stora fönster i den östra väggen. De stora fönstren i den östra väggen är en vanlig lösning i de nyklassicistiska kyrkorna på Öland. Altaruppsatsen tillkom samtidigt som långhuset något som är ganska ovanligt på ön där inredningen oftast togs över från den gamla kyrkan och sedan byttes mot en mer modernt utformad inredning efterhand. Uppsatsen tillverkades antingen av C.L. Lindgren (kyrkans byggmästare) eller Olof Jacobsson, Mortorp och är, efter församlingens önskemål, mer eller mindre en kopia av den i Runstens kyrka. Detta gäller även uppsatsens centralmotiv vilket är målat av S. G. Lindblom 1848 och en replik av Lindbloms tavla i Runstens kyrka. Denna tavla har dock i sin tur har hämtat sin förebild i Kalmar domkyrka men kompositionen går ytterst tillbaks på Rubens målning, Korsnedtagningen, i Antwerpens katedral. Den mindre tavlan i den övre delen är även den målad av Lindblom och en kopia, denna gång av Fredrik Westins målning i Kungsholms kyrka, Stockholm. Kompositionen använde Lindholm igen några år senare i Löt kyrkas altartavla. Genom detta har uppsatsen i Bredsättra kyrka släktskap med flera andra altartavlor både på ön och även betydligt längre bort än så. Också draperimålningarna kring predikstolen och altartavlan är med största sannolikhet ursprungliga och utförda av C. O. Poijes som även färgsatte och målade den övriga kyrkan år 1850. Genom detta bidrar de till kyrkans ursprungliga karaktär och ger den även ett släktskap med andra kyrkor i närheten som Föra och Löts kyrkor vilka också har denna typ av karaktäristiska väggmålningar. De två bänkkvarter som är bevarade i den norra delen av koret, liksom även till viss del den till förvaring ombyggda sydöstra korbänken, bidrar till den ursprungliga prägeln i koret och kyrkorummet. Långhuset byggdes 1848 och det bör särskilt framhållas att läktaren inte har någon underbyggnad vilket blir allt mer ovanligt även om underbyggnaderna på Öland är något färre och mindre i förhållande till de i övriga länet. Att kyrkan på detta sätt bevarar sin utformning i väster bidrar starkt till interiörens kulturhistoriska värde. Avsaknaden av läktarunderbyggnad gör att den dekorativa funktionen hos de båda läktartrapporna och kolonnerna under läktaren framhävs. Genom detta tillåts de delta i gestaltningen av kyrkorummet och trapporna och kolonnerna framstår som delar av hela kompositionen i kyrkans västra del. En komposition som även består av läktarbröstning och orgelfasad. Delarna i kompositionen är tidstypiska och visar upp många av nyklassicismens dekorelement i form av t.ex. läktarbröstningens slätpan indelad av kolonnetter och mitt fram betonad av ett mycket typiskt lyrmotiv. Också orgelfasaden har en enkel och nyklassicistisk utformning. De båda trapporna till läktaren nybyggdes vid renoveringen 1957 men gavs då i det närmaste samma placering och utformning som de ursprungliga. Mittradens två bakersta kolonner har liksom de båda främre ursprungligen stått innanför bänkkvarteren. Detta ändrades vid renoveringen 1957 då bänkinredningen byggdes om och minskades. Genom denna ombyggnad tillkom gångarna vid långväggarna och utrymmet under läktaren gjordes rymligare genom att en bänkrad togs bort längst bak. Bänkarna gjordes även bekvämare vilket resulterade i att de blev färre till antalet. I den främre delen av kyrkorummet kortades bänkkvarteren med en bänk och koret utökades. I övrigt behölls bänkarnas utformning och dagens bänkdörrar är ursprungliga. Förutom den välbevarade västra delen av kyrkorummet har även det övriga kyrkorummet kvar mycket av sin ursprungliga och i någon mening tidstypiska utformning. Denna manifesteras av det tunnvälvda brädtaket, taklisten, dörren till sakristian, de rundbågiga fönsteröppningarna, predikstolen, väggmålningarna, altaruppsatsen och altarringen. Den södra entrén vilken givit upphov till den mycket tidstypiska indelningen av bänkkvarteren är en viktig del av kyrkans nyklassicistiska karaktär även om den ursprungligen saknade dagens vindfång vilket tillbyggdes 1957. I kyrkorummet finns även föremål som representerar den föregående kyrkan och som därmed förmedlar en kontinuitetskänsla och ger möjlighet till förståelse av kyrkans något omaka kombination av medeltida torn och nyklassicistiska långhus och sakristia. Till dessa föremål hör de medeltida skulpturerna, de framtagna målningarna på den västra väggen, primklockan (sannolikt från 1300-talet), predikstolen byggd 1768 och dopfunten från 1200-talet. Dopfunten är tillverkad någon gång mellan 1210 och 1260 och har tillskrivits den anonyme stenmästaren Calcarius II en benämning på en av de välkända stenverkstäderna på Gotland vid 1100-talets slut och 1200-talets början. En liknande funt från samma verkstad finns i Runstens kyrka. Predikstolen på korets norra vägg är övertagen från den gamla kyrkan, tillverkades av Nils Linhardt Lindman och målades av Georg Wadsten. Där satt den placerad på den södra långväggen och var försedd med trappa från koret varför dagens placering med direkt uppgång från sakristian har gjort att den ursprungliga utformningen ter sig något asymmetrisk. År 1850 målades den av C. O: Poijes som då även gav resten av kyrkan dess första färgsättning. En färgsättning som i stort sannolikt överensstämmer med dagens vilken tillkom vid renoveringen 1993-94. Trots kyrkorummets välbevarade karaktär har det under åren förändrats i vissa avseenden. För utom den redan nämnda förändringen av bänkkvarteren har golvet i kyrkan bytts ut. Dagens kalkstensgolvet i långhuset ersatte 1957 (det sannolikt ursprungliga) trägolvet. I samband med detta fick även korgolvet ny kalkstensbeläggning. Detta golv hade dock ursprungligen kalkstensgolv och har idag alltså bara ett kalkstensgolv i ett något annat utförande. Även korets storlek ändrades vid denna renovering genom att det utökades något åt väster 1957 då bänkkvarteren minskades. Interiörens olika fasta delar tillåts sätta förhållandevis stark prägel på kyrkorummet då detta i övrigt är påfallande sparsamt dekorerat och i princip saknar lösa inventarier. Läktaren bevarar mycket av sin bänkinredning i förhållande till många andra kyrkor i länet vilket bidrar till kyrkans ursprungliga karaktär. Vid renoveringen 1957 slipades och lackades dock golvet som fram till dess sannolikt varit ett skurgolv. I sakristian har flera större förändringar skett. Ursprungligen saknades entré från kyrkogården. Denna togs dock upp vid renoveringen 1957 och i samband med detta togs även det västra fönstret upp som ersättning för det ursprungliga fönster i öster som ersattes av dörren till kyrkogården. Vid samma renovering byggdes även den södra väggen in och försågs med utrymmen på var sida om passagen till koret. Också golvets mörka bets och lackade behandling tillkom 1957. Själva golvet är dock inlagt 1924. Vid renoveringen 1993-94 byggdes den norra väggen in och i de nya utrymmena inreddes toalett i nordväst och förråd i nordost. Rummet är sparsamt möblerat och 1700-talsskåpet som finns där bidrar till att ge, den trots allt ganska förändrade interiören, en genuin karaktär. För trots de gjorda förändringarna kvarstår den ursprungliga utformningen av de båda stora, tongivande fönstren och det enkla brädtaket liksom de ursprungliga dörrarna till koret och dessa delar förmår binda samman rummet och skänka interiören en genuin karaktär. Något som är möjligt genom att de gjorda tilläggen har utförts med omsorg. Vapenhuset bevarar en del av sin medeltida karaktär genom sitt tunnvalv och sina kraftiga murar. Rummet har dock i senare tid försetts med flera föremål från andra delar av kyrkans historia. En av korbänkarna flyttades in hit 1978 och sedan 1993-94 omgestaltas utrymmet till lillkyrka. I samband med denna omdaning sattes ett extra dörrparti in i den västra porten som vindfång. Partiet gavs en modern utformning. I övrigt har rummet möblerats med moderna stolar och lampor och i norr har en föreställande gobeläng placerats. Förutom detta står även det äldre stenaltarets träbeklädnad från 1785 placerat i norr och 1957 belades golvet med flera av de gravstenar från 1200-talet som man då hittade under bänkkvarteren i långhuset. Både gravstenarna, det nya dörrpartiet och altarinklädnaden bidrar till att tydliggöra den komplexitet och kontinuitet som kännetecknar kyrkan. Detta blir särskilt tydligt i detta rum där så pass många fysiska uttryck för kyrkans verksamhet från medeltiden och framåt samsas på ett relativt litet utrymme. Tornet bevarar mycket av sin ursprungliga karaktär genom sitt kraftiga, synliga murverk och sina bevarade, smala murtrappor. Även det i mitten på 1800-talet inrättade sädesmagasinet i tornets andra våning är till stora delar bevarat. Förutom detta kan sägas att bottenvåningens valv går i nord/sydlig riktning, något som är ovanligt för de medeltida tornen på ön. En annan egenhet är att murtrappan är uppdelad i två lopp. Det nedersta löper motsols, något som även det är ovanligt, för att sedan på andra våningen vända och löpa medsols. Inventarier Trots härjningarna på ön under de, från medeltiden fram till 1700-talets början, återkommande krigen återstår ofta en hel del gamla inventarier och inredningsdetaljer som fortfarande utgör viktiga inslag i interiörerna. Medeltida träskulpturer återfinns framförallt på mellersta och norra Öland och över hela ön finns spridda kalkstensdopfuntar, så väl från medeltiden (de flesta från Gotland) som från 1600-talet Kyrkan i Bredsättra har dock ganska få lösa inventarier. De som finns är främst från medeltiden och 1700-talet. I kyrkorummet finns flera medeltida skulpturer från ett medeltida altarskåp. Skulpturerna förställer Gud fader och en bild av den korsfäste, ett kvinnligt helgon (sannolikt heliga Birgitta), S:ta Katarina av Vadstena samt ytterligare ett kvinnligt helgon. Skulpturerna har enligt Ragnhild Boström tillverkats i Nordtyskland omkring 1475. Själva altarskåpet saknas dock. Skulpturen föreställande S:ta Katarina (S:ta Birgittas dotter) kan särskilt nämnas då det är en av få bevarade av detta helgon. Skulpturerna ingick tidigare i den altaruppsats som tillverkades av And. G. Wadsten och Gudm. Rundgren år 1770. Förutom skulpturerna ingick i denna altaruppsats även nygjorda delar, bl.a. en liten ängel med olivkvist och ett arkitektoniskt ramverk och uppsatsen gjorde tjänst ända fram till 1849 men idag återstår endast skulpturerna och ett par träkolonner med marmorerade skaft, de senare placerade i tornets andra våning. I sakristian står ett bord och ett skåp, båda från 1700-talet. Skåpet är målat 1781 och stod tidigare i den gamla kyrkans kor. I kyrkans kor hänger en medeltida klocka. Denna klocka har sannolikt även hängt i den föregående kyrkans kor. Förutom detta kan nämnas ett par mässingskronor från 1700-talet och en av järn från 1800-talet |
