Stäng fönster LUDVIKA LUDVIKA 3:11 - husnr 1, LOVISA ULRIKA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LOVISA ULRIKA KYRKA (akt.) | |
| 2005-04-28 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkorummet har välvt tak, något spetsbågigt, fodrat med vitmålade brädor. Valven bildar ett kryssvalv i korsarmarnas mitt. År 1885 övertäcktes valven med puts men allvarliga problem medförde att det ursprungliga utförandet med vitmålade brädor återställdes i början på 1990-talet. Väggarna är rappade och vitputsade. Kring kyrkorummet löper en gråmålad bröstpanel med golvlist, lister och speglar uppsatta i dekorativa infällningar. Bröstpanelen tillkom 1908 och utgörs till större del av de forna fasta bänkarnas dörrar som återanvändes för ändamålet i samband med renoveringen av kyrkan. Invändigt har kyrkan innerfönster med blyspröjsning. Fönsteröppningarna har smala gråmålade fönsterfoder. Korets nuvarande karaktär är till betydande del följden av 1950-talets restaurering. De var då som bl.a. de ursprungliga fönstren på vardera sidan om altaret igensattes och glasmålningen i korets norra vägg tillfördes. Kyrkan har ingångar i väst, söder och norr. Innerdörrarna utgörs av gråmålade pardörrar med speglar. Sakristian har en dörrförbindelse med koret, i dess norra vägg intill predikstolens trappa. Dörren till sakristian, i korets norra vägg, bär en utsmyckning från 1950-talet av delvis förgyllt smide föreställande de ”fyra sädesåkrarna”. Kyrkans golv har tegelbeläggning, ett utförande som tillkom i samband med 1950-talets renovering. I korsgångens mitt bildar teglet ett motiv av cirklar och kors som symboliserar ”Kyrkans fält”. Framför koret finns ett parti som bär trägolv. Själva koret är förhöjt med ett trappsteg och har tegelbeläggning. Även vapenhuset och väntrummet i väster har tegelgolv, dock har vindfången i norr och söder stengolv. Del av utrymmet under läktaren har inretts med diverse funktioner. Det har också förbindelse med tillbyggnaden som tillkom på 1960-talet mot västra korsarmens norra sida. Inredning och inventarier En större del av kyrkans utsmyckning härstammar från 1950-talets renovering, då flera konstnärer erbjöds att medverka med liturgiskt eller symboliskt präglade konstverk. Altartavlan, som föreställer korsfästelsen, är den andra i ordningen. Den målades 1830 av Carl Wilhelm Nordgren, med Hedvig Eleonora kyrkas altartavla som förebild. Tavlan utgör en gåva av brukspatron Wetterdal och bergsman Boethius. Den ursprungliga altartavlan från 1750 som också skildrar Jesus på korset hänger numera i södra skeppet ovanför porten. Den är utförd på duk och har en enkel förgylld inramning. Troligen är den påkostade inramningen samtida med kyrkans invigning. Den marmorerade ramen bär en kröning av snidade och förgyllda attribut som förställer bl.a. gudstecknet mitt bland strålglans, moln och änglahuvud. Uppsättningen med tavla och ram flankeras av piedestaler som bär snidade urnor med brinnande lågor. På 1920-talet målades ett draperi på östra korväggen, som bakgrund till altaranordningen, rester av denna är bevarade under nuvarande väggfärg. Altarringen med knäfall och brutna sidor är liksom läktarbarriären ombyggd vid 1908-års restaurering och senast på 1950-talet. Knäfallet ligger numera direkt på tegelsockeln som skapades vid korets omgestaltning. Ringen har en enkel utformning med inlagda speglar och marmoreringar. Altarringen har genomgått ett flertal förändringar i samband med kyrkans renoveringar. På ömse sidor om altaret, mot korväggen, står två nummertavlor med förgyllda ramar. Predikstolen har stilmässigt samhörighet med altaranordningen och är sannolikt från tiden kring 1830. Den är uppställd på norra sidan av koret och trappan ansluter till sakristians dörr, den sänktes något 1908. Predikstolen har korg och ljudtak med kvadratisk sektion men med brutna hörn. Korgens underdel är droppformad och avslutas med en förgylld kotte. Ljudtaket kröns av en förgylld urna och det bär i nedkanten en snidad och delvis förgylld bård. Korg och trappräcke har speglar som skiljs åt av vertikala förgyllda girlander. Predikstolen har i övrigt en marmorering i gråskala. Ryggpartiet har en grönmålad panel med spegel som bär en förgylld strålande sol. Korgräcket bär ett förgyllt timglas. Dopfunten av sten är utförd 1954 av skulptören Erik Sand. Den bär en relief med bl.a. korset som genomborrar draken ett motiv som hör samman med träreliefen uppsatt på södra väggen, vilken har som huvudmotiv Maria i gloria och S:t Göran och draken. Ovanför dörren till sakristian sitter ett triumfkrucifix snidat 1954 av konstnären Arvid Backlund. Själva dörren bär en utsmyckning av Erik Sand, ett arbete i metall som symboliserar den ”fyrahanda sädesåkern”. Framför en varmluftsnisch, i norra korsarmens östra vägg, står ett gallerverk i konstsmide. Det utgör en konstnärlig utsmyckning med bibliska motiv på grundtemat ”ora et labora”; ett verk från 1954 av Nils Aron Berge. Även glasmålningen i norra korfönstret är ett samtida verk av samma konstnär, glasmålningen föreställer ”De heligas gemenskap”. Kyrkan hade ursprungligen fasta slutna bänkar. De ombyggdes till nuvarande öppna fasta bänkar i början på 1900-talet i samband med renoveringen av kyrkan. Dörrarna återanvändes till kyrkorummets bröstpanel. Bänkkvarteren följer korsarmarnas riktning, de delas av mittgångarna. Bänkarna är uppsatta mot ytterväggarna. De främre bänkarna mot koret har skärmar och bänksidorna mot gångarna smala gavlar med listverk. Bänkarna är gråmålade invändigt medan gavlarna är marmorerade. Bänkrader har avlägsnats i bakre delen av norra korsarmen där det numera finns ett inhägnat utrymme skapat för förvaring av lösa inventarier och redskap. På 1990-talet avlägsnades även några bänkrader i koret. Kyrkan har sex ljuskronor av mässing, varav en mindre över läktaren, samt i koret två kande-labrar av samma karaktär. Över korsmitten hänger en storkrona om 25 pipor som härrör från invigningen 1752, fästpunkten i taket är utsmyckad med en sol i mässing. Ljusplåtarna i mässing på väggarna härrör från 1950-talet. Läktaren uppfördes på 1820-talet samtidigt som orgeln. Den ändrades till viss del vid 1909- och 1994-års renoveringar. Läktaren bärs av fyra rader pelare utsmyckade med kanneleringar och marmoreringar. Den förhöjda läktarbarriären har indelningar med listverk, indragna och utskjutande fält samt speglar med marmoreringar och förgyllda partier. Över läktarbarriären, på ömse sidor om den, är två nummertavlor uppsatta på västra korsar-mens väggar. De är rektangulära med förgyllda ramar. Kyrkans orgelverk, som är placerat på läktaren i väster, byggdes 1828 av Per Zakarias Strand. Den om- och tillbyggdes 1910 av J. Magnusson och omdisponerades 1957 av Åkerman & Lund, antalet stämmor ökades då från 19 till 34. Fasaden och orgelhuset härrör från den äldsta orgeln och är ett verk av Strand. Den är till sin uppläggning traditionell med tredelad indelning av pipor och till form och utsmyckning präglad av empirens stil. Principalen i mittdelen av fasaden har rundbågigt överstycke. Den flankeras av tempelliknande fasader med kolonner i par som bär utsmyckade överstycken. Fasaden som är marmorerad och förgylld kröns av förgyllda attribut med musikens symboler. I den ursprungliga klockstapeln hängde tre klockor. Samtliga omgöts 1814 till två helt nya klockor som i sin tur, 1854, omgöts och förvandlades till nuvarande lillklocka. Storklockan tillkom 1908 i samband med uppförandet av nya klockstapeln. |
