Stäng fönster KARLSKRONA STUMHOLMEN 2:22 - husnr 1, DESINFEKTIONSHUSET
Byggnad - Beskrivning
| Desinfektionshuset (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
På Hults karta från 1820 uppges stenhusen på Laboratorieholmen ännu användas till Rustkammare. Men i 1852-års författningssamling för flottan skriver J W Gynther: "Rustkamrarne på Laboratorieholmen, nu mera apterade till Cholerasjukhus". I Sydkustens marinkommandos byggnadsavdelnings liggare närmar vi oss en exakt datering för funktionsförändringen - byggnaderna på Laboratorieholmen "Begagnades fordom till rustkammare för sjöartillerikåren. Förändrades 1831 till cholerasjukhus". Uppgiften är anmärkningsvärd eftersom koleran kom till Sverige och Göteborg först 1834. När Laboratorieholmens byggnader 1831 byggds om till "Cholerasjukhus" hade den smittsamma sjukdomen ännu inte nått Sverige. Emellertid fanns den sedan 1829 i Ryssland, där den spreds vidare till Polen och Tyskland. Överföringen hade skett i samband med militära sammanstötningar och 1831 nådde underrättelserna Sverige att koleran fått fäste i Europa. På Skeppsholmen i Stockholm uppges att man omedelbart ordnade så att byggnader ställdes klara för att "om epidemien nådde huvudstaden, kunna upplåtas åt de sjuka". Det finns all anledning att lita till uppgifterna om att ombyggnaderna på Laboratorieholmen skedde 1831. Vad som ansågs vara en stor fara för flottan i Stockholm, betraktades säkert med lika stor fasa i Karlskrona. Att förändra Laboratorieholmen till "Epidemisjukhusholmen" krävde endast mindre arrangemang. Under de första 40 åren användes byggnadsbeståndet utan några större omändringar. Husen B, C och D inreddes till sjukhussalar. Huset A (784), som ännu finns kvar, inreddes med sjuksal samt rum för läkare och annan personal. Först 1875 utökades byggnadsbeståndet med Kokhuset (786), som också inrymde rum för kokerska och uppbördsman. Det vitputsade tegelhuset som fortfarande finns kvar, placerades mellan husen A, B och C och bildade på så vis fond för en liten platsbildning, öppen mot väster. Samma år byggdes också de fyra äldre husen till. Till en av långsidorna på respektive hus fogades träverandor. På de längre husen kom dessa att fungera som en slags korridor utanför de befintliga sjuksalarna, vilka sinsemellan inte hade någon förbindelse. Förstugorna försågs också med dass. Dessutom sänktes taken på det norra och södra huset. Epidemisjukhusholmen hade nu antagit formen av en liten välordnad sjukhusanläggning. I det lilla formatet hade situationsplanen med de nya tillskotten givits en viss monumentalitet. Mellan husen hade små symmetriska planteringar anlagts. Troligen tillkom dessa samtidigt med tillbyggnaderna och det nya Kokhuset. Axialiteten i anläggningen på den större av gårdsplanerna ges mening först med Kokhuset i fonden. Likaså var den smala planteringen mellan sjukhuslängorna helt anpassad till det kvarvarande utrymmet som bildades efter träverandans tillkomst. Ännu från mitten av 1900-talet var Laboratorieholmen skild från Stumholmen. Innan fyllnader nådde fram till holmen skedde kommunikationen med båt eller broar av olika slag. Under 1800-talet och en bi in på 1900-talet ledde en träbro ut till holmen. Sedan 1853 flankerades denna av två badhusanläggningar på stolpvirke. Dessa bägge revs 1893 respektive 1909 Badhuset var en del i det hygieniska programmet för sjukhuset. För att ytterligare minska risken för smittspridning uppfördes under 1889 dessutom ett "Desinfektionshus", byggnad 788, norr om gamla byggnad 784, med likrum och förbränningsugn. Huset uppfördes i tegel med en kraftig tidstypisk gråstenssockel murad med tunna fogar och små toleranser. Desinfektionshuset med sin fyrkantiga tegelskorsten står fortfarande kvar, nu med sänkt tak och delvis klätt med brun locklistpanel. Sjukhusanläggningen rymde också mindre småhus av kompletterande slag - vedbod, utedass och hönshus. Norr om Desinfektionshuset fanns sedan 1908 en likbod av resvirke med papptak. 1950 inordnades Laboratorieholmen topografiskt med Stumholmen i och med att en kraftig utfyllnad nådde holmen. På denna utfyllnad, nedanför cellfängelset, anlades en idrottsplats 1953-54. Epidemisjukhusholmens byggnader inordnar sig i ett ganska vanligt mönster för 1800-talets epidemisjukhus. Endast i Stockholm (1883) och Göteborg (1888) uppfördes sjukhusbyggnader direkt anpassade till funktionen. I vanliga fall tycks flertalet epidemisjukhus ha inrymts i redan befintliga byggnader. Flera av landets sjukhus var av det tillfälliga slaget. På "situationsplanen" från 1881 anges också sjukhusen på före detta Laboratorieholmen som provisoriska. Att förlägga sjukhus avsides den "normala" bebyggelsen var självklart funktionellt betingat med tanke på smittorisken. Tre bevarade byggnader vittnar direkt om holmens historia som Epidemisjukhusholme. Desinfektionshuset, Kokhuset och den Norra sjukhuslängan är mycket viktiga för förståelsen av ett av Sveriges två tidigaste kolera- och epidemisjukhus. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1992-09-10, Dnr 221-6156-91 |
