Stäng fönster KARLSKRONA RAMDALA 34:1 - husnr 1, RAMDALA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RAMDALA KYRKA (akt.) | |
| 2020-05-25 |
| Historik |
|---|
|
Ramdala kyrkas äldsta historia är inte fullt utredd, mycket av oklarheterna bottnar i att kyrkan haft torn både i väster och öster, vilket är sällsynt. En teori som framförs av William Andersson i Sveriges kyrkor gör gällande att den först uppförs under sent 1100-tal enligt romansk kyrkobyggnadstradition med långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Strax därpå byggs den om till en så kallad klövsadelkyrka enligt samtida öländsk byggnadstradition med torn i väster och öster, där absiden byggs in för att ge understöd till tornet, samt en övre våning på långhuset helt avsedd för försvar. Förutom på Öland förekom även klövsadelkyrkor i Norrland. Deras utpräglade fortifikationsfunktion har av senare forskning ifrågasatts och i stället tolkats som att det främst syftet varit rena maktmanifestationer. Andra teorier menar att västtornet var ursprungligt eller mycket tidigt och att östtornet inte uppförts förrän på 1500- eller 1600-talet. Detta dessutom efter att västtornet rivits på 1500-talet, vilket allmänt anses vedertaget, och enligt denna tes skulle kyrkan alltså aldrig ha haft två torn samtidigt. Samtidigt som västtornet revs skulle också långhusets murar sänkts och dess stenvalv rivits och ersatts av platt innertak i trä vilande på kolonner i trä. Under 1600-talet tillkommer stora delar av kyrkans nuvarande fasta inredning i trä, däribland predikstol, altaruppsats, absidskrank, läktare och bänkinredning. 1624 nämns för första gången ett vapenhus i söder, vilket emellertid kan ha tillkommit långt tidigare. 1712 förses vapenhuset med tegeltak medan kyrkans övriga tak uppges vara täckta med ekspån. Tio år senare utförs omfattande reparationer som troligen rör tornet. Arbeten 1760–61 av den tyske muraren Adam Wall berör med säkerhet tornet. 1792 gjuts kyrkklockan om och tre år senare utförs nya arbeten på tornet, bland annat nya ljudluckor och reparationer av sydöstra hörnet. En förgylld vindflöjel tillkommer på långhusets nock och året därpå förses tornets sydfasad med ett solur i sandsten. Vid en restaurering år 1800 utvidgas triumfbågen, korgolvet höjs och altaret flyttas till nuvarande läge. Troligen är det vid detta tillfälle som nuvarande altarring tillkommer. Dessutom tas två fönster upp i långhusets norra mur och två fönster i söder utvidgas. Vid okänt tillfälle mellan 1824 och 1836 förstoras absidfönstret, eventuellt i samband med att långhuset får golvbeläggning av ölandskalksten 1834. 1836 målas interiör och fast inredning om. Liknande arbeten sker 1857, då väggarna även rappas om och delar av inredningen repareras. Tre år senare byggs läktaren ut i samband med att ny orgel tillkommer. Vid oklar tidpunkt mellan 1873 och 1877 tillkommer västportalen och vapenhuset i söder rivs. Ett stort rundbågiga fönster likt långhusets övriga ersätter den romanska sydportalen och ett likadant fönster tillkommer på motsvarande i plats i norr. Möjligen sker alla dessa förändringar 1877 i samband med en ombyggnad där långhustaket byggs om, med flackare takfall utvändigt och reveterat tunnvalv invändigt. Samtidigt sänks västra gavelröstet med sju fot och samtliga fönster får nya solbänkar gjutna i betong. Interiört tillkommer ny bänkinredning detta år eller nästa. Vid en utvändig renovering 1911 ersätts såväl ekspån som tegelpannor av galvaniserad plåt. Två år senare tas vindflöjeln ner. 1923–24 genomförs en omfattande restaurering efter förslag av arkitekt Melchior Wernstedt. Södra koringången sätts igen och ersätts av ett fönster och den ursprungliga koringången strax väster om fönstret återupptas. Plåttaket målas svart, liksom västportalens nya port. Invändigt tillkommer golvbeläggning av ölandskalksten i kor och absid samt träskrank framför uppgångarna till predikstol och torn. Bänkinredningen byggs om med gångar utmed långhusväggarna. Ny orgel tillkommer vilket även ombyggnad av fasad och läktare. Två gjutjärnskaminerna ersätts av nytt värmesystem, enligt kyrkans underhållsplan elektriskt vilket framstår som mindre troligt. Delar av den fasta inredningen restaureras och predikstolen återfår sin ursprungliga färgställning. Ett krucifix av trä skänkt av kyrkoherde T.Å. Wahlström, hängs upp över triumfbågen. 1928 gjuts kyrkklockorna och 1935 upprättar arkitekt Sigge Ullén ett program för elektrisk belysning. Installation tycks dröja till slutet av decenniet. 1946 renoveras exteriören. Tornets övre del putsas om i sin helhet medan övriga ytor liksom plåttaket bättras partiellt. Även interiört sker viss omputsning och målning och ornamentalt 1600-talsmåleri på södra långhusväggen där predikstolen tidigare stått friläggs av konservator Sven Wahlgren. Dessutom tas de två främre bänkraderna bort. I slutet av 1960-talet byggs orgeln om och vid en utvändig renovering 1974 bättras fasaderna med kalkcementputs och avfärgas med silikatfärg. 1979 isoleras valven och 1982 sker ommålning av interiör och fast inredning och läktartrappan kläs in med panel. Församlingen önskade även installera wc och väntrum under läktaren men ansökan hade avslagits av Riksantikvarieämbetet. Året därpå tillkommer ljudanläggning och hörselslinga och 1985 tas ytterligare två bänkrader bort i öster, bland annat för att ge plats åt kororgel. 1986 läggs taket om med fabrikslackerad plåt i bandtäckning. Vid en exteriört restaurering 1997 ersätts solbänkarna i betong av hyvlad kalksten. Fasaderna lagas med hydrauliskt kalkbruk och fönster och tornluckor målas om med linoljefärg. |
