Stäng fönster KARLSKRONA KRISTIANOPEL 10:45 - husnr 1, KRISTIANOPELS KYRKA (HELIGA TREFALDIGHETS KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| KRISTIANOPELS KYRKA (HELIGA TREFALDIGHETS KYRKA) (akt.) | |
| 2020-05-25 |
| Historik |
|---|
|
Den första kyrkan i Kristianopel började uppföras år 1600 av byggmästare Hans von Freiberg (Freibürgen) men förstördes av svenskarna under ledning av Gustav II Adolf redan under Kalmarkriget 1611. Den utgjordes sannolikt av en salskyrka av gråsten och tegel med rektangulärt långhus och västtorn, orienterad i öst-västlig riktning. Resterna återfinns idag i sydvästra Kristianopel vid den så kallade ”Käringkullen”. Det skulle dröja flera år innan ett nytt kyrkobygge påbörjades. Vid biskopsvisitationen 1614 beskrivs hur gudstjänsten firats i ”en underjordisk håla”, men 1618 utsågs Oluff Madsen till byggmästare för det som skulle komma att döpas till Heliga Trefaldighets kyrka. Möjligen var Hans van Steenwinkel d. y., som även ritat Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad, ansvarig arkitekt. Arbetet fortlöpte under överinseende av länsmannen Falk Lykke. Trots att kyrkan ännu inte var helt färdigställd invigdes den 1624. Ännu 1632 ombads emellertid blekingska och skånska församlingar att bidra med ekonomiska medel för färdigställandet av Kristianopels kyrka. Möjligen bidrog den långdragna byggprocessen till att delar snabbt förföll, för redan 1635 beskrivs taket som så dåligt att vissa partier inte var ”bedre end Wragdeler”. Vid en reparation av kyrkan 1792 omtalas att flertalet gevärskulor hittats i väggarna. Dessa härrörde med största sannolikhet från svenskarnas invasion 1677 när staden till stora delar förstördes. I invasionens efterdyningar följer svåra ekonomiska tider. Åtskilliga inventarier går förlorade och underhållet brister. Bland annat muras flera av kyrkans fönster igen på grund av att det inte finns medel till att renovera karmar och bågar. Andra förses med galler av järn. Under 1700-talets andra hälft repareras emellertid tornet, fönster återupptas och innertaket läggs om. Den äldre läktaren avlägsnas i början av 1800-talet och detsamma gäller de skrank som varit placerade vid de båda korsarmarna. Rester av det som antas vara ett av skranken finns idag placerat intill trappan till predikstolen. 1810 får kyrkan ny bänkinredning och en trävägg med bemålad dekor av bygdemålaren John Eneberg uppsätts bakom altaret 1837–1838. Utrymmet som bildas bakom väggen fungerar därefter som sakristia och en ny ingång tas upp i östmuren. Fasader, fönster och portar renoveras 1852–1853. Orgelbyggaren Carl Elfström i Ljungby levererar ny orgel 1897. De renoveringar som företagits under 1900-talet har, med ett fåtal undantag, medfört liten inverkan på byggnadens äldre element. I samband med en fasadrenovering 1924 muras årtalet för kyrkans invigning ”1624” in ovan ingången och samtidigt avlägsnas tre gravhällar som legat framför ingången. Fyra år senare levererar M&E Ohlssons klockgjuteri i Ystad en ny kyrkklocka. Taket läggs om med enkupigt tegel 1942. 1952–1954 genomförs en interiör och exteriör renovering under ledning av arkitekt Ragnar Jonsson vid Byggnadsstyrelsen. Nya dörrar och tornluckor tillverkas med de äldre som förlaga, men utförs i japansk ek. Kyrkan putsas om och vitmenas. Elektricitet installeras och elradiatorer monteras under bänkarna. Arkitekt Sigge Ullén tar fram ny färgsättning för bänkkvarteren och konservator Sven Wahlgren frilägger en äldre brun kulör på skranket vid trappan till predikstolen. Trägolvet i kor och mittgång ersätts av öländsk kalksten. Under 1960- och 1970-talen pågår bekämpning av strimmig trägnagare. 1965 byggs orgeln om av John Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet och 1979 levererar Olof Hammarberg i Göteborg en ny orgel med 18 stämmor. Under 1990-talet renoveras kyrkan såväl exteriört som interiört. Utöver underhållsarbeten installeras en toalett i vapenhuset och altarringen kläs om. 2012 fick församlingen bidrag för att bland annat putsa och kalka om kyrkans fasader efter att brister upptäckts i arbetet som utfördes på 1990-talet. |
