Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster BROMÖLLA GUALÖV 61:129 - husnr 2, GUALÖVS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

GUALÖVS KYRKA (akt.)
2020-10-08
Historik
Kyrkan byggdes ursprungligen enligt romanskt mönster med långhus, ett lägre och smalare kor samt en halvrund absid. Det romanska måleriet som pryder triumfbågen visar en man och en kvinna i påkostade klädedräkter. I övre delen av triumfbågen håller ett helgon en banderoll med text på latin. Dess svenska översättning lyder DU UCITUS HAR PRYTT DENNA KYRKA MED MÅLNINGAR/FÖR DIN HUSTRUS HIALMSVITH SJÄL FÖR HOPP OM DET EVIGA LIVET. Sannolikt är det en donation till kyrkan till hustruns minne. Klädedräkterna som avbildats och det faktum att Ucitus hade resurser att få kyrkan dekorerad vittnar om att han och Hialmsvith tillhörde samhällseliten. Ofta återfinns avbildningar av kyrkans donatorer, liksom i detta fall, på triumf- eller tribunbågen. Romanska kalkmålningar finns även på norra väggen i absiden samt ovanför kyrkans valv. En konsthistorisk datering av kalkmålningarna har daterat kyrkan till perioden 1150–1175.

Kyrkan hade ursprungligen nord- och sydportal i långhusets västra del. Något torn uppfördes aldrig. Klockstapeln på södra delen av kyrkogården är en av nio bevarade klockstaplar i Lunds stift, och sägs vara byggd på 1700-talet. Troligtvis har dock en klockstapel funnits redan tidigare.

Spår av tre romanska fönster finns bevarade; två igenmurade med bevarade och synliga nischer i långhuset samt ett vars utbredning är inristad i absidputsen. Absidfönstret hade en omfattning av huggen sten. Kyrkdörren mellan långhuset och vapenhuset har daterats till senmedeltid. Hängningen har dock ändrats så att dörren kan öppnas utåt. Ett av kyrkans äldsta kända inventarier är en kalvariegrupp av ek från 1200-tal, ursprungligen placerad över en trabesbjälke i triumfbågen. Kalvariegruppen, som avbildar Maria och Johannes sörjande på var sin sida om den korsfäste Jesus, har synnerligen höga konstnärliga värden. Teorier finns att bildhuggare vid Roskilde domkyrka kan ha huggit eller lärt ut tekniken. Kalvariegruppen förvaras idag vid Historiska museet i Lund.

Vid en renovering av kyrkan på 1950-talet upptäcktes ett gömt relikskrin i den romanska altarskivan. Skrinet dolde små benbitar och en del av ett pergamentblad från 1100-talets slut. Skrinet återplacerades i altaret, skyddad av en glasskiva. Under 1400-talet byggdes vapenhuset vid sydporten och kyrkan valvslogs samt dekorerades med kalkmålningar som daterats till år 1430–1460. Målningarna har tillskrivits Fjälkingegruppen som även har dekorerat de närliggande kyrkorna i Fjälkinge, Kiaby och på Ivö utöver ett flertal andra kyrkor på Kristianstadslätten och Österlen.

I kyrkan finns ett bevarat altarskåp i ek från 1500-talets första årtionden. Altarskåpet har ett ovanligt huvudmotiv av Nådafadern: en avbildning av Gud fader med kroppen av sin döde son. Under 1600- och 1700-talen införskaffades predikstol, bänkinredning, dopfunt och en ny altaruppsats till kyrkan. Predikstolen och herrskapsbänkarna har de danska adelssläkterna Brahes och Billes vapen, och på predikstolens
dörr finns även namnen Otto Marsvin och Mette Brahe. Under 1700- talet uppfördes sannolikt också en läktare längs kyrkans södra vägg. Uppgifter finns enbart om målningarna till läktarbarriären som utfördes av Johan Lundberg från Karlshamn år 1751.

Under ett åskoväder sommaren 1818 uppstod panik när kyrkorummet skulle utrymmas. Åhörarna trängde sig mot dörren som öppnades inåt och därmed inte alls gick att öppna. Efter detta togs en dörr upp i korets norra mur och sydporten gjordes öppningsbar utåt. Det var först under slutet av 1800-talet eller början av
1900-talet som en sakristia uppfördes norr om koret. I ett visitationsprotokoll från 1885 nämns sakristan av prosten Bruzelius; ”nya fönster bör sättas in i sakristian”. Det går dock inte att säkerställa om det är dagens sakristia som åsyftas.

1833 förlängdes kyrkans långhus åt väster. Detta innebar också att en läktare som suttit över sydporten på södra sidan av långhuset flyttades till långhusets västra del. På 1880-talet förstorades kyrkans fönster.

Under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilsson genomgick kyrkan under 1950- talet en genomgripande renovering. Bland annat togs det äldre golvet upp varefter grunden fylldes med singel och en betongplatta göts i kyrkan. Bänkkvarteren från 1600-talet breddades och ryggstöden byggdes om för ökad komfort. Altarringen förnyades. I vapenhuset sattes ett trätak in med en lucka för uppgång till vinden.

I samband med en yttre renovering i slutet av 1970-talet genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning som gav ledtrådar om kyrkans tidigare utseende. Man kunde konstatera att kyrkans murverk bestod av gråsten med undantag för hörnkedjorna som var välhuggna kalkstenskvadrar. Grundläggningen består av granit, och sockeln av skråhuggen sandsten. En rad med kvaderhuggen sten utgör det nedre skiftet runt absid och kor samt ett stycke in på långhuset innan ett gråstensmurverk tar vid igen. Den nedre delen av vapenhusets väggar är murade av tegel, och den övre delen av murverket av gråsten med undantag för gaveln som helt är murad med tegel. Sakristian är murad med renässansförband och lerbruk och har haft ett triangulärt fönster på gaveln ovan dörren. Undersökningen visade spår av tre generationer fönster; först de romanska med omfattningar av sandsten, sedan en variant till innan dagens fönster kom på plats under sent 1800-tal. Ett av kyrkans fönster åt norr har tidigare varit en dörr; igenmurad med medeltida tegel. Över hela kyrkan återfanns spår av kvaderristningar i fasadputsen och på hörnkedjorna återfanns kvaderimiterande bemålning med kimrökspigmenterad färg.

1984 sållades och kontrollerades fyllningsmassorna på vinden av antikvarie i samband med att vinden skulle isoleras. Till största delen bestod massorna av byggavfall som bedömdes komma från 1830-talets förlängning av långhuset. Bevarade fynd är ett mässingslod och en kritpipa. Vid början av 1990-talet renoverades kyrkan igen vilket bland annat omfattade ombyggnad av läktarens trappa och golv, samt en ny planlösning i sakristian. I vapenhuset påträffades fragment av bemålning öster om sydporten.