Stäng fönster KARLSKRONA FREDRIKSKYRKAN 1 - husnr 1, FREDRIKSKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| FREDRIKSKYRKAN (akt.) | |
| 2020-10-08 |
| Historik |
|---|
|
Fredrikskyrkan fick sitt namn vid invigningen 1744 efter dåvarande kung Fredrik I. Redan i Dahlbergs stadsplan från 1694 fanns en stenkyrka inritad vid Stortorget, då under namnet Stadskyrkan. Senare kom den även att benämnas både Svenska kyrkan (i förhållande till Tyska kyrkan vid torgets södra sida) samt Storkyrkan, det senare ett namn som kom att leva vidare parallellt med Fredrikskyrkan. Ritningarna upprättades under 1690-talet av Nicodemus Tessin d.y., en av landets genom tiderna mest inflytelserika arkitekter. Tessin ritade även Tyska församlingens Trefaldighetskyrka som började uppföras 1697 och invigdes 1709, medan planerna för Fredrikskyrkan sköts på framtiden på grund av ekonomiska begränsningar kopplade till Stora nordiska kriget under 1700-talets två första decennier. Först efter Karl XII:s död kunde grundläggningen äntligen påbörjas 1721. Såväl flottans manskap som ryska krigsfångar var verksamma vid bygget, som i tur och ordning översågs av fortifikationskonduktören Siwer Arwidsson, murarmästaren Georg Steuer samt fortifikationskonduktören C. Winblad. Ekonomin var alltjämt begränsad vilket gjorde att bygget emellanåt stod helt still och mycket fick provisorisk karaktär, exempelvis gällande taktäckningen där stora delar av byggnaden avtäcktes med spån eller bräder. 1742 saknade kyrkorummet ännu valv, puts och inredning, men nya ansatser togs under ledning av superintendent Lorenz Muhrbeck och två år senare, 1 augusti 1744, kunde kyrkan äntligen invigas i närvaro av kronprins Adolf Fredrik och prinsessan Lovisa Ulrika. Efter invigningen återstod emellertid en hel del arbete, bland annat färdigställandet av västportal och torn. De sistnämnda fullbordades 1758, dock utan de karnisformade huvar som syns i Tessins ritningar, och kyrkklockorna kunde då hängas upp. Invändigt tillkom kyrkorgeln inte förrän 1764. Utöver de nämnda tornhuvarna saknade västfasaden utsmyckningar i form av friskulpturer och ornamentik, men i övrigt överensstämde den korsformade kyrkan med västgavel inspirerad av den romerska barocken väl överens med Tessins vid det här laget mer än ett halvt århundrade gamla ritningar. 17 juni 1790 drabbas Karlskrona av en förödande brand som även orsakar Fredrikskyrkan skada, om än i mindre omfattning än stora delar av stadens övriga bebyggelse, däribland Trefaldighetskyrkan. Taket och takstolarna från 1732 brinner upp, men de kraftiga valven skyddar kyrkorummet från större ödeläggelse. Däremot rasar en brinnande takkrona genom golvet och sprider branden till gravkamrarna i källaren där delar av kyrkoarkiven går upp i rök. Även kyrkklockorna rasar in men lyckligtvis på ett sätt så att skadorna begränsas. Reparationen av taket inleds relativt omgående och denna gång avtäcks samtliga takfall med kopparplåt. Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet utarbetar liksom stadsarkitekt David Rosenbaum flera förslag till tornhuvar och västgavelns utsmyckning. Inget av detta kommer slutligen till utförande utan västpartiet får sin nuvarande enkla och avskalade gestaltning. Under 1800-talet sker få förändringar. Altarkors och predikstol ritade av den karlskronafödde arkitekten Johan Adolf Hawerman tillkommer 1843 respektive 1854. 1846 upplöses Tyska församlingen och Trefaldighetskyrkan uppgår i Storkyrkoförsamlingen som i samband med detta byter namn till Karlskrona Stadsförsamling. 1866 omnämns ett takbyte vilken får antas avse kopparplåten. I sammanhanget kan nämnas att takplåten på Trefaldighetskyrkan byttes ut just under 1860-talet sedan församlingen fått överta ett parti förhydningsplåt från örlogsvarvet. 1905–06 utförs exteriöra underhållsarbeten som även kommer att omfatta utbyte av vissa takstolar i norra korsarmen. Enligt vissa uppgifter tillkommer kring samma tid ny orgel och glasade dörr- och väggpartier under orgelläktaren, medan andra tyder på att dessa arbeten genomförs i samband med den omfattande interiöra restaureringen 1913 under ledning av arkitekt Axel Lindegren. Då tillkommer nya kalkstensgolv i kyrkorummet och nytt furugolv i bänkkvarteren. Väggarna putslagas, kalkas och förses med bröstningspaneler. Boaseringen ansluter till bänkinredningen som får nya sittbänkar, hyllor och fotstöd men i övrigt bevarar sina äldre delar såsom gavlar, dörrar och bänkskärmar. Korsarmarna hade fram tills nu dubbla läktare, av vilka de övre rivs och de undre förses med ny bänkinredning. De övre läktarnas barriärer återanvänds som boasering i sakristian. Nya blyspröjsade fönster med yttre ofärgade glas och invändiga antikglas sätts in. Korfönstren har mosaikmålningar ritade av Lindegren och utförda av Neuman & Vogel i Stockholm. Lindegren ritar även ny inredning bestående av altare, altaruppsats och altarring som tillverkas av Nordiska Kompaniet i Stockholm, som också levererar belysningsredskap och två guerdioner. Orgelfasaden och Hawermans predikstol förgylls på nytt medan altarkorset tas ur bruk och senare flyttas till Trefaldighetskyrkan. 1945 installeras högtalarsystem och 1948 inreds konsistorierummet söder om absiden till väntrum. En portabel kororgel införskaffas 1955 och året därpå får västentrén ny yttertrappa som ersätter en trappa som tros ha tillkommit efter branden. En centralt placerad källaröppning som påträffas vid arbetena tyder på att huvudentréns ursprungliga trappa varit tvådelad. 1961 inrättas wc i södra tornet och året därpå installeras oljeeldad panna. 1964 införskaffas ett klockspel tillverkat av Göte Bergholtz, Sigtuna, vilket placeras i södra tornet. Vid en invändig restaurering 1967–68 tas bänkrader bort i väster för att ge plats åt ett dopkapell. Elvärme ersätter tidigare system och valven isoleras. Väggarna putsas om och inredning i trä i oklar omfattning målas eller lackas om. Vid en exteriör restaurering i mitten av 1980-talet får fasaderna en mörkare ockragul kulör mer typisk för barocken. 1987 installeras ny orgel bakom den befintliga fasaden från 1700-talet och samma år elektrifieras styrningen av klockspelet. Vid slutet av 1980-talet tillkommer förvaring för textilier och andra inventarier i norra korsarmen. 1993 införskaffas ny portabel kororgel och den tidigare flyttas till Aspö kyrka. En ny utvändig restaurering utförs i slutet av 1990-talet då partiell nyhuggning av kalksten utförs till friser och omfattningar och ny kopparplåt läggs på taken. Dessutom repareras och kompletteras takstolskonstruktionen. 2008 förses korfönstren med innerbågar av smide. 2016–18 genomgår Fredrikskyrkan en renovering och ombyggnad efter förslag av den danske arkitekten Ole Drachmann. Projektet kan beskrivas som en av de mest omfattande i landet under 2000-talet, utifrån en vision hos församlingen om att skapa ett multifunktionellt kyrkorum med de olika verksamheterna samlade under samma tak. För att finansiera projektet säljer församlingen sina fastigheter i kvarteret Bonde frånsett Trefaldighetskyrkan, däribland församlingshemmet och Nordenskjöldska gården. Dessa försäljningar kommer emellertid endast att täcka en mindre del av den totala kostnaden som i slutändan blir påtagligt högre än budgeterat. De ökade kostnaderna blir tillsammans med det faktum att omfattningen av renoveringen delvis får avgöras i domstol två av flera anledningar till att projektet får stor medial uppmärksamhet. De mycket påtagliga förändringarna av kyrkorummet omfattar utöver rena underhållsarbeten bland annat att de slutna bänkkvarteren i mittskeppet ersätts av lösa stolar, bröstpanelerna avlägsnas, ny dopfunt placeras i mittgången och Lindegrens altare, altaruppsats och altarring ersätts av ett mobilt altarbord. Inredning och inventarier som bevaras, såsom predikstol, äldre dopfunt, psalmnummertavlor, begravningsvapen och ljuskronor rengörs och konserveras. I anslutning till koret installeras ett höj- och sänkbart podium som undertill även innehåller förvaringsutrymmen samt en nedsänkbar bildskärm i taket. Golvet i såväl kor som långhus läggs om och golvvärme installeras. Fönstren förses med innerbågar. Under orgelläktaren ersätts 1910-talets partier i glas och trä av nya glaspartier och sydvästra delen av långhuset glasas in för att skapa en arbetsplats med informationsdisk. I nordväst tillkommer ett pentry. Korsarmarnas läktare förses med glasade underbyggnader och bänkinredning och vindfång rivs. På södra läktaren inrättas inglasade arbetsplatser medan den 1905 utbytta Åkerman & Lund-orgeln återinstalleras på norra läktaren. Utvändigt tillkommer en rullstolshiss vid huvudentrén och markytan närmast kyrkan hårdläggs. |
