Stäng fönster TOMELILLA BRÖSARP 88:1 - husnr 1, BRÖSARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BRÖSARPS KYRKA (akt.) | |
| 2018-04-19 |
| Historik |
|---|
|
Brösarps kyrka byggdes på 1100-talet och omfattade långhus, kor och absid. Kyrkan hade tidigt ett brett västtorn vilket sannolikt tillkommit sekundärt. Av Carl Georg Brunius konsthistoriska beskrivning av kyrkan från 1800-talets mitt, framgår att tornets andra våning var välvd med öppningar åt väster och mot långhuset i öster. Genom öppningarna till långhuset kan tornets andra våningsplan ha fungerat som en så kallad emporvåning. Hur emporvåningar har använts är osäkert men de tolkas ofta som en slags herrskapsläktare för den lokale stormannen eller möjligen för kyrkans makthavare. De breda västtornen återfinns på ett stort antal kyrkor i Skåne och antas ha finansierats av stormannaklassen. Västtornen kan därmed ses som ett uttryck för deras makt i området. Någon medeltida huvudgård i Brösarps socken är dock inte känd. År 1331 blev Brösarps kyrka kanonikat vid domkyrkan. Ett kanonikat var ett prebende: ett godsinnehav i form av gårdar och/eller andra ägor vars inkomst an-vändes till att betala lönen för en befattning inom till exempel kyrkan. I detta fall en tjänsteman vid domkyrkan. Detta förhållande varade fram till reformationen. Fyra medeltida träskulpturer som tillhört Brösarps kyrka finns idag på Lunds Universitets Historiska Museum. Dessa antas ha kommit till Brösarps kyrka genom ärkebiskopen, tack vare kanonikatet. Kyrkan dekorerades under slutet av 1200-talet med kalkmålningar, av vilka det idag finns rester i koret och absiden. Målningarna har bedömts vara besläktade med de i Åhus kyrka, vilken också tillhörde ärkebiskopen. Under 1400-talet valvslogs kyrkans långhus och kor. Under 1500-talet fick de äldre målningarna ge plats åt en ny generation kalkmålningar. Under senmedeltiden tillkom också ett vapenhus. Under 1800-talet genomgick kyrkan omfattande förändringar. År 1806 byggdes kyrkan ut med en bred korsarm åt norr. År 1860 byggdes en korresponderande korsarm ut åt söder. Det breda, medeltida västtornet revs och ett nytt uppfördes. Sannolikt finns delar av det medeltida murverket kvar i tornets nedre våningsplan och i långhusets västra gavel. Arbetet innebar att långhusets södra vägg, vapenhuset och tegelvalven från 1400-talets revs. Större delen av de romanska kalkmålningarna försvann. Kyrkan försågs med ett innertak av flacka trävalv klädda med pärlspontpanel. Flera av inventarierna målades vita. Kyrkorummets förändrade form krävde att taklaget stabiliserades. I detta syfte kompletterades de befintliga takstolarna med ett system med tryckavlastande spännstolar. Ett drygt decennium efter den stora ombyggnaden fick kyrkan sin första orgel, tillverkad av orgelbyggare Sven Fogelberg. Det är okänt om orgelläktaren byggdes vid detta tillfälle eller om den uppförts redan 1861. Under 1950-talet ersattes ett understruket tegeltak på öppen läkt med ett tak med underbrädning, papp och lertegel. På 1930-talet renoverades kyrkorummet. Samtliga golv utom de i vapenhuset och mittgången grävdes ur och försågs med nya betongbjälklag. I bänkkvarteren lades trägolv och i övrigt täcktes golvet med tegelplattor. Korgolvet höjdes och försågs med trappsteg av kalksten. Trävalven över kyrkorummet reveterades. I koret och absiden togs de medeltida kalkmålningarna fram. Altaruppsatsen återfick sin ursprungliga färgsättning och flyttades västerut för att göra större plats åt en sakristia i absiden. Predikstolen placerades på ett murat fundament. I kyrkorummets östra del utvidgades orgelläktaren. Under läktaren byggdes två utrymmen för läktartrappa respektive förråd. Bänkinredning moderniserades, men det är okänt i vilken omfattning. Kyrkorummet försågs med nya armaturer; tre ljuskronor och tolv lampetter samt en mindre ljuskrona till vapenhuset. 1972 fick koret sin nuvarande disposition genom att den äldre altaruppsatsen flyttades till norra korsarmen. Ett nytt altare murades upp av tegel och täcktes med två stycken, ovanpå varandra liggande, kalkstensskivor. Prästingången i absidens östra vägg murades igen och ersattes av ett fönster av romansk karaktär. Åtgärderna syftade till att synliggöra de medeltida målningarna i koret och absiden. Sakristian fick ett nytt utrymme under läktaren där även textilförvaring inrymdes. Vatten och avlopp installerades i sakristian. I korsarmarna lades golvvärme och golven täcktes med tegelplattor. Bänkkvarteren i korsarmarna ersattes med lösa stolar och i långhuset byggdes bänkarna än en gång om och försågs med bänkvärmare. Redan under 1950-talet hade en anläggning för elvärme installerats och nu tillkom nya radiatorer. Fönstren försågs med innerfönster i svartmålat järnsmide. I koret tillkom en ambo och vapenhuset fick kapphylla och anslagstavla. Nya ytterdörrar vid västra, norra och södra entréerna tillkom under 1900-talets senare del. År 1998 möjliggjordes för prästen att ståendes bakom altaret hålla mässa vänd mot församlingen. Altarringen ersattes med ett flyttbart knäfall i smide, ek och skinn och ambon ersattes av en ny dito i samma stil som knäfallet. Läktarunder-byggnadens väggar putsades. Taket under läktaren kläddes med pärlspont. Sakristian fick golvbeläggning av klinker och ny skåpsinredning. Vid en yttre renovering dokumenterades röd kalkavfärgning kring tornets västra ljudlucka, samt flera detaljerat huggna stenar i tornets murverk vilka bedömdes ha återanvänts från de rivna delarna av medeltidskyrkan. |
