Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster RONNEBY ÖLJEHULT 2:39 - husnr 2, ÖLJEHULTS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

ÖLJEHULTS KYRKA (akt.)
2020-04-22
Historik
I Öljehult uppfördes 1754 ett timrat kapell med hexagonal planform som enligt en karta från 1797 även hade mindre utbyggnader i söder och öster. Här hölls gudstjänst tre gånger om året, ett antal som vid slutet av århundradet utökades till tolv, men i övrigt var församlingsmedlemmarna i skogsbygden hänvisade till Bräkne-Hoby kyrka. Då befolkningen under 1800-talets första hälft fortsatte växa blev kapellet för trångt.

Under åren 1838–40 skedde en ombyggnad, där kyrkorummet utvidgades till en långsmal, oktagonal och skeppsliknande form med vapenhus i norr och sakristia i söder, båda med rektangulär planform. Byggmästare och därmed sannolikt även ansvarig för ritningarna tros ha varit Sven Nilsson i Säljeryd, medan vapenhusets lanternin ska ha ritats av en löjtnant Persson i Karlskrona. Ombyggnaden gillades inte av Överintendentsämbetet som 1840 och 1842 presenterade olika förslag för nybyggda kyrkor ritade av arkitekt Theodor Edberg. Anförda av sockenbon Jon Jonsson i Skörje, riksdagsman och vice talman för bondeståndet, motsatte sig den ekonomiskt ansträngda församlingen påtryckningarna från huvudstaden och något nybyggnadsprojekt blev aldrig aktuellt.

När Öljehults kapellag 1859 bröts ut från Bräkne-Hoby och bildade annexförsamling blev kapellet församlingskyrka. Kapellets ytterväggar hade fram till ombyggnaden 1840 stått omålade, men färgades då röda. En drastisk förändring skedde 1865–66 då fasaderna reveterades, spritputsades och vitkalkades. Exteriören gavs ett klassicistiskt formspråk med slätputsade hörnlisener, dekorativa dörr- och fönsteromfattningar samt profilerad takfotsgesims. Frånsett att kyrkan då hade taktäckning av ekspån bevarar den ännu gestaltningen från denna tid.

1883–84 genomfördes en invändig restaurering. Ny orgel installerades på läktaren från 1840 som försågs med ny barriär. Altarpredikstolen, även den från 1840, monterades ner och byggdes om till nuvarande korgformiga predikstol. På altarpredikstolens tidigare plats tillkom en altaruppsats i empirestil med oljemålning av Bengt Nordenberg. Det tidigare välvda brädtaket ersattes av ett nytt innertak av spontade bräder och interiören målades om.

1913 ersattes de tjärade takspånen av plåt, som på lanterninen utgjordes av galvad plåt målad med svart oljefärg och i övrigt av svartplåt. Stuprör i vitmålad galvad plåt tillkom också. För handlingarna stod byggmästare Carl Modigh. Året därpå införskaffades två kyrkklockor. 1922 installerades nytt orgelverk bakom den bevarade orgelfasaden från 1883. Två år senare målades interiören om. Enligt kyrkans underhållsplan ”bibehölls färgsättningen med väggar i gul ton, tak i vitt, bänkinredning och läktare i mörkbrunt, altaruppställning och predikstol i vitt och guld”. En inventering utförd 1920 anger emellertid att även bänkinredningen och läktaren då var vitmålade med förgyllda detaljer.

Under ledning av länsarkitekt Åke Seberg genomfördes 1938–39 en omfattande invändig restaurering. Väggarna målades grå, taket ljusblått och bänkinredningen ljusgrön. Nytt golv lades i bänkkvarteren, bänkraderna glesades ut och ryggstödens lutning justerades. Koret höjdes med 25 cm, utvidgades genom avkortning av de främsta bänkarna och belades med ekparkett. Kaminerna från 1884 ersattes av vattenburet värmesystem med grävd kulvert till pump i det närbelägna skolhusets källare. Fönstren försågs med innerbågar, vindsbjälklaget isolerades och vägghängda radiatorer placerades under fönstren som fick springventiler för ventilation. Torntrappan i vapenhuset kläddes in med panel och rundfönstret på andra våningen byttes ut mot ett öppningsbart tvåglasfönster. I en beskrivning av exteriören strax efter restaureringen uppges dessutom att kyrkan hade brunmålade tak, vita fasader och gråmålad takfotsgesims.

1948 installeras elektrisk kraft och belysning. Samtidigt automatiseras klockringning och orgelfläkt. Vid en invändig restaurering 1957 under ledning av stadsarkitekten i Karlskrona Sigge Ullén får troligen interiören och den fasta inredningen sin nuvarande färgsättning. Utvändigt tillkom ny trappa till huvudentrén i norr. Två år senare installeras nytt orgelverk, återigen med den äldre fasaden bevarad. 1964 tillkommer belysningsarmatur över bänkkvarteren och 1971 utförs en exteriör renovering omfattande putslagning, kalkning och takreparationer efter handlingar av Arkitektgruppen i Karlshamn AB. Reparationerna av plåttaket från 1913 bör ha varit begränsade, då det två år senare ersätts av falsad kopparplåt. 1974 förses lanterninen med tornur och åskledare. Vid en invändig renovering 1976 under ledning av Arkitektgruppen i Karlshamn AB tas tre bänkrader bort under läktaren, golven slipas och väggar, tak och fast inredning målas om. Sakristians tak kläs med spontad panel medan västväggen mot kyrkorummet friläggs in till timmerstommen. Huvudentréns trappa förses med räcke 1980 och 1997 genomförs en utvändig renovering efter program upprättat av Creacon AB i Karlskrona samt Projektbyggaren i Karlskrona AB. Arbetena var främst av underhållskaraktär, med putslagning och kalkning, plåtarbeten, översyn av avvattning samt förbättrad dränering. Kyrkans portar och ljudluckor målas mörkbruna och övriga snickerier vita. Kring 2015 tillgänglighetsanpassas huvudentrén genom en ramp i granit. 2019 läggs golvet om i vapenhuset och wc inreds i ett tidigare förrådsutrymme.