Stäng fönster YSTAD GAMLA STADEN 2:13 - husnr 1, SANKTA MARIA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SANKTA MARIA KYRKA (akt.) | |
| 2019-03-28 |
| Historik |
|---|
|
S:t Maria kyrka började uppföras under 1200-talets första hälft av tegel, som en romansk basilika med tre skepp. Mittskeppet, som sannolikt ursprungligen hade ett plant tak eller öppen takstol, enligt Theodor Wåhlins undersökning i samband med restaureringen 1924, valvslogs omkring år 1275 med spetsbågiga valv och försågs med senromanska kalkmålningar. En annan hypotes som framförts är att mittskeppet i likhet med sidoskeppen valvslogs från början. Kyrkan hade troligen ursprungligen ett smalare kor. Det är oklart om kyrkan ursprungligen var försett med torn eller om det tillfogades under senmedeltiden. I mitten av 1400-talet tillkom ett nytt kor i sengotik och samtidigt förlängdes sidoskeppen mot öster och bildade en koromgång. Gaveln mot öster försågs med blinderingar med koravslutningen i S:t Petri klosterkyrka som förebild. Valven i koromgången försågs med kalkmålningar. På södra sidan uppfördes en tillbyggnad, Heligkorskapellet. Även ett vapenhus uppfördes under senmedeltiden på kyrkans södra sida. I slutet av 1500-talet och början av 1600-talet försågs kyrkan med bänkinredning. Denna ersattes 1886 med nya öppna bänkar, men en del bänkgavlar användes som väggpanel och placerades åter i bänkinredningen vid restaureringen 1924. 1624–1631 försågs kyrkan med en predikstol, tillskriven mästaren A.S., som sannolikt placerades vid pelaren öster om den nuvarande och fick sin nuvarande placering vid kyrkans återuppbyggande efter tornraset 1648. 1648 blåste tornets övre delar ned och skadade kyrkans västra del. Kyrkan återuppbyggdes med ett nytt torn och ett väl tilltaget tvärskepp i långhusets västra del av en arkitekt och byggmästare vid namn Albertus. Teglet levererades från olika platser, en del stenar återanvändes från den nedrivna Helgeandskyrkan. Det dröjde dock tills tornet var färdigbyggt, 1689 var tornkupol och spiran klara och täcktes troligen ursprungligen med kopparplåt. Det avslutade arbetet utfördes av tornbyggaren Peter Rising från Eksjö. Tvärskeppet och mittskeppet, som även fick en ny takstol, täcktes med gjuten blyplåt, medan sidoskeppen och koromgången hade tegeltak. På 1710-talet förnyades inredningen. Johan Jerling fick i uppdrag att förse kyrkan med en ny läktarbarriär och orgelfasad. Den färdigställdes under åren 1720–1724 med målningar av Carl Mörth från Lund med scener ur Gamla och Nya testamentet på läktarbarriären. Under arbetets gång fick församlingen en stor donation till en ny altaruppsats. Det uppdraget gick även till Jerling och Mörth. Arbetet drog ut på tiden och altaruppsatsen var helt klar först 1733. Det medeltida altarskåpet flyttades till koromgången. 1766 förlängdes orgelläktaren längs södra sidan och dekorerades av målaren Christ. H Johansson. I slutet av 1830-talet beslutade församlingen att kyrkan skulle renoveras och de vände sig till domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius. Brunius ansåg att kyrkans olika byggnadsepoker behövde få en harmonisk helhet. I hans restaureringsideal innebar det bland annat att de yngre tilläggen skulle anpassas till den ursprungliga medeltida byggnadens karaktär. Han strävade efter att ge kyrkan och kyrkorummet symmetri och överskådlighet. Restaureringsplanen genomfördes bara delvis. 1840–1853 revs två äldre tillbyggnader på södra sidan, innehållande Heligkorskapellet /sakristia respektive vapenhus. Sannolikt hade även Heligkorskapellet under 1600-talet delvis ombyggts till gravkor för borgmästare Graa. Ingången på södra sidan murades igen och en ny ingång togs upp i koromgången i sydost. Fasaderna kompletterades med strävpelare och västportalen fick nya portar. Tornets större fönster mot söder och norr murades igen och västfönstret förminskades. Fönsteröppningarna i östra partiet förstorades och nya fönsterbågar av gjutjärn tillkom. Även tvärskeppens fönsteröppningar omgjordes. En skorsten drogs upp genom koromgångens östra del. Tvärskeppets södra gavelspetsar ommurades och ankarjärn med årtalet 1650 ska ha tagit ner. En del av arbetena utfördes efter ritningarna, som var utförda av Carl Georg Brunius. 1877 fick kyrkan en ny orgel tillverkad av orgelbyggare Marcussen, Aabenraa i Danmark med fasad målad i ekimitation. På 1880-talet omgjordes markytan utanför kyrkan. 1886 utfördes en omfattande ombyggnad av kyrkan efter ritningar av stadsarkitekten i Ystad, Peter Boisen. Sidoskeppens och koromgångens taktegel byttes mot kopparplåt. Nya öppna bänkar ersatte bänkgavlarna från 1500- och 1600-talen, varav en del sattes upp som väggpanel. De nya bänkarna tillverkades med bänkarna i Marsvinsholms kyrka som förebild. Nytt golv av cement lades och de talrika gravhällarna togs upp. Ca 1900 fick kyrkan återigen en ny orgel byggd av orgelbyggare J Magnusson, Göteborg. Tornuret installerades omkring år 1920. 1916 inkom församlingen med önskemål om att förnya bland annat uppvärmningen och belysningen i kyrkan. I samband med det besökte professor i arkitekturhistoria och sedermera riksantikvarien Sigurd Curman på Överintendentsämbetets uppdrag kyrkan. Curman hade mellan åren 1905–1917 gjort byggnadsarkeologiska undersökningar och restaurerat Vreta klosterkyrka i Östergötland. Överintendentsämbetet föreslog därefter att ett fullständigt förslag till kyrkans inre restaurering skulle tas fram av en sakkunnig person. Uppdraget gick till domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Åren 1923–1924 restaurerades kyrkan efter ritningar utförda av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin och kyrkoherde Sam Stadener. Wåhlin (1864–1948) var domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 1902–1943. I sina restaureringsuppdrag försökte han bevara byggnadsverkens olika historiska tillägg, även om han, liksom många andra arkitekter, ogillade den föregående generationens tillägg. I S:t Maria kyrka var det framför allt stadsarkitekt Peter Boisens förändringar på 1880-talet som avlägsnades. Västportalen försågs med nya kopparklädda portar. En ny rundbågig ingång togs upp i södra tvärskeppets östra sida med invändigt vindfång. Ingången på koromgångens sydöstra sida, som togs upp 1840, sattes igen och ersattes med ett fönster. En tillbyggnad innehållande sakristia uppfördes på norra sidan. Vapenhuset omgjordes och den glasade nygotiska mellanväggen som avskilde sakristian i öster flyttades dit. Nytt golv av rött tegel lades med åternedläggning av bevarade gravhällar och med kalkstensgolv i koret. Bänkinredningen från 1886 ersattes av en ny med återanvändning av äldre bänkinredning från slutet av 1500-talet och tidigt 1600-tal. En del av de öppna bänkarna från 1886 återanvändes eventuellt under läktaren och längs ytterväggarna. Koret försågs med panelväggar och skåpinredning av ek med korbänkar i söder och norr, tillverkade av Nordiska Kompaniet. En ny altarring med äldre skulpturer av Maria och Johannes tillkom. Ny läktare på kyrkans norra sida samt ombyggnad av den äldre läktaren. Återuppsättning och rekonstruktion av Johan Jerlings orgelfasad från 1720, som delvis fanns bevarad utfördes. Kyrkan försågs med nytt dörrparti mellan kyrkorum och vapenhus med flankerade skåpsbänkar och nytt vindfång i södra tvärskeppet. Interiören målades om. Kyrkan återinvigdes 25 mars 1925. 1928 ersattes mittskeppets blyplåt med kopparplåt och delar av takstolen förnyades. 1931 utfördes en utsmyckning av brons i västportalens tympanonfält av skulptören Oscar Antonsson. Antonsson (1898–1960), som både var konsthistoriker och konstnär och har gjort ett flertal offentliga skulpturer, formgav även föremål för bl. a Ystad Metallindustri. 1966 införskaffades ett nytt orgelverk av Hammarbergs Orgelbyggeri AB, Göteborg. På 1990-talet och år 2000 lades ny kopparplåt på lång- och sidoskeppen, tornhuv och spira samt på norra trapptornet. 2004–2005 försågs kyrkan med bl. a nytt värmesystem och ny el och tornet ombyggdes. 2010–2011 renoverades sakristiebyggnaden interiört och försågs bl. a med HWC-toalett och nytt möblemang från Gärsnäs. Sammanfattningsvis så finns kyrkobyggnadens äldsta murar från 1200-talets första hälft bevarade öster om tvärskeppet med två fönsteraxlar. Koret och koromgången öster därom tillhör byggnadsskedet från mitten av 1400-talet. Tvärskeppet och tornet uppfördes efter tornraset 1648, men tornspiran färdigställdes först 1689. Sakristian tillbyggdes i norr 1924 efter ritningar av Theodor Wåhlin. |
