Stäng fönster YSTAD BJÄRESJÖ 29:1 - husnr 1, BJÄRESJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BJÄRESJÖ KYRKA (akt.) | |
| 2017-11-17 |
| Historik |
|---|
|
Den nuvarande kyrkobyggnaden har med största sannolikhet föregåtts av en träkyrka, som byggdes i början av 1100-talet. Den ersattes redan i mitten av 1100-talet av den nuvarande kyrkobyggnaden, som är uppförd i välhuggen kvader av köpingesandsten. Den är kalkhaltig, även kallad lyckåsmärgel och förekommer endast i Fyledalen i Sjöbo kommun. Murverket mellan kor och långhus indikerar att byggnationen kan ha tagit hänsyn till en befintlig träbyggnad. I den befintliga takkonstruktionen finns återanvänt virke, som är dendrokronologist, d v s årsringsdaterat, till tiden runt 1007 samt 1028, vilket har satts i samband med den tidigare träkyrkan. Dendrokronologiska dateringar av virke i koret och absiden har daterats till tiden runt 1150, vilket tolkats som stenkyrkans byggnadstid. Koret försågs ursprungligen eller strax efter uppförandet med ett tunnvalv med inmurade krukor för akustiken. Kort därefter uppfördes långhus och ett brett västtorn. Tornet, som revs i samband med om- och nybyggnad 1892, var rektangulärt och lär varit bredare än långhuset. På Nils Månsson Mandelgrens skiss av kyrkans plan 1852 har han dock ritat tornet jämnbrett med långhuset. Tornet hade, enligt samtida beskrivningar, två spetsbågiga gluggar mot öster på andra våningen. Det har tolkats som en emporvåning, d v s en avskild plats för kyrkans patronus, som använts som ett privat rum, kapell eller som en upphöjd åskådarplats vid aktiviteter i kyrkorummet. Kyrkan, som är helgad åt S:t Laurentius, försågs även i slutet av 1100-talet med en dopfunt. Gravläggningar i tornet understryker även dess funktion som stormannakyrka. Koret och absiden försågs i början av 1200-talet med kalkmålningar. Långhuset slogs med kryssvalv mellan 1325 och 1350 och samtidigt försågs valven med kalkmålningar av den s.k. Snårestadsgruppen. Namnet kommer från att målningarna i den nu rivna kyrkan i Snårestad hade en datering 1347. Målningarna karaktäriseras av en enhetlig stil och en ljus färgton. I samband med valvslagningen togs nya spetsbågiga fönster upp i långhuset. Ett vapenhus tillbyggdes runt 1515 vid sydportalen enligt dendrokronologiska provtagningar och 1723 tillkom ett vapenhus vid den norra ingången. Som en följd av befolkningsökningen byggdes de båda vapenhusen om till korsarmar, det norra 1775 och det södra 1765, vilket 1775 fick ett nytt vapenhus tillbyggt på dess södra sida. En läktare uppfördes 1766 mot södra korsarmens södra gavel. År 1828 försågs kyrkan med ett orgelverk, det är dock oklart var det var placerat. I mitten av 1800-talet uppmärksammades kyrkan av kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren, som då dokumenterade kyrkan. De romanska målningarna i koret och absiden, som överkalkats i början av 1800-talet, frilades av honom. År 1863 gjordes förändringar av fönsteröppningarna och troligen upptogs då eller eventuellt redan 1723 en prästingång i öster. En omfattande ombyggnad och renovering av kyrkan utfördes 1892 efter ritningar utförda av August Waldemar Lundberg. Lundberg (1836–1907) var arkitekt och civilingenjör och teknisk direktör vid Skånska Cements fabriker i Lomma. Han har ritat några kyrkor i Skåne, däribland Flädie, Gässie, Fuglie och Tygelsjö och restaurerat medeltida kyrkor och ruiner. Renoveringen av Skabersjö kyrka 1895–96 har många likheter med hans arbeten i Bjäresjö. Bjäresjö kyrkas romanska torn revs och långhuset utvidgades mot väster och ett nytt torn uppfördes väster därom med västportal. En äldre klockbock från mitten av 1500-talet återanvändes i det nya tornet. Vapenhuset från 1775 revs och den södra korsarmen ombyggdes till bårhus och kapell. Den norra korsarmen fick ny funktion som sakristia och porten på absidens östra sida murades igen. Långhuset försågs med en ny tidstypisk öppen bänkinredning och en orgelläktare i väster. Ritningen till orgelläktaren är signerad av arkitekt Gustaf Pettersson 1890, som också för Överintendentsämbetets räkning granskade Lundbergs ritning. Korets och absidens kalkmålningar ommålades, enligt uppgift av en målare från Ystad. Nästa större ombyggnad skedde mellan åren 1942 och 1949 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Det medeltida murverket frilades och fönsteröppningarna från 1863 förminskades och försågs med nya fönsterbågar. Den öppna bänkinredningen från 1892 ersattes delvis av en sluten med återanvändning av äldre bänkgavlar och luckor från 1500- och 1600-talen. Golven lades om med kalksten och en medeltida kortrappa frilades och ett gravkor, som inrättades i slutet av 1600-talet eller i början av 1700-talet för släkten Segerdahl lades igen. Det är dock oklart vilken relation släkten Segerdahl hade till Bjäresjö. Långhusets kalkmålningar togs fram och konserverades av konservator Osvald Owald. Den södra korsarmen renoveras med fortsatt funktion som bårhus och försågs med nytt golv av hårdbränt tegel. Den kvarvarande delen av den överputsades sydportalen knackades fram. Läktaren från 1766 sattes åter upp mot den södra väggen och ett altare murades upp i norr. År 2010 utfördes en exteriör renovering och 2012 interiört, båda efter ritningar utförda av Ponnert arkitekter AB. |
