Stäng fönster SKURUP NÖBBELÖV 19:1 - husnr 1, VÄSTRA NÖBBELÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÄSTRA NÖBBELÖVS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Västra Nöbbelövs har en komplicerad byggnadshistoria. Kyrkan uppfördes av natursten sannolikt under 1100-talets mitt med rektangulärt långhus, smalare kor med absid. En ekbjälke i absidens takkonstruktion har daterats genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering, till tiden efter 1105. Den kan eventuellt ingått i en tidigare träkyrka. Koret försågs ursprungligen med ett tunnvalv, i vilket samt i absidens valv det inmurades ett stort antal lerkrukor. Lerkrukornas öppning mot valven var troligen avsedda att förstärka akustiken i koret. Samma konstruktion återfinns även i bland annat Bjäresjö kyrka. Kyrkan försågs i mitten av 1100-talet med en dopfunt. På den södra sidan finns den ursprungliga sydportalen bevarad med en romansk sandstensomfattning med kolonner med kapitäl, vilken anses huggen av Carl Stenmästare. Han har signerat portalen i Östra Herrestads kyrka och gett namn till den skola eller riktning som låtit hugga sten till en rad kyrkobyggnader, dopfuntar och gravhällar. Han lär också ha huggit de närbesläktade portalerna i Hedeskoga och Sjörups kyrkor. Carl Stenmästare och hans verkstads verksamhet är förlagd till tiden omkring och närmast efter 1100-talets mitt. Kort efter att kyrkan färdigställts lär ett brett torn i väster ha uppförts. Under första delen av 1300-talet ska långhuset ha utvidgades mot väster. Det är oklart om tornet revs ner helt och hållet eller om tornets bottenvåning ingår i det nuvarande långhusets västra del. Enligt en murverksdokumentation som utfördes i samband med omputsning av fasaderna 1979 ska ett igenmurat halvmåneformat fönster upptäckts. Sannolikt försågs kyrkorummet i samband med utvidgningen med kryssvalv och kalkmålningar, utförda av den s k Snårestadsgruppen, vars målningar daterats till tiden 1325–1350. Samtidigt målades korets befintliga tunnvalv och absiden. Ett nytt västtorn uppfördes något senare under 1300-talet. Delar av takstolen över långhus och kor har genom dendrokronologi daterats till tiden omkring 1480, men det är oklart i vilken byggnadsetapp de tillkommit. Ett vapenhus tillkom sannolikt på 1400-talet framför sydportalen, vilket dock revs på 1840-talet. I samband med befolkningsökningen i socknen i början av 1800-talet fanns planer på att riva kyrkan och uppföra en ny kyrka alternativt att utvidga den befintliga kyrkan. Slutligen beslutades om en tillbyggnad av en nykyrka på norra sidan. På en uppmätningsritning av kyrkan, daterad och signerad B Rosengren, Ystad 1833, finns antecknat av kyrkoherde Joh. Hünemöder; Folkmängden 600-, utom barn under 10 år 150 –. Åren 1833–1834 uppfördes en korsarm på norra sidan efter ritningar utförda av arkitekt C G Blom. Carl Gustaf Blom Carlsson (1799–1868) var arkitekt vid Överintendentsämbetet. Han har ritat åtskilliga kyrkor, men även ett flertal offentliga byggnader runt om i landet. I samband med att vapenhuset från 1400-talet revs på 1840-talet upptogs sannolikt en huvudentré på tornets västfasad. På 1860-talet förstorades kyrkans fönsteröppningar och försågs med spetsbågiga gjutjärnsfönster. Tornet höjdes och försågs med en pyramidformig spira samt ett utvändigt trapphus på norra sidan. Tidigare fanns en utvändig trappa till tornets övre våningar på västra sidan. På ritningen, daterad 1861, har likhet med originalet intygats av arkitekt Albert Törnqvist (1819–1898), som sannolikt också är upphovsman till ritningen. Kyrkobyggnaden fick en för tiden typisk stilblandning i nyklassicism och begynnande nygotik. Interiört försågs kyrkan med en ny predikstol och altaruppsats med en altartavla, målad 1864 av konstnären Gustaf Henrik Brusewitz, Göteborg. Brusewitz (1812–1899) var utbildad vid Konstakademin och även som teckningslärare. Han har även målat altartavlan i Råda kyrka i Värmland. I slutet av 1800-talet utfördes en interiör renovering, då valven försågs med tidstypiska bladslingor och väggarna fick en kvaderimitation. Den slutna bänkinredningen ersattes med en öppen bänkinredning i nygotik och golvet belades med svarta och vita cementplattor. År 1940 ersattes långhusets och korets blytak med enkupigt rött tegel. Under åren 1951–1952 utfördes en omfattande ombyggnad, efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe, då kyrkorummet bl. a försågs med ny bänkinredning, predikstolen flyttades från låghusets sydöstra hörn till det nordöstra. Ett nytt altare murades upp och en ny altarring tillkom. De medeltida kalkmålningar upptäcktes, vilka togs fram och restaurerades av konservator Osvald Owald, Malmö tillsammans med konstnären Axel Kulle. Dörren på absidens östra sida murades igen och det ursprungliga absidfönstret togs fram. Nykyrkan byggdes om totalt för att inrymma bland annat ny orgelläktare, sakristia, wc och förråd. Gjutjärnsfönsterna från 1861 avlägsnades och de spetsbågiga fönsteröppningarna murades om till rundbågiga. Nya rundbågiga fönster av ek med antikglas i blyspröjs tillkom. Därefter har i stort sett endast vård- och underhållsåtgärder utförts. |
