Stäng fönster VELLINGE STORA HAMMAR 86:1 - husnr 1, STORA HAMMARS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STORA HAMMARS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2019-10-17 |
| Historik |
|---|
|
Stora Hammars medeltida kyrka uppfördes under romansk tid, och fick en för tiden typisk plan med långhus och ett lägre kor, rakt eller avslutat av en absid. Murarna byggdes av flintsten med sandsten kring fönster- och dörröppningar. Längst upp mot takfoten pryddes murarna av en romansk rundbågefris. Inne i kyrkan skildes kor och långhus av en triumfbåge med lejonbilder, som brukar associeras med Mårten Stenmästare och hans krets. På ömse sidor om triumfbågen tror man det fanns nischer för sidoaltare. En hypotes är, att Mårten efter avslutat värv i Domkyrkan i Lund 1120-45 tog sig ut på landsbygden, och där lät uppföra såväl kyrkor som dopfuntar. Om så var fallet, bör Stora Hammars gamla kyrka vara rest runt 1100-talets mitt. För att kunna datera kyrkan har man tidigare även stött sig på en dendrokronologisk provtagning av en bindbjälke i skeppets taklag. Den bedömdes av Alf Bråthen till mellan 1151-1155, en datering som ifrågasatts av Petter Jansson och Karl-Magnus Melin. Mot bakgrund av bjälkens bearbetning antar de båda, att den snarare kommer från ca 1300 eller senare. I väster tillkopplades ett torn av samma bredd som långhuset, möjligen samtidigt som detta byggdes men sannolikt något senare. Kanske stämmer den byggnadsutveckling som Evald Gustavsson tecknade 1967, då stora delar av fasadputsen var nedknackad. Han ansåg att tornet var planerat för från början men att det kan ha byggts senare då det finns vissa skillnader i material och murningssätt. I tornets bottenvåning slogs ett valv, och en invändig trappa ledde upp från kyrkorummet till tornets övre plan. Mats Edström spekulerar i att detta kan ha använts som emporvåning. Inmurad i öppningen mellan tornet och långhusets vind finns en träplanka, som man tror kommer från en föregående stavkyrka från 1000-talet. När man valvslog långhuset under gotiken, kom det äldre kalkmåleriet som prydde de övre delarna av yttermurarna att hamna på långhusvinden. Kryssvalven i västra delen av långhuset tros vara något äldre de östra valven, som har murats i samband med en utvidgning av kyrkan på 1400-talet. I samband med denna revs större delen av östra långhusväggen, det romanska koret och den eventuella absiden. Istället för rundbågefris fick förlängningens takfot en enkel, trappad gesims, vilket gjorde att den nya byggfasen framträdde tydligt. Ena lejonbilden flyttades till nya östgaveln, som fick ett gotiskt uttryck med trapptinnar och blindnischer. De äldre valven kalkmålades enligt Knud Banning runt 1400, medan utvidgningens valv förefaller ha lämnats vitputsade. Under medeltiden tillkom även dubbla vapenhus intill de romanska norr- och sydportalerna. Någon gång restes stöttor längs sydfasaden för att staga upp tornmuren. Under 1600-talet gjordes övre delen av tornet om med gavlar i sirlig dansk- holländsk renässansstil. Invändigt fick kyrkan flera av dagens träinventarier, däribland bänkarna och läktaren. Läktaren försågs 1698 med målningar och utvidgades under 1700-talet österut. Altaruppsatsen och predikstolen tillkom 1755. Olika uppgifter förekommer när man rev vapenhusen; enligt Ernst Frostin gjordes detta 1806 resp. 1846. Frostin spekulerar dessutom i att det funnits en sakristia längs östförlängningens norrsida. En av de gamla dörrarna togs till en ny huvudentré genom tornets västfasad, och nord- och sydportalerna gjordes om till fönster. Öppningen till tornets övre våningar skall enligt Mats Edström ha tagits upp mellan 1750-1850. När Stora Hammars nya kyrka invigts 1902 övergavs den medeltida kyrkan. Som tur var tog kyrkstämman beslut 1903 att inte riva den gamla kyrkan, trots att kungliga majestätet gett tillstånd till detta, sedan många i trakten engagerat sig för byggnadens bevarande. Istället gjorde man blott vad nöden krävde för att hindra kyrkan från förfall. Sedan släkten Lovén, som i flera generationer innehaft prästämbetet i närbelägna Räng, 1925 skänkt 11.200:- till en restaurering av kyrkan, fick man möjlighet att på nytt sätta byggnaden i stånd. Arbetet övervakades av docenten och botanikern John av Klercker, som idag vilar på kyrkogården. Kyrkans enkla papptak från 1916 byttes mot koppar. Den norra delen av läktaren revs och balustraden flyttades till spruthuset (idag förråd och cafélokal) i nordvästra hörnet av kyrkogården. En lejonbild hittades under altaret och placerades i vapenhuset tillsammans med triumfbågens vederlagsstenar. Fönsteröppningarna förminskades något och fick sina nuvarande bågar. Renoveringen färdigställdes 1929 varpå kyrkan togs åter i bruk. Under 1960-talet frilades överkalkade målningar fram i samband med en restaurering. Bänkarna, altarringen, altaruppsatsen och predikstolen fick tillbaka sina ursprungliga färger och läktarmålningarna togs fram och rengjordes. 1994 restaurerades släkten Lovéns kolumbarium under koret. 2003 algtvättades fasaderna, dålig puts ersattes och ytorna målades med kc-färg. Ljudluckorna tjärades och gaveltakpannorna fästades med kalkbruk. De senaste arbetena gjordes 2010 då fasaderna och dörrarna målades och ytterportarna reparerades. |
