Stäng fönster HÖRBY ÄSPINGE 3:8 - husnr 1, ÄSPINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÄSPINGE KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-10 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden Äspinge kyrka uppfördes under 1200-talets första del som en romansk stenkyrka med långhus samt smalare och lägre kor med halvrund absid. Ingångar fanns i söder och norr. Långhuset utgörs idag av tre travéer som alla är medeltida, men var troligen endast två travéer långt vid uppförandet. Den västra travéen skulle kunna vara nedre våningen av ett senare tillkommet torn, som sedermera delvis rivits och införlivats i långhuset. Kyrkan valvslogs under medeltiden, troligen på 1400-talet, och de spår av kalkmålningar som idag syns på bågar och valvkappor tros till största del ha utförts runt 1550, vilket är ovanligt sent med tanke på att traditionen med kalkmålningar försvann i och med reformationen som i Danmark skedde 1536. Man bör även kunna anta att vapenhuset söder om kyrkan tillkommit under senmedeltiden. Under 1600-talet fick kyrkan sin nuvarande predikstol, vars upphovsman är okänd, och 1746 tillkom altaruppsats av den i regionen produktive träsnidaren Johan Ullberg. Ett gravkor som anslöt norr om långhuset bör ha tillkommit före 1743, då överstelöjtnanten George Gustaf Schlippenbach som ägde Äspinge Södergård och var den som uppförde gravkoret avled. Under 1800-talet sker en rad förändringar som i stor utsträckning ger kyrkan det utseende den har idag. 1824 rivs det Schlippenbachska gravkoret och kyrkan förses med stora rundbågiga fönsteröppningar. Sockenstämman beslutade även att hela kyrkan skulle rappas utvändigt och vitmenas invändigt. Möjligen hade kyrkan exteriört varit oputsad fram tills dess, men det skulle även kunna röra sig om rent underhåll. Invändigt flyttas predikstolen från norra till södra sidan och ett korskrank avlägsnas. 1844 uppfördes västtornet efter ritningar av byggmästare Magnus Cederholm i Hunneberga. Hit överfördes de båda kyrkklockorna som tidigare hängt i en fristående klockstapel. När kyrkan fick ny entré i väster genom tornet blev vapenhuset i söder överflödigt och revs ett par decennier senare, 1865. Vid denna tid hade diskussioner även förts kring att riva kor och absid för att utvidga långhuset med två travéer åt öster. Lösning på den platsbrist som låg bakom planerna kom i stället att bli en väl tilltagen läktare som sträckte sig över långhusets västra halva. Av besparingsmässiga skäl såldes kyrkans koppar- och blytak och ersattes av järnplåt. Ett år senare, 1866, utvidgades kyrkogården på klockareannexets mark söder, öster och norr om kyrkan. Den äldsta kända orgeln i kyrkan tillverkades 1876 av Carl August Johansson, Hovmantorp. På 1890-talet utvidgas kyrkogården ytterligare genom en ny del i norr och år 1900 tillkommer en ny orgel byggd av Eskil Lundén i Göteborg. 1902 genomgår interiören en restaurering som bland annat omfattar väggar, valv, dörrar, fönster samt den fasta inredningen i trä. Ornamenterat måleri på valvbågarna utfördes av målarmästare Fritz Peterson i Hörby. Möjligen är det också vid detta tillfälle som stora delar av interiören kvadermålas. 1932 tillkommer den yngsta delen av kyrkogården i nordöst kyrkogården och 1938 dräneras marken kring kyrkan. Det senare arbetet ingick in en restaurering under ledning av länsarkitekt Nils A. Blanck som i övrigt hade snarlik omfattning som den 1902. Av äldre bilder att döma är det vid denna restaurering som väggarnas kvadermålning kalkas över. 1948 uppförs ett bårhus på den nya kyrkogården och två år senare byts kyrkans takplåt ut mot tegel. Samma år installeras mekanisk klockringning. 1952 genomförs en omfattande interiör restaurering som ännu präglar kyrkan. I domkyrkoarkitekt Eiler Græbes program sägs arbetena i huvudsak omfatta: ny sluten bänkinredning, läggning av furugolv i bänkkvarteren, komplettering av tegelgolv (vilket tycks ha slutat med komplett nyläggning), flyttning av dopfunt och predikstol samt ny trappa till den sistnämnda, nya dörrar mellan vapenhus och långhus, ny trappa till tornet, insättning av innerfönster av ek, borttagning av kaminer och installation av elektrisk värme och belysning samt invändig ommålning. Predikstolen och den bemålade dopfunten konserveras av C.O. Svensson från Göteborg. Kalkmålningar i de romanska byggnadsdelarnas valv friläggs och konserveras. Under restaureringsarbetet påträffas under golvet den romanska altartrappan bestående av sju sandstenskvadrar. Norr och söder om triumfbågen hittas fundament till tidigare sidoaltare och inmurad i triumfbågen en skulpterad bit virke som utgjort trabesbjälke men som innan det möjligen ingått i den ursprungliga takstolen. I murverken noteras spår efter kyrkans ursprungliga norr- och sydportaler. Tio år senare, 1962, beställs en ny orgel och läktaren förkortas och ombyggs till orgelläktare efter ritningar av arkitekt Finn Ditlevsen. I samband med detta friläggs kalkmålningar i valvet över läktaren av konservator Våga Lindell-Andersson. Till koret tillverkas ett nytt altarbord i ek. Orgeln installeras först 1968 men fungerade aldrig tillfredställande varför den byggs om tio år senare. 1975 isoleras valven. 1989 avfärgas tornet med kalkcementfärg och vid mitten av 1990-talet genomförs en restaurering av tornets lanternin, som återfår sitt ursprungliga utseende med fönster i fyra väderstreck. Ny skåpinredning under trappan i vapenhuset tillkommer 1999 och trappan kompletteras med sättsteg. Ett år senare, i samband med en yttre restaurering, visar färgundersökningar att dekorativa delar som fönster- och portalomfattningar och takfotsgesimser tidigare varit rödfärgade. Sockeln hade haft ett flertal kulörer, bland annat svart, grå och gulbeige. Vid restaureringen ges kyrkan åter rödfärgade dekorativa delar samt gråfärgad sockel. |
