Stäng fönster ESLÖV STEHAG 47:1 - husnr 1, STEHAGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STEHAGS KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-20 |
| Historik |
|---|
|
Stehags kyrka uppfördes vid mitten av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus och kor med absid. Materialet till sandstensmurarna hämtades i närbelägna Vittseröd eller Höör. Stenmästaren Johannes signatur finns bevarad på en valvsten och hans stenhuggarmärke, som återfinns på ett 40-tal ställen i kyrkan, finns även på domkyrkan i Lund, vilket gör dateringen tillförlitlig. Johannes var alltså den som uppförde kyrkan och mycket tyder på att en täckhäll, Tumba Jacobi, som idag förvaras i sakristian är en gravsten över kyrkans byggherre. Kyrkan anses vara helgad åt S:t Dionysius (Saint Denis av Paris). Kring år 1200 utförs kalkmålningar i koret och triumfbågen, vilka framställer en kung och en biskop. Den förstnämnde antas vara Knut VI som avled 1202 och den sistnämnde ärkebiskop Absalon som avled 1201 eller hans efterträdare Anders Sunesen. Målningarna påvisar en anknytning till såväl kunglig som kyrklig makt. När koret, som ursprungligen hade öppen takstol eller plant innertak, valvslogs på sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal kom delar av målningarna att hamna ovanför valven på vinden. Långhuset valvslogs på sent 1400-tal eller vid 1500-talets början i samband med de om- och tillbyggnadsarbeten som då skedde. Ett vapenhus tillkom framför långhusets sydportal och absiden i öster revs och ersattes av en ny med kvadratisk planform, vilken senare kommit att användas som sakristia. Under 1700-talets första hälft, troligen 1727, utvidgades långhuset med en travé åt väster. Murverkens dimensioner är väl tilltagna vilket skulle kunna tyda på att den ursprungliga ambitionen var att uppföra ett torn, alternativt att ett torn faktiskt uppfördes men senare delvis revs och införlivades i långhuset. Byggnadsarkeologiska fynd vid restaureringen 1926 tyder på att det funnits en tidigare, något smalare utbyggnad i väster. 1778 förstoras kyrkans fönsteröppningar. Norr om koret anläggs 1803 det Coyetska gravkoret för generalen Johan Gustaf Coyet på närbelägna Rönneholms gods. 1848 förses vapenhuset med ett lägre torn, till vilket kyrkoklockorna som tidigare hängt i en fristående klockstapel överförs. Till följd av 1800-talets befolkningsökning byggs kyrkan ut fem år senare, 1853, med en korsarm i norr, den så kallade nykyrkan. På 1860-talet beläggs kyrkans yttertak med skiffer. Under 1900-talet genomförs tre större restaureringar vilka tillsammans till stor del skapat det kyrkorum vi ser idag. Dessa sker 1910–11, 1926 och 1968–69. Utöver detta sker mindre åtgärder och förändringar, såväl exteriört som interiört. Den första restaureringen 1910–11 sker under domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlins ledning. Utvändigt är åtgärderna främst av underhållskaraktär, såsom putslagning, kalkning samt reparation och till viss del nytillverkning av fönster och dörrar. Invändigt ersätts det tidigare tegelgolvet av kalksten och den ursprungliga sydportalen, som murats igen vid okänt tillfälle, tas upp och börjar åter användas som huvudentré. Vidare restaureras predikstolen och förses med ny trappa, altaruppsatsens flyttas ut i koret och dagens bänkinredning tillkommer medan herrskapsbänkarna repareras. I samband med restaureringen återupptäcks de romanska kalkmålningarna i koret och på triumfbågen och konserveras av konservator Hans Erlandsson. Två år innan nästa stora restaurering byts takens skiffer ut mot enkupigt rött tegel. Bland arbetena 1926, efter arkitekt Carl Andréns förslag, är det mest iögonfallande att golvet i kor och långhus sänks till ursprunglig nivå. Utöver detta förses korfönstren med glasmålningar och en äldre igenmurad fönsteröppning i koret tas upp som nisch. Orgelfasaden och läktarbarriären förändras och ett år senare får kyrkan en ny orgel tillverkad av Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. 1937 installeras elektrisk belysning och vattenburen värme. Det sistnämnda medför att ett pannrum anordnas under nykyrkan med murstock genom den norra gavelmuren. Samma år förändras återigen orgelfasaden och de romanska kalkmålningarna som sotats kraftigt sedan 1911 konserveras på nytt av Erlandsson. Målningarna hade dessvärre tagit så stor skada att dess tidigare pregnans till viss del gått förlorad. 1950 avlägsnas sju sarkofager från det Coyetska gravkoret och familjemedlemmarnas kvarlevor gravsätts strax utanför gravkoret som efter detta iordningställs som bårhus. 1955 installeras en ny orgel från A.C. Zachariasens orgelbyggeri i Århus, med delvis återanvända delar från den tidigare orgeln. Två år senare muras trappgavlarna om, tornets spåntak kompletteras och övriga yttertak läggs om med dels enkupigt tegel från Börringe, dels partiellt bevarade tegelpannor från 1920-talet. Arkitekt för arbetena är Aina Berggren. Den sista större restaureringen sker under arkitekt Torsten Leon-Nilsons ledning 1968–69 och omfattar främst invändigt målningsarbete. Putsytor kalkas, snickerier oljemålas och kalkmålningarna konserveras. Därtill avlägsnas nykyrkans bänkar och ersätts med lösa stolar och ett mindre skrank från 1800-talet i långhuset tas bort. 1981 isoleras kyrkans valv och 1985 och 1997 genomgår kyrkan utvändiga underhållsarbeten av fasader, fönster, dörrar, tak mm. I början av 2000-talet konserveras bemålad fast inredning och kalkmålningarna. 2006 putslagas och avkalkas exteriören samtidigt som allmänt underhåll sker. |
