Stäng fönster ESLÖV HÖGSERÖD 17:1 - husnr 1, HÖGSERÖDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÖGSERÖDS KYRKA (akt.) | |
| 2016-01-26 |
| Historik |
|---|
|
Högseröds kyrka uppfördes på sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal som en romansk stenkyrka med långhus samt smalare och lägre kor med halvrund absid. Ingångar till kyrkan fanns genom såväl syd- som nordportal placerade i långhusets västra del. Kyrkan förlängdes senare västerut, troligen under 1200- eller 1300-talet, genom en tornbyggnad som upptog långhusets fulla bredd och invändigt anslöt till kyrkorummet via en tornbåge i form av en parabelbåge. Vid sydportalen uppfördes någon gång under 1400-talet ett vapenhus och eventuellt fick kyrkan även ett vapenhus vid den norra ingången. Under senmedeltiden skedde även de första större förändringarna interiört, då kyrkorummet valvslogs och väggar och valv dekorerades med kalkmålningar. De senare tros ha utförts av en målare från Vittskövlegruppen, vilka var verksamma i ett 20-tal kyrkor i Skåne under åren 1450–75. Under 1600-talets första hälft fick kyrkan ny inredning med läktarpredikstol och altaruppsats. Enligt osäkra källor ska också långhuset någon gång under 1600-talet av oklar orsak ha valvslagits på nytt. 1672 anhöll kyrkoinspektorn om att beskrivningar med uppgifter om nödvändiga reparationer och kostnader för detta skulle upprättas för samtliga kyrkor i häradet. I protokollet för Högseröds kyrka nämns inget om reparationsbehov för valven, vilket skulle kunna betyda att arbetena då redan var genomförda. En annan och kanske troligare förklaring är att någon ny valvslagning aldrig ägt rum, vilket också skulle förklara det för 1400-talet typiska formspråket i de nuvarande valven. Under 1700-talet tycks inga stora förändringar ske, men vissa av de kalkmålningar som upptäcktes i kyrkorummet under tidigt 1900-tal har daterats till detta århundrade. Av en beskrivning som 1830 utfördes av kyrkoherden Anders Martini framgår att tornets tak var tegelavtäckt, sakristian samt långhusets och korets södra takfall blytäckta, medan de norra takfallen på långhus och kor samt vapenhuset var klädda med tjärade ekespån. En illustration över kyrkan sedd från söder visar dessutom att tornet tycks ha haft ett utanpåliggande trapptorn samt att långhuset hade två rektangulära fönster, ett på vardera sida vapenhuset, samt ett rundbågigt fönster i öster. Koret hade ett likadant rundbågigt fönster medan absiden var försedd med ett mindre kvadratiskt fönster. I beskrivningen noteras även att kyrkans nordportal var igenmurad. 1857–58 förändras kyrkans exteriör påtagligt när västtornet rivs ner till samma höjd som långhusets takfot och taket förlängs över nedre delen av tornet. Istället uppförs ett nytt torn mitt på långhusets norra fasad. Dessutom rivs vapenhuset, vilket medför att huvudentrén flyttas till västfasaden och sydportalen muras igen. Långhusets fönster får dagens enhetliga form och placering anpassad efter valvtravéerna. Invändigt nedmonteras läktarpredikstolen vilket bör betyda att en ny predikstol samtidigt tillkommer. När en läktare för kyrkans första orgel 1895 uppförs mot tornväggen i norr återanvänds delar av läktarpredikstolen i den nya konstruktionen. Under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin påbörjas 1915 omfattande restaurerings-, renoverings- och ombyggnadsarbeten. Interiört får kyrkan nya golv i bränt tegel bortsett från det trägolv som läggs under bänkkvarteren. Gravstenar som tas upp ur golvet ställs upp mot västra gavelväggen. Nya bänkar målade i blå kulör tillkommer, precis som ny predikstol, altaruppsats och altarring. Därtill nya fönster med glas i blyspröjs samt nya pardörrar i torningången, vilket troligen även gäller för huvudentrén. Restaureringen omfattar även exteriören, bland annat tas den igensatta sydportalen fram. 1945 lämnas tillstånd från Kungliga Byggnadsstyrelsen om att riva huvudentréns befintliga trappa med tre sättsteg, varpå ny trappa i granit anläggs. Fem år senare genomförs restaureringar efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Den mest iögonfallande förändringen är att orgelläktaren flyttas till kyrkans västra gavel och samtidigt delvis byggs om. En orgel tillverkad av den danske orgelbyggaren Troels Krohn installeras på läktaren. Vidare byggs ett vindfång vid torningången och elektrisk uppvärmning och belysning installeras. 1975 utarbetar arkitekt Carl-Axel Acking ett program för invändig restaurering med förslag till bland annat ny orgel, friläggning av tornrummets korsvalv, ny vägg mellan långhuset och tornrummet där sakristia ska inredas samt anordning av källarutrymmen under tornet för toalett, städskrubb och elcentral. Under de närmsta åren tillkommer fler förslag, exempelvis en yttre torntrappa samt att kyrkans befintliga skiffertak byts ut mot kopparplåt. Varken källaren eller torntrappan realiseras, medan de övriga förslagen till största delar genomförs under åren 1978–79. I början av 2000-talet genomförs förändringar av sakristian efter förslag av inredningsarkitekt Anna Sandberg. Kyrkan omputsas och kalkavfärgas in- och utvändigt och huvudentrén handikappanpassas efter förslag av arkitekt Mikael Forsberg. Det senare innebär en ny trappa, uppförd i återanvänd och ny granit lika befintlig, med bredare övre vilplan samt rullstolsramp utmed fasaden. 2011-2012 avlägsnas tre bänkrader, de två bakre samt den främre i varje kvarter. Utrymmena där bänkarna stått önskade församlingen belägga med kalksten liknande den i koret. Länsstyrelsen förordade istället mörkgrå klinker, vilket också kom att utföras. De bakre utrymmena under läktaren inreds med lösa bord och stolar. |
