Stäng fönster HÖÖR BOSJÖKLOSTER 1:593 - husnr 9, BOSJÖKLOSTERS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BOSJÖKLOSTERS KYRKA (akt.) | |
| 2017-10-10 |
| Historik |
|---|
|
Bosjöklosters kyrka uppfördes vid mitten av 1100-talet som den norra delen av den klosteranläggning som grundades av benediktinerordern under ledning av ärkebiskop Eskil. Marken ska ha skänkts av stormannen Tord Thott. Klostrets privilegier omnämns första gången i skrift av påven Lucius III omkring 1180. Kyrkan, som var såväl kloster- som församlingskyrka och även tycks ha fungerat som vallfartskyrka, helgades till Jungfru Maria och S:t Nicolaus. Kyrkobyggnaden var för tiden ovanligt högrest men följde i övrigt traditionell romansk kyrkobyggnadskonst med rektangulärt långhus, lägre och smalare kvadratiskt kor samt halvrund absid i öster. Den tilltagna byggnadshöjden kan till viss del ha sin förklaring i funktionen som klosterkyrka, där nunnorna sannolikt hade sin plats på en läktare åtskilda från den övriga församlingen. Läktarens existens stärks av de ljudkrukor, en typ av akustikförstärkare, som finns inmurade i västra gavelröstet och därmed tyder på att nunnekören var placerad här. Dessutom har en högt placerad ingång i det sydvästra murverket påträffats, vilken bör ha varit nunnornas separata ingång med direkt anslutning från klostrets korsgång. Församlingen hade sin ingång genom en portal i norr, och kyrkan hade i övrigt plant innertak av trä och ljusinsläpp genom högt placerade små rundbågiga fönsteröppningar. Under 1300-talet valvslogs koret medan långhuset fick sina valv under nästkommande sekel. I samband med detta, men även på 1500-talet, tillkom de kalkmålningar som efter reformationen kom att kalkas över. Någon gång under 1500-talet uppfördes även ett västtorn som emellertid revs redan under 1600-talet. I och med reformationen i Danmark 1536 avskaffades klosterväsendet i landet. Nunnorna tilläts bo kvar en tid och klostret, som då var det tredje rikaste i landskapet med cirka 300 gårdar under sig, gavs i förläningen till den avsatte ärkebiskopen Torben Bille. Efter att denne avlidit 1552 omvandlades Bosjökloster till frälsegods med patronatsrätt över kyrkan och de kvarvarande nunnorna flyttade till S:t Peters kloster i Lund. 1560 övertogs godset av släkten Laxmand-Ulfstand, vars närvaro på Bosjökloster satte flera avtryck i kyrkan som till betydande del ännu finns kvar, däribland predikstol och altarskåp från 1588 och bänkinredningen från 1601. Under slutet av 1500-talet anordnades ett gravkor för släkten beläget under koret. Bänkinredningens herrskapsbänkar är slående lika de i Genarps kyrka, vilken hade uppförts under slutet av 1500-talet som patronats- och begravningskyrka för fru Thale Ulfstands bror Hak Ulfstand. Efter flera ägarskiften under 1600-talet och indragning till svenska kronan under tidigt 1700-tal hamnade godset sedermera i släkten Beck-Friis ägo, under vilka en upprustning av gods och kyrka skedde runt 1735. Vid detta tillfälle försågs kyrkans sydfasad med fönsterimitationer. Ännu en restaurering av såväl gods som kyrka skedde 1761, och vid mitten av 1800-talet var det kyrkans dåvarande patronus, greven och riksdagsmannen Corfitz Beck-Friis, som bekostade den restaurering under ledning av domkyrkoarkitekten C.G. Brunius som ännu präglar kyrkan. Brunius restaurering påbörjades 1856 och förändringarna var omfattande. I väster uppfördes ett torn dit kyrkklockorna som troligen varit placerade i en fristående klockstapel överfördes. Till västtornet förlades även den nya huvudentrén. Ett vapenhus framför nordportalen, vars tid för tillkomst är okänd, revs och nordportalen sattes igen. Nya rundbågiga fönsteröppningar upptogs och troligen sänktes långhusets tak med drygt två meter. Murverksöppningarna försågs med omfattningar i rött tegel och fasaderna avslutades vid takfoten med en flersprångig gesims i samma material, båda för Brunius typiska arkitektoniska grepp. Invändigt tillkom fast inredning som orgel, orgelläktare, altarring och nummertavlor, allt ännu bevarat utom orgeln som bytts ut bakom samma orgelfasad. Den av Fru Thale Ulfstand bekostade läktarpredikstolen i triumfbågen ersattes av en ny predikstol med baldakin placerad i långhusets sydöstra hörn. Under den högresta romanska triumfbågen slogs en ny spetsbåge och en golvsänkning i långhuset och koret genomfördes, vilket fick till följd att det Laxmand-Ulfstandska gravkoret sattes igen. De gravhällar som var placerade i gravkoret placerades mot långhusets västvägg samt i vapenhuset. Golven belades med tegelgolv prydda med franska liljor, som ingick i Beck-Friis adelsvapen, i relief. Enligt källor från tidigt 1910-tal var det även Brunius som försåg interiörens väggar och valv med tegelimiterande kvadermålningar. Kyrkan återinvigdes andra söndagen i advent 1858. Vid domkyrkoarkitekt Helgo Zettervalls restaurering av slottsanläggningen 1875–79 sammanbands kyrkan med de övriga byggnadslängorna genom yttermurar som anslöt till långhusets sydvästra del och korets nordöstra hörn. Vid korets sydöstra hörn uppfördes en pelararkad. 1908 inköptes godset av greve Philip Bonde som därmed även blev ny patronus för kyrkan och som sådan kom att bekosta flera arbeten de närmaste åren. 1911 ersattes yttertakens rödfärgade ekspån, som troligen tillkommit vid Brunius restaurering, med rött tegel vilket även ska ha varit det tidigare taktäcknings¬materialet. I samband med detta re¬parerades och förstärktes takstolskon-struktionen. Samma år överkalkades de interiöra kvadermålningarna och året därpå förordade domkyrkoarki¬tekt Theodor Wåhlin att den befintliga järnkaminen i långhusets nordvästra hörn. Vid denna tid tycks även absi¬den ha inretts till sakristia. Wåhlins inblandning 1912 gör det troligt att han kan ha varit involverad även i restaureringarna året innan. 1914 fick kyrkan en ny orgel medan den befintli¬ga fasaden bevarades. 1922 avskaffades patronatsrätten i Sverige och kyrkan tillföll efter en process om äganderätten församlingen. 1936 anläggs ett pannrum under mark norr om koret och vattenburen värme installeras i kyrkan. I samband med utgrävningarna påträffas medeltida stenkistor. 1940 får kyrkan elektrisk belysning och i mitten av 1940-talet slätputsas och vitkalkas de tidigare tegelrena fönster- och dörromfattningarna. Det senare greppet utfördes efter förslag av professor Otto Rydbeck och arkitekt Torsten Leon-Nilson i samband med en exteriör renovering. Under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe plockades 1952 Brunius predikstol ner och ersattes av en predikstol uppbyggd av delar från kyrkans tidigare läktarpredikstol från sent 1500-tal. Delarna hade de senast gångna knappt hundra åren ingått i ett skåp i slottet men skänktes nu till kyrkan av greve Beck-Friis. Brunius predikstol överfördes till Historiska museet i Lund. Under 1956–60 utförs en rad arbeten där Græbe i mer eller mindre utsträckning bör varit involverad. Elektrisk klockringning installeras och klockorna omhängs i ny klockbock, en exteriör omkalkning ger kyrkan en vitare nyans än den tidigare gulaktiga, ett bårhus uppförs norr om den medeltida kyrkogården och kyrkans interiör vitkalkas. 1960–61 friläggs och konserveras kalkmålningar i tribunbågen av konservator Våga Lindell. 1969 installeras en ny orgel, återigen bakom Brunius orgelfasad. I samband med en nedknackning och omputsning av absiden utförs 1979 en murverksdokumentation av arkeolog Karna Jönson, vilken bland annat visade att absiden tidigare varit avfärgad i en gul, en gråbrun och ursprungligen en vit kulör. Fyra år senare genomgår resten av kyrkan samma restaurering, och murverken dokumenteras då av Anna-Paula Andersson och Mabel Cronvall. Vid undersökningen framkom bland annat spår av 17 igensatta muröppningar samt sju vederlag till en välvd korsgång. 1986 läggs det befintliga tegelgolvet i långhus och kor om och samma år får torntaket ny beklädnad av skivlagd fabriksmålad plåt. 1990 läggs långhustaket om, med nytt undertak och återanvänt tegel, och en skorsten avlägsnades. År 2000 sker vissa förändringar i sakristian, bland annat tillkommer nya skåp för textilförvaring och spotlightbelysning. Samma år avlägsnas en adderad sockel till dopfunten. 2001 renoveras en bibel från 1500-talet och 2005 dras stora delar av elen om och nya elcentraler installeras i pannrummet och på orgelläktaren. 2009 genomförs ut- och delvis invändiga renoveringsarbeten som i huvudsak består av rengöring och förnyelse av ytskikt på fasader, trä- och järndetaljer, luckor, portar, fönster samt partiell omläggning av takytor. |
