Stäng fönster MALMÖ KAPELLET 12 - husnr 2, KIRSEBERGSKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| Kirsebergs kyrka (akt.), KIRSEBERGSKYRKAN (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Den snabba utbyggnaden av Kirseberg i början av 1900-talet ledde till behovet av en ny kyrka, som var lätt tillgänglig för de boende i området. Dittills hade de varit hänvisade till Malmö S:t Pauli, som var en mycket stor församling både geografiskt och befolkningsmässigt. 1919 bildades Kyrkliga förbundet, som bl.a. tog på sig att ordna gudstjänster i Kirsebergsskolan genom frivilliga medarbetare. Efter en tid blev önskemålen om en riktig kyrklig lokal allt starkare, och 1921 startade man en insamling för att bekosta nybygget. 1925 skänkte konsulinnan Anna Sederholm en tomt mitt i Kirsebergsstaden för ändamålet. Förbundet bildade Kirsebergsutskottet, som kunde påbörja bygget 1927 med hjälp av de insamlade medlen och donationer från Hulda och Carl Herslow. Budgeten var mycket ansträngd, och domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin gick med på att upprätta handlingarna till nybygget utan ersättning. Till huvudentreprenör utsågs AB Skånska cementgjuteriet. När kyrkan stod klar 1928 hade utskottet inga pengar kvar, utan budgeten balanserades under åtskilliga år med hjälp av gåvor, försäljningar och frivilliga insatser. 1946 överlämnade det s.k. Kirsebergsutskottet kyrkan som gåva till de kyrkliga myndigheterna i Malmö. Theodor Wåhlin var en av de framträdande skånska arkitekterna i början av 1900- talet. Hans produktion av profana byggnader var omfattande, med Falsterbohus, Hippodromen i Malmö och Zoologiska institutionen i Lund som några höjdpunkter, men det är i rollen som domkyrkoarkitekt Wåhlin blivit mest känd. Han följde tidens strömningar, från 1890-talets eklekticism via sekelskiftets jugend och national- romantik till 1920-talets klassicism, men utvecklade också en egen självständighet inspirerad av äldre tiders formspråk. Hans vurm för den medeltida konsten var stark, och i sina kyrkorestaureringar sökte han ofta tydliggöra de romanska- och gotiska dragen på bekostnad av senare tillskott. När nya tillägg krävdes lade han gärna till historiserande, regionalt förekommande former t.ex. trappgavlar och blinderingar, så att kyrkorna skulle framträda som allmänhetens idealbild av den ”skånska landsortskyrkan”. Kännetecknande för hans arkitektur var också omsorgen om detaljerna och materialen, gärna kalksten, tegel och smide, som valdes av högsta kvalitet. I Kirseberg fick Wåhlin möjlighet, att mot slutet av karriären sammanfläta sina kunskaper i en ny kyrka, och att kombinera kärleken till lantkyrkan med moderna drag och 20-talets klassicistiska saklighet. Till kyrkorummet fogades en lägre del med församlingssalar och biutrymmen, som lades i vinkel mot en gård. Interiören utformades som ett välvt rum med öppna bänkkvarter, koret i söder och orgelläktaren i norr. Som altarprydnad tänkte sig Wåhlin ett sannolikt aldrig realiserat altarskåp med två flyglar. Noterbart är, att det inte finns någon dopfunt inritad på Wåhlins ursprungshandling. 1951 förnyas staketet i kyrktomtens nordöstra hörn enligt Ewe arkitekters handlingar. 1955 förlängs orgelläktaren med 1 meter för att ge kören större utrymme. Ritningarna tas fram av arkitekterna Nils Blanck och Aina Berggren. 1958 monteras två glasmålningar, skapade av konstnären Gunnar Torshamn, i korfönstren mot söder och norr. 1961-62 installeras ny belysning i långhuset, malmkronor och lampetter formgivna av konstnären Gunnar Nordin. De gamla stjärnformade lamporna tas ned och sparas. 1972-73 byggs ett församlingshus i anslutning till kyrkan. Ritningarna tas fram av arkitekten Erik Månsson, som ritat bl.a. Heliga korsets kapell (1965) på Fosie kyrkogård. Kyrktomten utökas och huset formas som en stor vinkelbyggnad, som omfamnar både Wåhlins gård i norr och en ny trädgård söder om kyrkan. Trädgården byggs upp i två nivåer med en slänt mellan. Även Wåhlins byggnad påverkas. Exteriören omputsas och målas, och i nordöstra hörnet görs en tillbyggnad med förråd och toalett. Församlingssalen får nya vikdörrar mot kyrksalen och sannolikt ett nytt golv. Biutrymmena disponeras om och ytskikten förnyas. Källaren görs om till aktivitetsrum och vinden till gästrum. Ursprungstrappan mellan planen ersätts av klinkerklädda betonglöp. 1974 installeras den nuvarande orgeln och orgelfasaden. 1980 görs en renovering av kyrkorummet. Väggarna målas med silikat, korets golv höjs och en glasmålning, utformad av konstnären Stig Carlsson, sätts in i korets fond- vägg. Altaret flyttas fram från korväggen och altarringen ersatts av flyttbara knäfall. 1993 renoveras interiören på nytt. Väggarna och valven bättringsmålas med oljefärg. Heltäckningsmattan tas bort, och ett furugolv liknande det i långhuset läggs i koret. 1995 renoveras fönster och dörrar. Vissa fönster byts, bl.a. de i Wåhlins församlingssal. 2003 repareras yttertaket; beslagen ses över och färgen påbättras. Fasaderna, ytterdörrarna och fönstren repareras och målas. 2005-2008 görs en renovering av församlingshuset efter SEWS arkitekters handlingar. I nordvästra delen ersätts sov-, dagrummen och syföreningens sal med körrum och samlingssal. Yttertaket förnyas och höjs över utrymmena. Entrén mot väster görs till varumottagning och ett restaurangkök sätts in. Entréhallen utvidgas och får nya ytskikt. Köket som inretts i Wåhlindelen ersätts av en reception ut mot entréhallen. Vissa metall- och träpartier förnyas, och mot söder monteras solceller. |
