Stäng fönster ESLÖV BOSARP 22:1 - husnr 2, BOSARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Bosarps kyrka (akt.), BOSARPS KYRKA (akt.) | |
| 2016-11 |
| Historik |
|---|
|
Under medeltiden låg Bosarps kyrka några hundra meter söder om den nuvarande kyrkan och bestod av långhus, lägre och smalare kor med absid i öster samt torn i väster. Under 1400-talet tillfogades ett vapenhus i söder. Den kraftigt ökande befolkningsmängden under 1800-talet ledde på många håll i landet, inte minst i Skåne, till att många medeltida kyrkor genomgick omfattande om- och tillbyggnader eller i många fall revs till förmån för nyuppförda kyrkor. Så skedde även i Bosarp där den romanska kyrkan revs 1867. Den nya kyrkan, som delvis restes med återvunnet byggnadsmaterial från den gamla kyrkan, ritades och uppfördes 1868 av byggmästaren Peter Christian Sörensen (1824–1887). Kyrkan försågs med brett långhus, västtorn med spira och kor i öster. Något senare tillkom sakristia och bisättningsrum (nuvarande förråd), exakt när är inte klarlagt men sannolikt relativt snart efter att den nya helgedomen färdigställts. Grunden till den medeltida kyrkan finns ännu bevarad på den gamla kyrkogården. 1884 inköps kyrkans första orgel i form av ett orgelharmonium. I slutet av 1800-talet installerades två värmeugnar och 1902 ersattes orgelharmoniet av en piporgel. Den första stora ombyggnaden genomfördes 1913. De slutna bänkkvarteren som gått hela vägen ut till långhusmurarna revs till förmån för en ny öppen bänkinredning med gångar längs ytterväggarna. Dagens altare av polerad svart granit skänktes till kyrkan liksom glasmålningarna i koret. De sistnämnda utfördes av Anders Nilsson från Lund. Kyrkorummet fick ny färgsättning med väggar i sandstenston och dekorativt måleri i koret och på väggarnas nedre del. Den fasta träinredningen ekådrades. Restaureringen blev omskriven i pressen som ”Den olagliga kyrkoreparationen i Bosarp” (Södra Skåne 1914-11-06) vilket kom sig av att församlingen lät genomföra arbetena utan att konsultera varken arkitekt eller berörda myndigheterna. Kyrkoherden och kyrkorådet dömdes året därpå till böter för förseelsen, men församlingen tycks ha varit nöjd med restaureringen och böterna betalades ur kyrkokassan. Den andra stora restaureringen genomfördes 1952–53. Väggar och tak vitmålades och inredningen fick ny färgsättning i ljusa toner. Långhusets två främsta bänkrader togs bort och en ny värmeanläggning med radiatorer och bänkvärmare installerades, varpå de två äldre skorstenarna revs. En ny orgel införskaffades, tillverkad av Flentorp Orgelbouw Zaandam. Utvändigt putsades kyrkan om och taken, som tidigare varit pappklädda, belades med rött enkupigt tegel från Veberöd. Tornets plåtbeklädnad hade tillkommit tre år tidigare, 1949. Solbänkarna kläddes in med kopparplåt och kyrkan försågs med nya kopparbeslagna ytterdörrar. I slutet av 1970-talet inreddes utrymmena under orgelläktaren i väster med kapprum, RWC och förrådsutrymmen. I början av 1980-talet isolerades valven med mineralull och kyrkans murar dränerades. Fasaderna putsades om med hydrauliskt kalkbruk som avfärgades med kalkfärg bortsett från tornet, som avfärgades med KC-färg. Interiört höjdes orgelläktarens barriär. I början av 1990-talet hade kyrkan problem med mögel och dålig lukt. En interiör ombyggnad genomfördes där golvet dränerades och den fasta träinredningen återfick sin ursprungliga ekådring. Arbetena leddes av Uno Nilsson på K-Konsult. 2009 restaurerades kyrkans exteriör. Fasaderna putsades om och långhusets norra takfall lades om. Spirans dubbelfalsade beklädnad av galvad plåt ersattes av enkelfalsad järnplåt och krönkorset av ek kläddes in med zinkplåt. |
