Stäng fönster ÅSTORP KVIDINGE 169:1 - husnr 8001, KVIDINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Kvidinge kyrka (akt.), KVIDINGE KYRKA (akt.) | |
| 2016-05 |
| Historik |
|---|
|
Kvidinge medeltida kyrka lär ha uppförts i mitten av 1100-talet. Bakom kyrkan stod Mårten Stenmästare eller någon av hans lärjungar, som efter utfört arbete vid Domkyrkan i Lund även tog sig an flera landsbygdskyrkor. Dekoren skulpterades av sandsten, dagermurarna gjordes av fogstruken gråsten. Man har hittat några detaljer, som visar hur påkostad byggnaden måste varit. Dit hör ett tympanon med två lejon, som kan ha suttit kring en portal, tre konsoler, ett kapitäl och en spiralkolonn. Fynden, som idag förvaras på Historiska museet i Lund tillsammans med kyrkans medeltida dopfunt, antyder att kyrkan hade en blindarkad med konsoler och halvkolonetter på absiden. Liknande utsmyckningar finns kvar i Hammarlunda och Höörs kyrkor. Kunskap om den medeltida kyrkan kan även hämtas från äldre kyrkobeskrivningar. I kyrkans räkenskapsbok från 1663 beskrivs kyrkan som en stenbyggnad med blytak och murade valv. Till kyrkan hörde ett torn i väster, ett vapenhus och ett kapell norr om kyrkan. Det är oklart när dessa delar uppförts. Det efterreformatoriska kyrkorummet var inrett med altare och predikstol av trä, stenfunt, läktare, en öppen bänkinredning med slutna herrskapsbänkar längst fram, biktstol, klockarbänk och skamstock. I samband med etableringen av Gyllenbielkeska hospitalet byggdes kyrkan om 1737, och en korsarm kopplades till kyrkorummet. Den inreddes som hospitalskyrka för fattighuset. På Kvidinge Hembygdsförenings hemsida finns en teckning av Sverker Erlandsson, där han försökt rekonstruera utseendet av kyrkan och hospitalet runt 1750. Kyrkan är långsmal med vapenhus och hospitalskyrka i söder, gravkapell i norr och ett kvadratiskt torn med sadeltak i väster. Takets skick verkar så småningom ha försämrats. 1789-90 reses ett nytt eller ombyggt torn med en barockinspirerad huv av koppar, byggd efter ritningar signerade av Överintendentämbetets Olof Tempelman. Vid något tillfälle läggs övriga taket om med tegel, och 1852 sätts nya fönster in. Den snabba befolkningsutvecklingen i Skåne under 1880-talets slut ledde till utrymmesbrist i kyrkorna. I och meda att kyrkoherde Heurlins tillträdde på 1850-talet, tog diskussionen om ett stort , modernt nybygge fart i Kvidinge. Därtill var kyrkan i stort behov av renovering. Församlingen bad byggmästaren Nils Andersson från Malmö att ta fram ritningar till en ny kyrka. Möjligen var man imponerade av Emil Viktor Langlets Caroli kyrka i Malmö, för vilken Andersson varit byggmästare, och önskade något liknande i Kvidinge. Andersson tog med sig centralkyrkans korsplan, men gav den en sedvanlig uppdelning i långhus, kor och korsarmar. Ritningarna godkändes av Överintendentsämbetets arkitekt Axel Fredrik Nyström. Tempelmans torn skonades, fick en spira istället för lanternin och tillfogades det nya kyrkorummet. Fönstren gjordes av gjutjärn och taken plåttäcktes. Invändigt valdes, trots att Andersson själv ansåg det för påkostat, ett dyrt cementmosaikgolv. Inredningen ekådrades och flera nya inventarier specialritades, bl.a. en kalk då den gamla ansågs för liten för det nya kyrkorummet. När den gamla kyrkan revs fann man två gravkor under golvet. I det ena fanns bl.a Håkan Gyllenbielkes kista, som togs hand om och murades in i kyrkomuren. Kyrkobygget stod klart 1886. Fasaderna var ursprungligen omålade, men avfärgades efter en tid i vitt. 1905 dekormålades valven med blomsterslingor i jugendstil. 1926 renoverades kyrkan av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och försågs med elektrisk belysning och värmeledning. 1953 tog Wåhlins efterträdare Eiler Graebe fram flera förslag till förändringar av kyrkorummet. Hans idéer utfördes delvis 1967, då nästa domkyrkoarkitekt Torsten Leon- Nilsson förnyade kontakten med församlingen. Kvarteren närmst koret förkortades så att mittgången blev bredare, kortrappan förstorades och belades med kalksten och bänkarna ställdes på ett upphöjt trägolv. Kyrkan ommålades, tornets koppartäckning gjordes om och fönstren försågs med innanfönster. Året efter pryddes två fönster med kulörta glasmålningar av Nils Möller. 1986 tillkom ytterligare två målningar till. 1976 lades taket om med kopparplåt, som ersatte den gamla brunröda järnplåten. 1985 reparerades kyrkan av Forsberg och Wikerstål arkitektkontor. Plastfärgen från 1967 avlägsnades och blottade ett lager av gul kalkfärg. Ytorna ströks med silikat och fönster och dörrar ommålades. 1989 gick arbetet vidare interiört, genom att norra korsarmen inreddes till ett kapell. 2000 uppfräschades exteriören på nytt, nu efter BG Bygg- och Anläggningskonsults instruktioner. Fasaderna rengjordes och ommålades med silikat, fönster, dörrar och solbänkar målades och torntakets koppartäckning förnyades ytterligare en gång. 2014 tvättades, putslagades och målades interiören. Ansvariga för arbetet var arkitekt Mikael Forsberg och Hans Nilsson från Målerikonserveringe Skalk. Elen drogs om, ljudsystemet byttes ut och flertal inventarier renoverades. Bland färgskikten spårades ett gulaktigt lager, som man tror ha varit den ursprungliga färgen i hela kyrkan. Man tog fram denna nyans i vapenhuset och sakristian, men ommålade kyrkorummet i vitt. |
