Stäng fönster ALINGSÅS MAGRA 5:41 - husnr 1, MAGRA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MAGRA KYRKA (akt.) | |
| 1996-03-11 |
| Historik |
|---|
|
Magra kyrka är medeltida, med all sannolikhet från 1100-talet, då byggd som en romansk stenkyrka med lägre och smalare kor. Kyrkan blev om- och tillbyggd med tresidig koravslutning under sent 1700-tal och har ett vapenhus av hög men okänd ålder samt sakristia från 1962. Den västra delen av kyrkan har kvar sina medeltida murar. Koret uppfördes i nuvarande form vid 1700-talets slut. Kyrkorummet var till dess bemålat invändigt till nästan full höjd. Somliga källor anger 1785 som ombyggnadsår men en uppgift menar att kyrkan 1786 beskrevs som bräcklig och gammalmodig, och menar att om- och tillbyggnaden skedde 1795. Kyrkan genomgick hursomhelst den för tiden vanliga förändringen att långhuset förlängdes åt öster, det gamla koret revs och en tresidig avslutning byggdes istället där sakristian förlades bakom ett brädskrank i koret. Här är koret något förskjutet åt norr, vilket förklaras med att man utifrån tanken på kyrkan som Kristi kropp velat låta kyrkobyggnaden vittna om att Kristus böjde huvudet åt höger när han dog på korset. Fönstren försågs med draperimålningar sannolikt strax efter tillbyggnaden och det gamla måleriet bör då ha kalkats över. Predikstolen bär årtalet 1650 men figurerna skars 1693. En altartavla av mäster Anders Bilthuggare tillkom tidigt på 1700-talet. Vid 1829 års inventering omtalas att Svante Hwalfeldt på Upplo säteri 1788 skänkte en ny altartavla och att han därför fick en minnessten i täljsten när han dog 1801. Denna tavla omnämns däremot framgent inte i andra källor, men utifall ombyggnaden skedde 1785 skulle det vara rimligt med en sådan gåva tre år senare. Taket beskrevs vid inventeringen som gipsat med inskription vid koret. Läktaren i väster uppgavs ge kyrkan ett vackert utseende. Det enda gamla föremålet var ett gotiskt rökelsekar av malm från 1300-talet. Dopfunten var av trä, vilket tyder på att den medeltida dopfunten tagits ur bruk. Det styrker påståendet i Djurklous reseberättelse 1868 att den gamla dopfunten blivit såld 21 år tidigare (1847) då kyrkan reparerades. I samma skildring berättas att kyrkan hade två ingångar på södra sidan, den i öster hade en idag avlägsnad vanlig förstukvist av bräder och den västra hade det stenvapenhus av okänd ålder som finns kvar. Omkring 1890 sattes nya bänkar in vid en renovering. 1915 önskades en ny orgelfasad och en sådan ritades av arkitekt Anders Roland. Orgeln fick 5 stämmor och rörpneumatiskt system, tillverkat av O. Hammarberg, Göteborg. Det är oklart om orgelverket hade installerats tidigare eller i samband med den nya fasaden. Läktaren ändrades på okänt vis. Kanske var det då apostlamålningarna på bröstningen avlägsnades? Västra långhusgaveln spåntäcktes 1931 på nytt, och man konstaterade delvis mycket grova kyrkmurar av granit. 1933 gjorde Axel Forssén ett program för den restaurering som påbörjades 1934. En sakristia med pannrumskällare planerades åt norr men uppfördes inte då. Ommålning vidtogs invändigt. All fast inredning var redan övermålad. Altaruppsats, predikstol, sakristiskåp, korbänkar och altarring konserverades av K. R. J. Johansson, Skövde med färgborttagning och ny marmorering. Predikstolens målning var mycket väl bibehållen. På barriärfyllningen målades korgens bibelspråk. Altaruppsatsens färger var ej så välbevarade och mer lagade. Bakom tavlans kors och uppståndelsemotiv var det trärent. Uppståndelsefiguren hade flyttats till predikstolstaket och ersatts med en målning, men det hela återställdes. Altarringsgrindarna avlägsnades till förmån för öppningar vid altaret. Bänkinredningen decimerades och kvarteren flyttades närmre ytterväggarna så mittgången breddades. För att bereda bättre plats vid begravningar togs de främsta korta vinkelbänkarna bort på vardera sidan och nya skärmar gjordes. De yttre bänkgavlarna skulle slopas för värmeledningsdragning, men de behölls, vilket kan tyda på att ledningarna aldrig drogs in. Korbänkarna justerades. Koret hade kalkstensgolv liksom mittgången, men där hade ett trägolv lagts ovanpå och i bänkkvarteren var det trägolv ovan betong. Stengolven justerades och trägolvet i mittgången avlägsnades. Tak och väggar kalkfärgades, taket med tät, svagt blåtonad kulör och laserad taklist, väggarna med laserande varmgrå nyans. Tidigare lister på undertaket återskapades med profiler av Forssén. Enkel dekor i fältindelningar målades i fönstersmygarna. Äldre kalkmålningar av olika slag och ålder påträffades i maj 1934. Äldst var resterna av en utsmyckning som täckt kyrkans väggar till nästan full höjd före tillbyggnaden vid 1700-talets slut. Det var fragmentariska bilder på norrväggen, bland annat en i svarta ramar infattad fris med bildframställningar och under det draperiartad ornamental dekor med stora blommor etc. På södra väggens västra del fanns över dörren en mer välbevarad del med figurer som kunde skönjas, exempelvis ett lamm, en knäböjande gestalt vid en hästbakdel och en ryttare. Kring alla fönster fanns delvis välbevarade gardinmålningar, troligen från 1700-talets slut. I en äldre fönstersmyg fanns dessutom rester av en draperimålning yngre än det ovan nämnda draperiet men äldre än gardinmålningarna. De äldsta och figurativa målningarnas datering är osäker och har dels bedömts vara 1400-talsmålningar, dels med tveksamhet daterats till 1525-1600 och den äldre draperimålningen sägs också vara av renässanstyp (Hernfjäll 1993). Man ville fotografera och konservera den äldre draperimålningen men sedan kalka över den och likadant med norrväggens måleri. Måleriet i sydväst över dörren skulle konserveras och lämnas till beskådande, liksom gardinerna som togs fram överallt, lagades och konserverades. Ramen omkring figurerna i sydväst och bakgrunden tonades fläckvis för att motverka intrycket av trasighet. 1947 installerades elvärme med elcentral och 1959 infördes elklockringning. Kyrkan fick en likadan ringmaskin som Alingsås stadskyrka (som var den första med denna anordning). 1960 påbörjades projekteringen av en ny stor restaurering av arkitekt Claes Laurent, Stockholm. Kyrkan ansågs vara en ovanligt välbevarad västsvensk landskyrka, vilken kännetecknades av bland annat symmetrisk fönsterplacering och ingen tillbyggd sakristia. En sakristia behövdes emellertid efterson det endast fanns ett utrymme på två kvadratmeter tillgängligt bakom altaret och värdefulla textilier förstördes i brist på lämpliga förvaringsutrymmen. Tillbyggnaden skulle inte synas för besökaren då inga vägar finns i norr. Riksantikvarieämbetet var tveksamt till såväl de föreslagna genomgripande ändringarna som tillbyggnaden av en sakristia. De föreslog nya förvaringsutrymmen i kyrkan, helst i väster, vilket enligt domkapitlet var omöjligt. Det skulle ta för många sittplatser, utrymmet skulle få för lågt tak och skulle störa interiören. Tillstånd gavs på villkor att fönstret vid predikstolen inte sattes igen, att bänkgavelprydnaderna behölls liksom golvnivåerna i lång- och vapenhus, vilket hörsammades. Till sakristian hade testamentsmedel erhållits från Ida och David Johansson, bördiga från Magra. Kyrkan stängdes 12 mars 1962 och återinvigningen skedde efter ett halvår den 23 september. Sakristian byggdes åt norr i slamputsat tegel med piscina, textilskåp och wc. Nya ytterbågar sattes i kyrkans fyra fönster mot sydöst och söder. Korfönstrens ytterbågar fick antikglas liknande enstaka befintliga glas. Fullständig ommålning skedde ut- och invändigt av alla utrymmen samt fönster, även inredningen. Altarets puts togs bort. Skranken med dörrar vid altaret avlägsnades men dörrarna återanvändes i skåp bakom altaret. Kryssfanersklädnaden av predikstolsfundamenet byttes mot furupanel. Vägg- och predikstolsmålningarna retuscherades och konserverades. Första korbänken togs bort, korgolvet förlängdes och belades med nytt stengolv likt det gamla. Kordörren gjordes tvåbladig, smygpanelen togs bort och smygen putsades. Ena nummertavlan, fastsatt i en korbänk, bortmonterades. Vapenhuset fick en ny större ekport och golvet lades om. Långhuset försågs med betonggolv med kalkstenshällarna från bänkkvarteren. Större avstånd skapades mellan bänkarna och de bakre bänkarnas ryggar gjordes lika fronterna. Nya fotbrädor tillkom. Vid sidogången från vapenhuset sattes en ny front. Läktaren byggdes om kraftigt. Dess två smala, branta trappor ersattes av en ny trappa. Elcentral och städförråd byggdes under läktaren, där bänkar avlägsnades. Takhöjden där blev högre efter justering av bjälklaget. Hela orgelverket flyttades bakåt för att bereda mer plats. Orgeln renoverades och fick en stämma till samt spelbord på ny plats. Läktarbänkarna ersattes av lösa stolar på mattklätt golv. Bakre ljuskronan flyttades till sakristian och sex nya kronor tillkom, varav två på läktaren. 1999 erhölls en ny orgel, en digital Allenorgel från Svensk Orgelkonst AB, Stockholm. Den gamla var i dålig kondition men orgelfasaden behölls och det nya spelbordet placerades där det gamla stått. Högtalarna monterades inuti det gamla orgelhuset. En exteriör renovering genomfördes år 2000 projekterad av arkitekt Kurt Nyberg arkitekt- och ingenjörskontor, Trollhättan. Den inbegrep omputsning, avfärgning och renovering av fönster och dörrar. Nya gradänger gjordes på läktaren. |
