Stäng fönster KALMAR HALLTORPS KYRKA 1:1 - husnr 1, HALLTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HALLTORPS KYRKA (akt.) | |
| 2005-09-01 |
| Historik |
|---|
|
Bakgrund Försvarskyrkor Beteckningen fästnings- eller försvarskyrka används fortfarande trots att den fortifikatoriska användningen i senare tids forskning tonats ned och den multifunktionella användningen givits större utrymme. Det poängteras i denna senare forskning att kyrkorna, förutom som kyrkorum användes till försvar men att de även hyste andra funktioner som säkra magasin och utrymmen för hantverksmässig produktion. Denna forskning till trots kommer dessa multifunktionella kyrkor i denna framställning betecknas fästningskyrkor. Utmed Smålands östra kust och längs Ölands kust skapades under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet en linje bestående av fästningskyrkor. Fanns det redan en kyrka på lämplig plats kompletterades den med det som fattades t.ex. skyttevåning, förrådsutrymmen och torn. Uppfördes en ny byggnad gavs den en sådan gestaltning att den kunde tjäna både som kyrka, lagerutrymme och försvarsanläggning. Dessa kyrkor fick en kärv och avvisande karaktär med små fönster och kast- och skottgluggar. Med fredligare tider, stigande folkmängd och en mer omfattande väckelserörelse kom de befästa kyrkorna efterhand att förlora sin fortifikatoriska funktion och byggas om till rymliga gudstjänstrum. Halltorps kyrka är en av dessa en gång sannolikt befästa kyrkor som under slutet av 1700-talet byggdes om. Varför byggdes då dessa befästa kyrkor? Marit Anglert tar upp denna frågeställning i sin uppsats Vem försvarade vad? där hon problematiserar försvarskyrkornas tillblivelse. Hon skriver att i kriget mot Danmark i början av 1500-talet användes befästa kyrkor på båda sidor om Kalmarsund och att man vid denna tid definitivt kan tala om nationen Sverige och därmed ett försvar mot yttre fiender. Vid försvarskyrkornas byggande kring år 1200 var dock förhållandet annorlunda och man befann sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor under den här tiden byggdes sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna för den som innehade patronatsrätten var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tiondet. Vidare refererar Anglert till Karin Andersson som i sin tur skriver att det under 1200-talets första årtionden pågick en intensiv kyrkobyggnadsperiod. ”En tid när igångsatta byggen plötsligt avbryts och kyrkan fullföljs enligt helt andra intentioner samtidigt som den försvarsmässiga karaktären förstärks.” Halltorp kyrka är ett exempel på detta förfaringssätt med sin första, ofullbordade byggnadsetapp gjord efter ett annat arkitektoniskt schema. Samtidigt bör försvarskyrkan så som tidigare poängterats inte bara ses som en försvars-anläggning utan även som möjlig utgångspunkt för korståg, säkra magasin och andra profana ändamål. Eventuellt fyllde den fortifikatoriska dimensionen främst ett behov av att dels förvara de intäkter (sannolikt levererat i natura) stormännen och kungarna fick genom bl.a. tiondet, dels viljan att behålla sin lokala makt från en allt starkare centralmakt. Även det kustnära lägen kan vid denna tid ha påverkat behovet av försvar. Försvarskyrkorna byggdes alltså i en brytningstid där ett äldre lokalt härskarsystem och den expanderande kungamakten möttes och ger därmed fysisk gestalt åt detta skede som borde kunna betecknas som centralt i Sveriges historia. Kyrkobyggnaden Historik Sockenkyrkan i Halltorp är en i omgångar ombyggd, medeltida försvarskyrka som ursprungligen var utformad som en klövsadelkyrka. I slutet av 1700-talet byggdes den om och gavs den utformning som den till stora delar har än idag. I början av 1200-talet uppfördes kyrkans äldsta delar. Den då planerade, men ofullbordade, kyrkan var sannolikt tänkt att bli en klövsadelkyrka med brett torn i väster och dubbeltorn i öster. Det västra tornet och den lägre delen mellan tornen var sannolikt tänkt att förses med sadeltak. I det västra tornets västra mur var trappor till de ovanförvarande våningarna infogade Bottenvåningen sakna-de ingång och den enda entrén till kyrkan utgjordes av en portal i andra våningens, d.v.s. kyrkvåningens, södra mur. Till denna högt belägna entré ledde troligtvis en trästege. I denna kyrkans första, etapp var korpartiet något bredare än övriga kyrkan och i bottenvåning och kyrkvåning var det uppdelat i tre rum. Det mittersta av dessa tre utgjordes i kyrkvåningen av det egentliga koret vars planform var en styltad halvcirkel. Kyrkorummet, beläget i den lägre delen förhållandevis tunn mittpelare. Denna byggnadsetapp kom aldrig att slutföras och i stället vidtog byggnadsetapp två under vilken bygget slutfördes i en betydligt enklare arkitektonisk utformning än vad den första etappen hade ämnat göra. Under byggnadsetapp två ändrades den ursprungliga utformningen och koret minskades så att dess murar gick i liv med kyrkans övriga. Detta gav kyrkan en rent rektangulär planform. Det östra tornet gavs samma utformning som det västra. Den lägre mittdelen som länkade samman de två tornen bestod av fyra våningar, källarvåning, kyrkvåning, förrådsvåning och skyttevåning. Källarvåningen sträckte sig genom hela byggnaden och bestod av flera rum där det mittersta och största rummet motsvarade det ovanförvarande kyrkorummet. Kyrko-rummets plan förändrades och den östra väggen i den första byggnadsetappens kvadratiska plan byggdes varför det nya kyrkorummets form kom att bli (något) rektangulärt. Delar av den västra murens trappor togs bort och istället infogades trappor i de murdelar som delvis skiljde kor och kyrkorum och som för detta syfte gjordes grövre än tidigare. Den södra av dessa trappor ledde till en utkik i muren och den norra vidare till trappor infogade i den norra muren vilken av denna anledning gjordes grövre än den södra. Det tidigare absidiala koret ersattes av ett grunt, fullbrett kor. Det tidigare kyrkorummets förhållandevis tunna pelare ersattes vid denna byggnadsetapp av en från källarplanet och upp genom kyrkovåningen löpande grov pelare i vilken trappan mellan de två planen löpte. I kyrkvåningen fungerade mittpelaren även som upplag för bjälklaget till en låg mellanvåning. Detta bjälklag strålade ut från mittpelaren som ekrar i det något rektangulära kyrkorummet. Rummen var valvslagna men i kyrkorummet var det ovan beskrivna bjälklaget inlagt i höjd med valvanfangen och skapade genom detta en extra våning vilken tjänade som förrådsvåning. Ovan förrådsvåningens valv var en skyttevåning belägen. Även tornen innehöll sannolikt skyttevåningar. Fasaderna jämnades noga med bruk, kvaderritsades och kalkades. Syd portalen målades i starka färger. Den tredje större ombyggnaden företogs sannolikt i början av 1400-talet. Exteriört medförde den att tornen togs ned och att ett kor med sadeltak och i två våningar byggdes till mot den östra väggen. Interiört revs i kyrkvåningen alla pelare, valv, bjälklag och från yttermurarna in i kyrkorummet skjutande murar. I den östra muren togs en triumfbåge mot det nybyggda koret upp. Läget för kyrkorummets rivna bjälklag användes då ett plant bjälklag lades över hela det nya kyrkorummet. Detta nya kyrkorum var betydligt större än det förgående och bestod av både torndel, kyrkorum och kor från den tidigare kyrkan. Källarvåningen fylldes med riv-ningsmassorna från ombyggnaden. Vid renoveringen 1795 gavs kyrkan i stora delar sitt nuvarande klassicistiska utseende. Den översta försvarsvåningen och den översta delen av förrådsvåningen revs liksom koret. Ett nytt, något djupare, fullbrett korparti byggdes utanför den östra muren och de murar som tidigare bildat triumfbågen togs bort. 1758 hade en sakristia byggts mot det dåvarande korets norra sida. De delar av denna sakristia som låg i vägen för en symmetrisk, rektangulär kyrkobyggnad togs ned men till största delen kom sakristian att stå kvar. Dess tidigare pulpettak ändrades dock till ett sadeltak. Mot det nybyggda korets södra sida byggde majoren på Värnanäs ett gravkor med ovanförvarande kapell. Nya fönster togs upp i kyrkorummet, befintliga fönsteröppningar vidgades och i väster togs en ny huvudentré upp. Efter den omfattande renoveringen i slutet av 1700-talet kom 1800-talet att bjuda på betydligt färre och mindre påtagliga förändringar. Dessa bestod framförallt i att fönstren och den västra portalen vidgades. Den södra portalen där emot togs bort vilket sannolikt skedde i samband med att vapenhuset som var placerat i söder utanför portalen revs i slutet av århundradet. I den södra entréns ställe gjordes en fönsteröppning. 1900-talets renoveringar har främst bestått i tekniska lösningar och framtagande av äldre tiders spår och byggnadsperioder i kyrkan. Exempelvis har toalett och olika värmesystem installerats och i söder har en handikappanpassad entrétillbyggnad gjorts. Vid 1950-talets renovering grävdes hela kyrkans källarvåning ut. Förutom detta utgrävningsarbete har det i omgångar under 1900-talet genomförts murverks- och arkeologiska undersökningar. Man har även funnit och tagit fram äldre interiör bemålning på kyrkans väggar, fönsteröppningar, delar av trappor, den södra portalen m.m. ett undantag från denna önskan att återgå till äldre utformningar måste den på 1950-talet gjorda friläggningen av murverket ses. Denna åtgärd har inga historiska belägg och har starkt påverkat kyrkans exteriör. Även den tillbyggnad som gjordes i söder år 2002 har förändrat kyrkans karaktär. Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet. KLM Kalmar läns museums arkiv. Andersson Iwar, Halltorps Kyrka, Svenska fornminnesplatser nr: 45. Andersson Iwar, Kyrkorna i Stenåsa och Halltorp, Kungliga vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Antikvariskt arkiv nr:14. Andersson Karin, Medeltidskyrkorna vid kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-talen, Kalmar läns årsbok 1982. Andersson Karin, Kalmarkustens kyrkor under tidig medeltid hikuin 9, Danmark 1983. Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland. Riksantikvarieämbetet och kungl. Vitterhets- och Historieakademien, Stockholm 1993. Lindahl Göran, Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag., 1955 Meddelanden XXI – XXV, Kalmar läns fornminnesförening red. Hofrén Manne Kalmar 1933. Mörkfors Gunnel, Nyklassicistiska kyrkorum: utvecklingen i Östergötland 1760-1860, ingår i volymen Kyrka i bruk red. Mörkfors, Olsson, Östergötlands läns museum 1996 Nationalencyklopedin på nätet |
