Stäng fönster TINGSRYD VÄCKELSÅNG 22:1 - husnr 1, VÄCKELSÅNGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Väckelsångs Kyrka (akt.), VÄCKELSÅNGS KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Väckelsångs kyrka ligger monumentalt placerad på en höjd invid ortens norra infart. Cirka en kilometer nordost om dagens kyrkplats låg den medeltida kyrkan, detta område är idag ödekyrkogård. Redan i slutet av 1700-talet beställdes nya ritningar för en större kyrka då befintlig kyrka dömdes ut. Byggstarten dröjde dock och först 1826 inleddes arbetet där ritningsunderlaget hade framställts av Jakob Wilhelm Gerss vid Överintendentsämbetet (ÖIA). Församlingen framförde dock krav på att exteriören i större utsträckning skulle efterlikna den just påbörjade kyrkan i Nöbbele. Resultatet blev ett mellanting där varken Nöbbele kyrka eller ritningarna från ÖIA helt överensstämmer med den färdigställda exteriören. I samband med att kronprins Oscar passerade Väckelsång murade denne år 1827 in en väggsten och i juni 1832 kunde domprosten Heurlin inviga den nya kyrkan. Den exteriöra karaktären är högst enkel men samtidigt typisk för de ideal som rådde vid tidpunkten. Interiörens ljusa färgsättning är till stor del ett verk från tidigt 1990-tal medan dekorativt måleri i tak och kor härstammar från en större restaurering 1907. Kyrkorummet har förändrats ett flertal gånger men ger trots allt ett förhållandevis enhetligt intryck. Kyrkogården ligger söder om kyrkan i en enhetlig rektangulär öst-västlig sträckning. Området direkt väster om kyrkan domineras av ett större järnåldersgravfält med ett femtiotal fornlämningar och invid gravfältet ligger hembygdsgården med flera olika byggnader. Hit flyttades 1971 det kyrkstall från 1924 som tidigare hade stått strax öster om kyrkan. Exteriöra förändringar Det är framförallt fyra påtagliga förändringar som utförts under 1900-talet som inverkat på exteriörens karaktär. Hela taket täcktes 1955 om med kopparplåt men i alla fall sedan 1907 har taktäckningen utgjorts av plåt, troligtvis av järn, varav förändringen får anses som begränsad. Vid 1966-67 års restaurering tillkom nya portar (eventuellt ombyggnad av befintliga) som var kopparklädda där huvudentréns dörrar även försågs med punsade figurdekorationer. Härmed skedde ett uttalat försök att försköna exteriören vilket bröt mot kyrkans ytterst enkla utformning. Den mindre byggnadskropp som tillkom 1999 då nedgången till källaren byggdes in ligger närmast dold vid kyrkans nordvästra hörn och får anses som väl anpassad och smälter in i rådande fasadstruktur. Den åtgärd som främst bör anses som karaktärsförändrande där intrycket av kyrkan påverkats negativt ifråga om estetik är lanterninfönstrens täckande vilket skedde 1956. Då installeras tornur och de smäckra, tätspröjsade, fönstren erhåller en brunmålad brädtäckning. Dessa är dock till vissa delar bevarade och kan skådas på ursprunglig plats uppe i lanterninen. Ytterligare ett ingrepp, som emellertid är svårare att bedöma, utfördes 1907 då enligt uppgift nya fönster tillkom. Om dessa konstruerades som kopior eller fick en annorlunda utformning går inte att avgöra. Fönstren får ändå anses som högst traditionella och passande i sitt utseende varför åtgärden eller stilen inte är att beklaga. |
