Stäng fönster MORA LIMBÄCK 27:7 - husnr 1, VÅMHUS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÅMHUS KYRKA (akt.) | |
| 2005-10-11 |
| Historik |
|---|
|
Området kring Våmåns utlopp, vid Orsasjön, koloniserades tidigt och boplatser förekom redan under stenåldern. Gravar och fynd vittnar även om bestående bosättningar under järnåldern och vikingatiden. Våmhusbygden utgör en utpost till de vida skogsområdena i norr och befolkningen tvingades länge till ett hårt och rörligt liv för att säkerställa sin försörjning. Under 1300-talet berörs i flera brev nyttjanderätten av den fiskrika sjön Horrmunden i Transtrand. Våmhuskölen, mot gränsen till Härjedalen, användes för täkt av myrhö samt fiske och jakt. Många långfäbodar tillhörande Våmhus var ännu i drift mot slutet av 1800-talet. Binär-ingar var också, som oftast i Dalarna, en nödvändig inkomstkälla. Våmhusbygden var specialiserad på korgflätning samt hårarbete, och produkterna avyttrades även utomlands. Våmhus nuvarande kyrka är efterträdaren till ett träkapell som uppfördes 1635 och var beläget ett hundratal meter öster om nuvarande byggnad. Kapellet tillbyggdes kring mitten av 1600-talet och förbättrades i omgångar fram till början av 1700-talet. Byggnadens bristfälliga till-stånd samt den kännbara befolkningsökningen efter mitten av 1700-talet ledde till beslutet att ersätta det lilla träkapellet med en större kyrkobyggnad. Redan 1770 fick byggmästare Elinos Ersson från Noret uppdrag att planera för en ny byggnad i sten på en tomt i närheten av kapellet. Grunden anlades under de följande åren men arbetet upphörde därefter fram till 1780, troligen i brist på medel. Byggnationen återupptogs därefter och kyrkobyggnaden uppfördes efter modifierade ritningar från Överintendentämbetet. Som byggmästare anlitades Anders Segerholm som även svarat för kyrkobygget på Sollerön. Det skulle dock dröja till 1789 innan byggnaden kunde tas i bruk och fram till 1794 innan den kunde invigas. Av besparingsskäl förenklades dessutom byggnaden och inredningen. Under 1790-talet hade även anläggningen av kyrkogården påbörjats. Våmhus nya kyrkobyggnad är arkitektoniskt ett barn av sin tid, uppförd i sengustaviansk stil. Ett långhus med tresidig koravslutning, stora fönsteröppningar, kvadratiskt torn med huv och lanternin i väster, sakristia bakom koret i öster, slätputsade ytor, ljusa och spartanskt inredda rum. Den tillhör den stora gruppen av liknande nyklassicistiska kyrkor som uppfördes mellan 1760 och 1860. En hel del inventarier och inredningar överfördes från kapellet till nya kyrkan. Bland dessa återfinns dopfunt och predikstol från 1600-talet, ljuskronor från 1700-talet, brudbänkar m.m. I övrigt blev den sparsamma inredningen representativ för nyklassicismens kyrkor. Den domineras av en monumental altaruppsats med tempelfasad och en smäcker predikstol. Bänkinredningen fick slutna bänkar, men det dröjde innan den kunde slutföras. Trots en ny och storskalig kyrkobyggnad förblev Våmhus en kapellförsamling under Mora, och det skulle dröja till 1868 innan Våmhus församling kunde bildas och byggnaden fick status av kyrka. På 1870-talet genomgick kyrkan en upprustning; tornhuven fick kopparplåt, långhuset nya fönster och i övrigt omputsades byggnaden såväl ut- som invändigt medan inredningen ommålades. Åren 1953-1954 genomfördes en grundlig renovering finansierad av två Våmhussöner: "Busskungen" Eric Wickman och byggmästaren Anders Diös. Kyrkobyggnaden fick del-vis en ny profil genom att tornets kröning ändrades, samtidigt ersattes spåntäckningen på långhuset med kopparplåt. Invändigt infördes nya bänkkvarter, tegelgolv, ny färgsättning samt målad dekor i valvet medan sakristian omvandlades till kapell. Arkitekt bakom förnyelsen var Cyrillus Johansson. Källor och litteratur Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild. Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift. Bergman, Mats. 1989. Venjans, Solleröns och Våmhus kyrkor. I Sveriges kyrkor; Bd. 211; Dalarna Prästgårdsinventering i Kopparbergs län, 1976. Dalarnas museum Ridderstedt, Lars. 1957. Wåmhus kyrka: Minneskrift med anledning av restaureringen 1953-1954 Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift |
