Stäng fönster ÄLMHULT STENBROHULT 6:1 - husnr 1, STENBROHULTS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Stenbrohults kyrka (akt.), STENBROHULTS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Stenbrohults kyrka ligger vackert belägen invid sjön Möckelns strand. I kyrkomiljön ingår även sockenstuga, kyrkstallar samt lämningar av den gamla prästgården vilken var Carl von Linnés uppväxthem. Prästgården revs på 1880-talet. En ny prästgård uppfördes senare på ett läge cirka 300 meter längre söderut. Den byggnad som idag tjänar som församlingens sockenstuga uppfördes under tidigt 1800-tal och utgjorde då bygdens skola. Denna funktion innehade byggnaden fram till år 1971. Därefter har den alltjämt tjänat som sockenstuga åt församlingen. Stenbrohults kyrka omnämns första gången i de skriftliga källorna år 1337 som ”ecclesie Stenbrohult”. En förklaring till namnet Stenbrohult står att finna i en gammal sägen återgiven i Hembygdsföreningen Linnés årsbok från 1923. ”Stenbrohult var i forna dagar en del av Virestad, till vilken kyrka stenbrohultsborna om söndagarna begåvo sig. Så gjorde ock en herreman, som för flera hundra år sedan bodde på Möckelsnäs. En julnatt, då han var på väg till julottan i Virestad, råkade han emellertid rida ner sig i Såganässjön, och i sin stora nöd avgav han då det löftet, att han, om han bleve räddad, skulle till Guds ära bygga en kyrka på Möckelns strand. Han blev också hulpen och höll sitt löfte. Av en mängd sten, som han förut låtit köra fram på fastlandet mitt emot udden, där Möckelsnäs ligger, för att därav bygga en bro till sin gård, uppförde han Stenbrohults första kyrka, vilken längre fram, då den blivit för liten för folkmängden, tillbyggdes med trä och i detta skick – till hälften av sten, till hälften av trä – kvarstod till år 1830. Efter den tillämnade stenbron, som blev till kyrka, fick denna, som var belägen i ett hult, namnet Stenbrohult”. Gamla kyrkan uppfördes, till hälften i trä och till hälften i sten, mellan åren 1310-1337 och rymde då 200 personer. Denna räckte till för behovet ännu i mitten av 1500-talet då socknen enligt uppgift från jordböckerna hade en folkmängd på högst 350 personer. Måtten på kyrkan uppges ha varit 13 x 8.9 meter. Stenmaterialet sägs ha tagits från den stenbro vilken tidigare ledde tvärs över sjöviken åt Taxås. Att de 1312 invånare som församlingen utgjordes av år 1825 inte längre kunde rymmas i ett så litet gudstjänstrum är förklarligt. Frågan om nybygge väcktes i församlingen år 1785. Sten till grunden framkördes 1799 varefter ritningar, upprättade av arkitekt Henrik Måsbeck, nedkom från Överintendentsämbetet i Stockholm år 1807. Byggnationen påbörjades 1828 och stod färdig 1830. År 1833 invigdes kyrkan av Esias Tegnér. Den nya kyrkan placerades strax söder om den gamla medeltidskyrkan, vilken senare revs. I samband med rivningen försåldes två av kyrkans mässhakar på auktion till ett av församlingens allmogehem. Här skall de enligt källorna ha klippts sönder och sytts om till byxor åt hemmets pojkar. Den gamla dopfunten undergick många skiftande öden innan den slutligen hamnade som svinho hos en lantbrukare på orten. Den nya kyrkan har ett rektangulärt kyrkorum med en utbyggd rektangulär sakristia i väster med avfasade hörn samt i öster ett lanterninförsett klocktorn. Byggnadsmaterialet är sten och kyrkan är ut- och invändigt putsad samt vitkalkad. Exteriöra förändringar Stenbrohults kyrka stod färdig år 1830 och synes ursprungligen ha varit täckt med ett tak av spån vilket senare ersattes med ett målat, enkelfalsat plåttak. I samband 1978-års restaurering ersattes järnplåten med dagens koppartak. År 1910 erhöll församlingen Kungliga Vitterhetsakademiens tillåtelse att få låta omgjuta kyrkklockan från 1562 sedan denna ådragit sig sprickor. Omgjutningen utfördes av Beckmans klockgjuteri. Inskriptionen på klockan löd ”Jon Andersson ösgöte mp ms ano 1562”. Mellan åren 1912-13 genomfördes enligt de historiska källorna en exteriör renovering. Några närmare uppgifter om vilka arbeten som företogs vid denna renovering har emellertid inte stått att finna i källmaterialet. Nästa dokumenterade arbete sker först 1930 då man låter ersätta huvudingångens nedersta putsade kvadersten på vardera sidan om ingången med kalksten. Vid samma tillfälle ersätts även tornförstugans trägolv med en brun kalksten. I samband med den omfattande interiöra restaureringen av Paul Boberg 1926 genomförs även en del förbättringsarbeten på kyrkans exteriör. Kyrkans yttertak av järnplåt målas om med svart oljefärg. Putsfasaderna lagas upp och kalkavfärgas samt sker skrapning, rengöring och ommålning av allt utvändigt trä såsom fönster, ljudluckor, dörrar och taklister. År 1949 beslutar man att i samband med en planerad upprustning av kyrkstallarna låta nedriva stallarna nr 1-5 och därefter iståndsätta resterande kyrkstallar nr 6-12. Nästa utvändiga renovering genomförs 1952, denna gång med utgångspunkt i ett underlag upprättat av länsarkitekten Hans Lindén. Nu görs återigen en översyn av kyrkans putsfasader där samtliga ytor sandblästras, upplagas och kalkavfärgas i en mjuk gulvit kulör. Kyrkans yttertak målas om i en ärggrön kulör, påminnande om koppar. För att förbättra kyrkans vattenavrinning sker montering av nya stuprör. Samtliga fönster och dörrsnickerier skrapas och målas i en chokladbrun kulör. Förgyllningen på kyrkans kors, kronor och årstavla ses över och förbättras. Uppfarten till kyrkan breddas och på kyrkogården sker viss nyplantering av träd. År 1976 genomförs en arkeologisk undersökning på platsen för Stenbrohults gamla kyrka varvid rester av den gamla kyrkans grundmur samt sannolikt en tidigare trappsten påträffas. Två år senare, år 1978, är det återigen dags för en utvändig översyn. Denna gång utifrån ett förslag framtaget av byggmästare Gunnar Johansson. Nu anser församlingen det inte längre försvarbart att behålla kyrkans tak av målad järnplåt. Ett nytt tak av falsad koppar läggs därför på kyrkans takfall. Arbetena kräver emellertid omfattande riktning och förstärkning av såväl kyrkans takstolar som taksvall. Utöver detta sandblästras och lagas kyrkans fasader. Avfärgning genomförs nu med vit kalkfärg varvid man frångår tidigare avfärgning med inslag av gult pigment och istället återgår till ett äldre ursprung. En ommålning sker även av kyrkans samtliga trädetaljer. Dörren till kyrkans källare ersätts med ett nytillverkat dörrblad utan glas och med stående panel. Korset samt de tre kronorna över huvudingången omförgylls. År 1981 ersätts halmtaket på kyrkstallarna med en ny vasstäckning. Tre år senare, år 1984, kompletteras kyrkans tornklockor med en lillklocka. År 1986 installeras den nuvarande värmepumpsanläggningen med kollektorslang förlagd i strandkanten av den angränsande sjön Möckeln. Vid renoveringen 1988 nedknackas all lös utvändig puts. Därefter genomförs lagning av skador samt kalkavfärgning. År 1993 kompletteras kyrkans lanternin med tornur från Skånska klockgjuteriet i Hammenhög. År 1998 genomförs en arkeologisk förundersökning på Stenbrohults kyrkogård med anledning av en planerad utvidgning. I samband med arbetena friläggs en inom kyrkogården äldre bevarad vägsträckning. År 2002 erhåller församlingen tillstånd att förlänga kyrkans bårhus åt öster. Två år senare, år 2004 inleds den senaste i raden av exteriöra arbeten på Stenbrohults kyrka. Denna gång leds arbetena av byggkonsult Gert Johansson. Återigen genomförs putslagningar samt avfärgning av kyrkans fasader. Fönster, dörrar och ljudluckor skrapas, lagas och målas. Kyrkans blyinfattade fönster renoveras. Färgmässigt sker nu en återgång till en ljusare grå kulör vilken påträffats i ett underliggande färglager. Därmed överges den bruna färgsättning vilken tillkom i samband med restaureringen 1952. Stenhällen framför entrén lyfts och koppartäckningen på lanterninens tak läggs om. Plåtbeklädnaden på lanterninens väggar renoveras och kompletteras med en nytillverkad midjelist utförd i bockad plåt. Kyrkans skorsten, vilken inte längre används rivs ned under nock varefter ilagning av sakristians koppartaket utförs. Sakristians trapp rengörs och fogas om. I tornet friläggs klockbockens träkonstruktion från angränsande murverk. En översyn görs även av kyrkans åskledare. Interiöra förändringar Interiört har kyrkan genomgått en rad förändringar, såväl under 1800- som 1900-talet, där den tidigaste genomfördes år 1848 då kyrkan fick sin orgel. Orgeln byggdes ursprungligen av J. Liljengren från Slätthög och omfattade då 21 ½ stämmor fördelade på två manualer och pedal. Verket ombyggdes 1916 av E. Wirell i Växjö samt 1939 av B. Wedrup i Uppsala. Av det ursprungliga verket har fasadpiporna bevarats. En ombyggnad genomfördes även omkring 1960 samt år 1983. Nästföljande interiöra renovering skedde 1876 varvid kyrkans nuvarande altartavla, målad av Bengt Nordenberg, med motiv ur Jesu bergspredikan tillkom. Den äldre altarprydnaden utgjordes av ett, direkt på väggen, målat kors med svepduk inramat av blå draperier. År 1894 skedde den första värmeinstallationen i kyrkan. Denna utgjordes av två stora kaminer placerade centralt invid den norra respektive södra långhusväggen. Spåren av kaminernas rörgenomföringar kan fortfarande skönjas i kyrkans tunnvälvda brädtak. Den första mer omfattande renoveringen sker 1926 utifrån ett förslag upprättat av arkitekten Paul Boberg. Vi detta tillfälle ersätts järnkaminerna med en ny varmluftsanläggning för vars ändamål man låter anlägga ett källarutrymme under koret. I kyrkorummet tillkommer två varmluftsgaller framme i koret liksom gallerförsedda returkanaler på de främre bänkkvarterens bakersta bänkskärmar. De tidigare tilluftsgallren i koret är idag igenlagda emedan frånluftskanalerna ännu används. Fast idag sker tillströmningen av varmluft genom dessa kanaler. Andra klimatförbättrande åtgärder som utfördes 1926 var tilläggsisoleringen av kyrkans tunnvälvda tak liksom uppförandet av vindfång i anslutning till kyrkans entréer. Vidare så kompletterades kyrkorummets fönster med innerbågar. I samband med 1926 års renovering öppnades även en tidigare igensatt dörr mellan kyrkans kor och sakristia upp. Kyrkorummets bänkar byggdes om för att öka sittkomforten. En ny trappa upp till läktaren tillverkades och golvet på läktarens trappavsatser byttes ut. I kyrkans främre delar genomfördes en breddning av korplanet. Vid renoveringen genomfördes även en rad målnings- och konserveringsarbeten. Bland annat så kalkavfärgades kyrkans innerväggar i en svagt bruten varm färgton. Innertaket liksom fönstren målades i en gråvit ton och en äldre marmorering, på kyrkorummets taklist, skrapades fram och bättrades. Med utgångspunkt i taklistens grågröna färgton sker även ommålning av kyrkorummets bänkfasader, predikstol, orgelfasad, altarskrank, läktarbarriär liksom kyrkorummets pelare och altaruppsättning. På uppdrag av församlingen genomför konservator Sven Sundbaum bättring av all förgyllning i kyrkorummet liksom konservering av altartavlan, ett medeltida krucifix samt en äldre vapensköld. Från historiska museet i Lund köps bilder av apostlarna, vilka tidigare varit placerade i Stenbrohults gamla kyrka, in. År 1944 tillkommer en ny dopfunt i ek, utförd av skulptören Erik Sand från Strängnäs. Vid den renovering som sker i kyrkan år 1947, utifrån ett förslag framtaget av länsarkitekt Hans Lindén, genomförs en utvidgning av kyrkans korplan varvid två bänkrader längst fram på kyrkorummets vardera sida avlägsnas. Till sakristian tillverkas en ny inredning och invid den norra långhusväggen framme i koret uppförs ett nytt dopaltare. Den gamla altarringen ersätts med en ny och golvnivåerna kring altaret förändras. I kyrkorummets två bakre bänkrader anordnas plats för församlingens katafalker. Till följd av fukt och röta bryts delar av kyrkorummets golv upp. Befintliga golvbräder omhyvlas och kompletteras före återmontering. För att förbättra ventilationen upptas ett antal nya ventilationsgluggar. På kyrkvinden kompletteras isoleringen. År 1951 tvingas man ersätta delar av kyrkorummets golv och bjälklag sedan det konstaterats att detta angripits av äkta hussvamp. År 1952 utförs en rad målningsarbeten i kyrkan utifrån ett förslag upprättat av länsarkitekt Hans Lindén. Bland annat tvättas kyrkorummets tak med lut varefter det kittas och stryks två gånger med en mager oljefärg. Samtliga invändiga putsytor borstas, ilagas och vattrivs för att slutligen kalkavfärgas. Sittbänkarna målas i en ljus gråblå kulör med förgyllda kälar på såväl bänkar som läktarbarriär. I samband med målningen sker även rengöring av en del inventarier samt utförs även en del elektriska installationsarbeten i kyrkan. Nästa förändring härrör sig till kyrkans vapenhus där man år 1972 låter tillskapa en toalett under läktartrappan. Den senaste interiöra renoveringen i Stenbrohults kyrka utfördes år 1980 utifrån ett förslag upprättat av Berglunds arkitektkontor AB. Vid detta tillfälle tätades vapenhusets bägge dörrar samt ersattes de befintliga trösklarna med släptrösklar. I vapenhuset lades ett nytt stengolv och utvändigt skedde en handikappsanpassning av entrén. Under läktaren avlägsnades fyra bänkrader på vardera sidan av kyrkorummet. I det friställda utrymmet tillskapades sedan två läktarunderbyggnader inrymmande förråd och väntrum. I anslutning till predikstolen kortas de två främsta bänkraderna ned för att medge en enklare passage. I kyrkans mittgång anordnas en permanent ramp upp till koret vilken skall förbättra tillgängligheten för rörelsehindrade. Även bänkarnas trösklar och fotbrädor avlägsnas som ett led i att förbättra kyrkans tillgänglighet. Kyrkorummets belysning kompletteras med fyra nya ljuskronor som placeras över bänkkvarteren. Det gamla altaret ersätts med ett nytt fristående dito, utfört i blästrad och kalkad fur. Golvet i koret byts ut och i anslutning till altarrundeln sker en ombyggnad så att samma golvnivå erhålles på båda sidor om altarringen. På läktaren plockas ett antal bänkar bort och golvet läggs om. Även i sakristian ersätts tidigare golvbjälklag och golvbräder med nya och fönstren kompletteras med innerbågar. Kyrkans tak och väggar skrapas och målas. Målning utförs även på kyrkorummets bänkar och taklister. Färgsättningen sker i en blå färgskala med utgångspunkt i en äldre bevarad bänkdörr. I ett källarutrymme under kyrkans sakristia påträffas ett antal äldre bevarade vintunnor, dock utan innehåll. Vid renoveringen genomförs även konservering av ett antal äldre inventarier utifrån ett förslag upprättat av konservator Rolf Nilsson. Bland annat så konserveras altartavlan, porträttmålningen föreställande Carl von Linné samt en oljemålning på duk föreställande apostlar med lejon. Även kyrkans medeltida triumfkrucifix samt ett mindre krucifix från gamla kyrkan liksom en vapen sköld över Germund Palm-Cederhielm konserveras. |
