Stäng fönster VÄXJÖ VEDERSLÖV 8:1 - husnr 1, VEDERSLÖVS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VEDERSLÖVS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Vederslöv nämns första gången i skriftliga källor som ”Widarsleff” på 1330-talet, men den gamla kyrkan är äldre än så. Det var troligen vid mitten av 1200-talet som Vederslövs gamla kyrka byggdes. Den är en typisk romansk stenkyrka och ersatte sannolikt en tidigare träkyrka som det inte finns några spår kvar av idag. Långhusets och korets murar har sedan dess höjts och taken rests. Det är bara sakristian som har kvar sitt ursprungliga tunnvalv. I mitten av 1700-talet togs också de större fönsteröppningarna upp. Två av de ursprungliga fönsteröppningarna återstår, liksom de ursprungliga ingångarna. Vederslövs församling slogs under 1800-talets slut ihop med Dänningelanda och ålades att göra ett gemensamt kyrkobygge. Efter att den nya kyrkan invigts 1880 stod den gamla öde och fick förfalla, och något senare revs även klockstapeln. När den nya kyrkan restaurerades 1923 förlades gudstjänsterna tillfälligt till den gamla kyrkan och det var då tankarna på att sätta den i stånd tog fart på allvar. Riksantikvarie Sigfrid Curman lämnade samma år förslag till konservering av den dåvarande ödekyrkan och 1930 gjordes en restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg. Exteriöra förändringar Kyrkan uppfördes under 1200-talet som en stenkyrka med rakslutet kor. Under medeltiden byggdes sakristian på korets norra sida. 1758 förlängdes långhuset åt väster, samtidigt som taken byggdes om. Det var inte enbart på grund av församlingens behov av en större lokal utan också en nödvändig reparation, då den tidigare västra gaveln höll på att rämna. Gavlarna höjdes med rösten i liggande panel, vilka spåntäcktes. Det var också då som de större fönsteröppningarna togs upp och kyrkan fick efter restaureringen ungefär det utseende den har idag. Vid restaureringen 1930 under ledning av arkitekt Paul Boberg sattes kyrkan i stånd efter att ha stått öde och förfallit sedan den nya kyrkan togs i bruk 1880. Murarna putsades och färgades och nya takstolar restes på vapenhuset. En del senare isatta fönster byttes mot blyspröjsade med ett mer tidstroget utseende. Takfotens utvändiga friser togs också delvis fram och konserverades. Den utvändiga putsen lagades och avfärgades vid restaureringen 1997. Rötskadade stockar i vapenhuset byttes ut, samt tjärades och målades tak, fönster och dörrar. Interiöra förändringar Interiören i Vederslövs gamla kyrka präglas av ålderdomligheten i inredningen och väggmåleriet. Målningen i triumfbågens valv tillkom troligen redan på 1200-talet. De föreställer Abraham och en oidentifierad biskop, vilka symboliserar det gamla och det nya testamentet i bibeln. År 1679 tillkom den nuvarande bänkinredningen, innan dess fick församlingen stå upp under gudstjänsterna. Bänkfasaderna var först omålade, men försedda med stora svarta bänknummer i fyllningarna. Att kyrkan målades invändigt år 1682 går att utläsa i kyrkorummet, dessutom finns noterat i kyrkans räkenskapsbok från samma år en utgift på 18 daler silvermynt till ”konstrijk Gudmund Målare, som målte Wederslöfz kyrkia innan ock uthan, iämpte preedikostolen”. Dekoren består av band, blommor, buketter, knoppar, kvistar och frukter. Altaruppsatsen tillkom 1738 och under 1700-talets mitt utfördes kyrkans draperimålningar av Växjömålaren Johan Luthman. Vid den här tiden skedde en viss förnyelse av inredningen i och med att långskeppet förlängdes åt väster 1758. Läktaren byggdes och under den tillverkades tre nya bänkrader. Även predikstolen tillverkades detta år och 1766 målades apostlarna på läktarbarriären av Pehr Hörberg. Vid en restaurering år 1820 fick kor och kyrkorum välvda tak. Dessa ersattes vid 1930 års restaurering av plana innertak. Vid 1962-66 års restaurering byggdes läktaren om ”för att bättre prägla kyrkans ålderdomliga karaktär”. Stengolven lades om och jorden under dem sållades, vilket gav en hel del fynd i form av exempelvis mynt från 1600-talet och en del benrester. Man lät också ta fram omfattande målningar som utförts i kor och långhus under 1200-1700-talen. |
