Stäng fönster VÄXJÖ VEDERSLÖV 5:3 - husnr 1, VEDERSLÖV KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VEDERSLÖV KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Redan 1822 bildades en kyrkokassa för nybyggnad av kyrka i Vederslöv. Den gamla kyrkan var då för trång och ansågs inte kunna byggas till på ett nöjaktigt sätt. Det dröjde dock till 1851 innan församlingen verkligen beslutade om nybygget, och fyra år senare hade en plan upprättats för området mitt emot den gamla kyrkan, på andra sidan landsvägen. Tanken på att göra gemensam sak med Dänningelanda församling hade växt fram tidigare men 1860 satte sig Dänningelandaborna emot detta. Ritningar till en egen kyrka i Vederslöv togs fram 1869, med Tjureda kyrka som förebild och med plats för omkring 800 personer. Ritningarna utfördes av professor Edvard von Rothstein. Då hade man två år tidigare ändrat platsen för kyrkan till Odenslanda, men 1871, då bygget skulle påbörjas, väcktes åter frågan om samarbete med Dänningelandas församling. Året efter togs beslut om detta, under förutsättning att den gemensamma kyrkan skulle förläggas till Vederslöv, som det var tänkt från början. Nya ritningar togs fram av samma arkitekt och byggnadens storlek beräknades nu istället för 1300 personer. Under uppförandet revs den gamla kyrkans klockstapel och virket användes till den nya kyrkans bjälklag. Exteriöra förändringar Vederslövs nya kyrka har en mycket välbevarad exteriör, som undgått allvarligare ingrepp. Den största förändringen ägde rum år 1950 då de spånbeklädda taken byttes ut mot en klädsel av falsad kopparplåt. Vid den tidigare restaureringen 1939 hade pannrum grävts ut och då tillkom den yttre källartrappan vid långhusets nordvästra sida. I övrigt har endast rent underhållsarbete utförts och kyrkans exteriör har därmed behållits intakt sedan invigningen 1880. Interiöra förändringar Kyrkans interiör var ursprungligen målad i vitt och guld, med bänkar och pelare i ”gulbrun masurering”. Den första altarprydnaden bestod av ett förgyllt kors med svepduk i klassicerande stil, vilket 1905 ersattes av den altartavla som Kristina Nilsson skänkte till församlingen. 1923 ommålades interiören i grågrönt, gråbrunt och gråblått. Vid restaureringen 1939, under ledning av arkitekt Paul Boberg ersattes de ljusa nyanserna med mörka grågröna och gråbruna färgtoner. Då installerades även värmepanna varvid nischer under kyrkorummets fönster bilades upp för radiatorerna. Kyrkorummet fick också innanfönster och vid entréerna anordnades vindfång med dubbla dörrar. Även innertaket isolerades för bättre värmehållning. Tio år senare drogs elektrisk belysning in i kyrkan. 1958 målades kyrkorummet återigen, enligt uppgift i ”ljusare färger” - gråa toner med inslag av guld och violett. Utrymmet under läktaren byggdes in och där skapades utrymme för bland annat sakristia och konfirmandrum. För detta ändamål togs flera rader av de bakre bänkarna bort. Koret utökades också. Vid restaureringen 1977-78, under ledning av arkitekterna Hans och Karin Lindén, breddades mittgången och antalet sittplatser minskades från omkring 650 till cirka 500. Läktaren hade då länge varit ur bruk för allmänheten eftersom trapporna i vapenhuset ansågs för smala och branta. Vid restaureringen togs den ena av dessa trappor bort och två nya tillverkades till kyrkorummet och placerades utanför läktarens inbyggnader. Golven slipades, bänkarnas sitsar förlängdes och predikstolen sänktes. Toalett installerades under läktaren. Det var också vid den här restaureringen som inredningen målades om och fick sin nuvarande kraftigt blåa färg. |
