Stäng fönster LUND REVINGE 37:1 - husnr 1, REVINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Revinge kyrka (akt.), REVINGE KYRKA (akt.) | |
| 2014-09 |
| Historik |
|---|
|
Revinge kyrka utgörs av ett långhus bestående av två travéer, ett rakslutat, kvadratiskt kor i öster, västtorn samt vapenhus i söder. Långhuset och det rakslutade koret härrör från den romanska tiden, troligen i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet. Under 1300-talet byggdes långhuset på med västtorn som förmodligen redan vid uppförandet varit förbundet med långhuset genom tornbågen. Under 1400-talet valvslogs långhuset. En mindre lucka i den sydvästra svickeln togs upp för att förbinda långhuset med långhusvinden. Utanför sydportalen uppfördes vapenhuset. Luckan i svickeln sattes då igen sedan en ny uppgång till vinden förlagts till vapenhuset. Under 1400-talet försågs triumfväggen med kalkmålningar. 1661 genomfördes en invändig restaurering då bland annat valvens ribbor jämnades till. En inskription med årtalet 1661 syns ännu i den västra travéns västra valvkappa. Revinge kyrka finns beskriven i ett inventarium upprättat 1662. Kyrkan hade då tegeltak, bortsett från ”Sionghuuset” (koret) som var avtäckt med bly, och endast tre fönster, två åt söder och ett mindre i tornets västra mur. Predikstolen bestod av ett ”Billedsniderwerck med en Himling ofwer och icke malet”. Kyrkogården omgärdades av en grundmurad mur med tak av taksten. På kyrkogården fanns även en gammal kyrkolada som enligt inventariet var uppförd i timmer och var tämligen förfallen. Byggnaden lär ha fungerat som uthyrningsbostad. 1727 inköptes sex stängel lindkol som användes för att pigmentera kalk som skulle användas för att kvadrera kyrkans hörn. Rester av den gråblå kvadreringen finns ännu kvar bland annat på korets nedre partier. I mitten av 1700-talet utfördes en del reparationsarbete på kyrkan. Bland annat rappades kyrkan och taket åtgärdades. Tornets södra och västra sida reparerades och klockstolen restaurerades och försågs med nya beslag, ny syll och nya stolpar i ek. 1777 ansågs kyrkorummet vara alltför mörkt och trångt varför man lät hugga upp ett nytt fönster i norr samt förstora två fönster på kyrkans södra sida. Några år senare togs ett fönster upp i korets södra sida och strax därefter lät man utvidga triumf- och tornbågen. Samtidigt murades nordportalen igen och ersattes av en fönsterluft. 1840 flyttades dopfunten fram i koret. Dess tidigare plats fylldes med stolar. 1842 togs ett hål upp i vapenhusets gavel för att förenkla transporten av kyrkliga föremål som förvarades på vapenhusvinden. Samma år genomfördes även håltagningar i valvens svicklar för att ventilera ut fukt, som annars riskerade att bilda rimfrost som kunde falla ner på församlingen. 1876 uppfördes en läktare i långhusets västra del. Året därpå genomfördes en omfattande restaurering av kyrkobyggnadens interiör. Valvribborna förenklades och samtliga kragband höggs ned. Triumfbågen förstorades vilket medförde en ny uppgång till predikstolen togs upp. Stora stickbågiga fönsteröppningar togs upp och golvet belades med victoriaplattor. 1880 påtalar N. G. Bruzelius att kyrkan genomgått väsentliga förändringar och att där tidigare funnit frescomålningar. Ett fotografi från 1944 visar att kyrkan hade skivtäckt plåttak och att tornets kupor var mindre samt hade sadeltak. Det fanns även en skorsten över långhuset. 1949–50 genomfördes en restaurering under ledning av domkyrkoarkitekten Eiler Græbe (1892–1977). Fönstren byttes ut mot mindre fönster tillverkade i ek, och bänkinredningen från 1877 ersattes av den nuvarande bänkinredningen. 1970 ersattes det dåvarande plåttaket med det nuvarande tegeltaket. 1984 fick kyrkorummet ny belysning efter förslag upprättat av Barup och Edström arkitektkontor AB. 1991–92 restaurerades kyrkorummet av samma arkitektkontor. De tjocka putslager som dragits på väggarna vid restaureringen 1877 avlägsnades och läktaren från 1876 revs. Tornrummet gjordes om till dopkapell. Dopfunten flyttades in i kapellet. Även dopkapellets smideskrona och altare ritades av Barup och Edström. |
