Stäng fönster ALVESTA SKATELÖVS PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, SKATELÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SKATELÖVS KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Invid Skatelövsfjorden ligger den medeltida kyrkplatsen som sedan 1939 markeras med ett stort träkors. Här firas sommartid även gudstjänst. Kyrkan som revs 1820 var traditionellt utformad och byggd av sten, platsen är mycket naturskön. När beslut togs om att en ny kyrka skulle uppföras valdes ett område omkring 300 m nordväst om den äldre kyrkan. Ritningsunderlaget för den nya kyrkan utarbetades av Axel Almfelt 1817 där murarmästare Thor Uppgren och byggmästare Johan Ehrenberg ansvarade för byggnationen. År 1821 färdigställdes kyrkan men först 1825 kunde Biskop Tegnér förrätta invigning, Skatelövs kyrka blev en av de allra första kyrkor som Tegnér invigde i sin nya roll som biskop. Resultatet överensstämmer i huvudsak med föreliggande ritning, sakristians volym utökades emellertid något och en mittportal tillkom på norrväggen. Såväl exteriör som interiör präglas av en påfallande enkelhet, karaktären upplevs närmast avskalad. Under 1900-talet har vissa åtgärder utförts som syftat till att försköna kyrkorummet genom ändrad färgsättning och dekorativa tillägg. Dessa försök bör dock betraktas som begränsade. Skatelövstrakten präglas av öppna slättmarker, stora gårdar och rikliga fornlämningsmiljöer. Prästgården är förhållandevis nyuppförd då den äldre brann 1941. Närheten till Huseby bruk har i stor utsträckning påverkat kyrkans historia. Exteriöra förändringar Några övergripande åtgärder som påtagligt förändrat den exteriöra karaktären har inte utförts. Lanternin och tornhuv samt sakristian är de byggnadskroppar som främst genomgått omdaningar som förvanskat dess ursprungliga utseende. Sakristians förändring kan helt härledas till de värmeinstallationer som utfördes 1937 då bl.a. ett pannrum grävdes ut under mark. Två källarfönster murades upp och en nedgång inrättades från utsidan, åtgärderna är till sin omfattning så begränsade och diskreta att det exteriöra intrycket inte tagit skada. Lanterninen och tornet fick 1958 och 1978 sina spåntäckta tak ersatta med kopparplåt. Under en längre tid hade det förts en diskussion kring lanterninens färgsättning. Arkitekt Paul Boberg hävdade bestämt att den skulle vara svart varefter lanterninen erhöll denna kulör 1937. Sedermera ångrade sig församlingen och 1958 återfick den sin vita färg. Vad som är rätt och fel är svårt att uttyda. Koppartäckningen medför ett minskat autenticitetsvärde men då lanterninens väggar och övriga takfall fått behålla sin spåntäckning måste graden av förvanskning ändå bedömas som ringa. Ett förfulande tillägg är den betongsockel som pågjutits utmed samtliga fasadavsnitt. Interiöra förändringar Dagens kyrkorum präglas i stor utsträckning av de åtgärder som utfördes vid 1937 och 1972 års restaureringar. Färgsättningen har kraftigt förändrats och belyser knappast nyklassicismens vurm för vitt och guld. Troligtvis skedde en större dekorativ omgestaltning av koret år 1900. Då tillfördes ovanför sakristians båda dörrar målade väggfält med växtornamentik samt två pilastrar med korintiska kapitäler. Målningarna var förhållandevis återhållsamma och gav ett värdigt och välanpassat intryck. Vissa uppgifter tyder på att ena dörren enbart var en blinddörr vilket utfördes för att skapa symmetri. I en äldre odaterad handling kan följande läsas: Från sakristian, som är uppförd i halfcirkel å kyrkans östra gavel, leder en bakom altaret befintlig dörr in i kyrkan. Meningen ska snarare tolkas som att dörren var placerad innanför altarringen. År 1922 utfördes en genomgripande interiör målning men kyrkorummet målades om i den gamla vita färgen, gråvitt på väggar och i tak samt vitt och guld i bänkkvarteren. Redan 15 år senare inleddes en radikal omsvängning ifråga om färgsättningen där arkitekt Paul Boberg utarbetat ett omfattande restaureringsprogram. Då kormålningarna var i dåligt skick önskade Byggnadsstyrelsen en konservering men Boberg skrev 1937 i ett brev att de på senare tid och utan vederbörligt tillstånd målade pilastrarna å korväggen inte kunde bibehållas. Åtgärden verkställdes där de målade fälten försvann för att istället ersättas med två kraftiga pilastrar av trä bärande ett entablement som innesluter altartavlan. Denna omfattning marmorerades. Dörren till sakristian muras igen och blinddörren målas över varefter två nya dörröppningar upptas vilka placeras utanför altarringen. I vapenhuset byts trappan ut och golvet beläggs med kalkstensplattor. Vindfång iordningsställs vid samtliga portar och en rad arbeten utförs som kan härledas till värme- och el-installationer. För att ytterligare förbättra bekvämligheten för besökarna byggs bänkinredningen om. I beskrivningarna för färgsättningen betonas att kyrkorummet fått en lugn och varm gestaltning med en genomgående grön underton där läktarbarriär och orgelfasad hållits mörkare. Takgesimsen marmoreras i ljusgröna nyanser där taket målas i en mörkgrå ton. Elektrifieringen utgjorde naturligtvis en stor förändring vilket en tidning tydliggjorde 1937: När kyrkoherde Norlén slutat sitt tal, tändes den elektriska belysningen i kyrkan. Det var ett högtidligt ögonblick, som gjorde ett mäktigt intryck på församlingen. Viss tveksamhet råder hur bänkkvarteren egentligen var utformade. I en äldre, odaterad handling talas om tvenne bänkrader med 31 bänkar i hvarje medan man på en bild tagen före 1934 ser fyra bänkkvarter. På samma bild noteras även att psalmnummertavlorna är uppsatta på kraftiga fundament samt att ett ståndur står innanför altarringen. Inför restaureringen 1937 går att läsa att i vardera av de nedre bänkkvarteren finns 18 bänkrader och 11 i de främre. Klart är att ett flertal bänkrader plockas bort under arbetena samma år. Tilläggas ska att Boberg redan 1934 ritade det nya ljudtaket till predikstolen som även uppsattes samma år. Den Bobergska restaureringen förbättrade radikalt förutsättningarna för att bedriva gudstjänst- verksamhet samtidigt som relativt hårdhänta åtgärder utfördes i koret. Under ledning av Ingeborg Waern-Bugge genomfördes en genomgripande restaurering 1972 som i stor utsträckning omgestaltade kyrkorummet. Koret är återigen i fokus för större förändringar, genom att plocka bort de två främre bänkraderna utökas koret samtidigt som ett nytt golv läggs. Altaromfattningen och predikstolen målas om, en dopplats inrättas vid södra korväggen, kordörrarna kompletteras med foder och predikstolens ljudtak förses med en klassiserande lambrequin. Viss omarbetning av altaromfattningen utförs, troligtvis tillkommer de djupa kannelyrerna. Arkitekten och församlingen önskade egentligen att riva hela omfattningen då den bedömdes klumpig och opassande. I långhuset plockas ett stort antal bänkrader bort då läktarunderbyggnader tillskapas samtidigt som tvärgången försvinner varvid endast två bänkkvarter kvarstår. I samband med denna åtgärd utökas antalet ljuskronor samtidigt som en omplacering sker då kronorna hängs över bänkkvarteren istället för utmed mittgången. Läktarunderbyggnaderna blir djupa och tillsammans med de tätt placerade kolonnerna i mittgången uppstår en viss disharmoni. I sann tidsanda valdes även att genomföra en radikal färgförändring där blått, grått och vinrött blev förhärskande synintryck. Bänksidor, kolonner, takgesims och altaromfattning erhöll dessa kulörer medan läktarbarriären fick ljusgråa nyanser med inslag av grönt. Predikstol och orgelfasad målades i grått och guld. |
