Stäng fönster ALVESTA ARINGSÅS 19:2 - husnr 1, ALVESTA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ALVESTA KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Socknen Aringsås nämns första gången i de skriftliga källorna år 1404. Den nuvarande stenkyrkan uppfördes under 1500-talets början. Den ersatte då en timmerkyrka, som i sin tur ersatt en tidigare stavkyrka. Den senare har med utgångspunkt från bevarat material daterats till 1100-talets början. Alvesta kyrka, som tidigare hette Aringsås kyrka, uppfördes som en salskyrka. I mitten av 1700-talet byggdes koret till i öster och ett nytt vapenhus i väster. Den ursprungliga ingången i sydväst sattes då igen. Sakristian i sten ersatte 1792 en tidigare i trä. Bänkinredningen tillkom 1694, men har ändrats vid restaureringar på 1790-talet och 1920-talet. Exteriöra förändringar Kyrkan uppfördes som en salskyrka under 1500-talets första hälft. Vid 1700-talets mitt byggdes den till med ett rakslutet kor i öster (1746) och ett nytt vapenhus av sten (1747). Det senare ersatte ett tidigare av trä, vars ingång i sydväst sattes igen. En yttre restaurering företogs år 1914, då fasadernas puts renoverades och avfärgades i vitt. Troligen hade ytterväggarnas dekormåleri överputsats redan innan dess. Sakristian försågs med ny spåntäckning samt hängrännor i galvaniserad plåt. 1928-29 genomfördes en omfattande restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg. Då frilades och konserverades dekormåleriet längs takfoten. Vapenhusets gavelröste täcktes med spån enligt gammalt mönster. Vid en restaurering 1974 renoverades ytterväggarnas puts och avfärgades i vitt. Interiöra förändringar Interiören präglas helt av inredningen i renässans och barock, samt det samtida måleriet på väggarna och i taken. Bänkarna tillkom 1694 och efter att koret byggts ut 1746 tillkom även ny predikstol (1747), altartavla (1755), orgelläktare och orgel (1778). 1928-29 genomfördes en större restaurering då målet var att återskapa ett historiskt riktigt kyrkorum. Innan dess var väggarnas måleri överputsat och inredningen troligen färgsatt i vitt och guld. Restaureringen skedde under ledning av arkitekt Paul Boberg. De återupptäckta dekormålerierna på innerväggarna frilades och konserverades. Triumfbågen höjdes, efter påtryckningar från församlingen som tyckte sikten in i koret var bristfällig. Nya golv lades i kyrkorum, kor och sakristia, samtidigt som korets golvnivå sänktes till den ursprungliga. Innertaket höjdes något och laserades i grått. Nya fönster med färgat katedralglas i blyspröjs sattes in. Bänkarna gjordes bekvämare och laserades i grågrön färg. Fasaderna återställdes dock genom att gammal färg togs bort, ner till den ursprungliga bruna. Läktarbarriären och orgelfasaden marmorerades efter ett framskrapat äldre färgprov. Altartavlan restaurerades och en ny altarring i 1600-talsstil tillkom. Predikstolen sänktes. I vapenhuset lades golv av kalkstensplattor och nya dörrar monterades in mot kyrkorummet. En elvärmeanläggning installerades också. En mindre restaurering genomfördes 1960 under ledning av arkitekt Hans Lindén. Då tillkom nytt altare, ny altarring samt nya korstolar. Sakristian försågs med fast skåpinredning. Vid den inre restaureringen 1973 fick inredningen nya färger och all marmorering målades över. Innerväggarnas måleri rengjordes och golven slipades. Värmeslingor lades i vapenhusets golv, varvid de tidigare elementen avlägsnades. Altartavlan och predikstolen restaurerades, den senare målades även i ursprungliga färger. Den senaste interiöra restaureringen utfördes 1998. Då konserverades väggmålningarna och de icke bemålade väggpartiernas puts renoverades och avfärgades vit. Taket rengjordes och fönstren renoverades. Predikstolen, altartavlan och diverse lösa inventarier konserverades. |
