Stäng fönster SÄVSJÖ NORRA LJUNGA KYRKA 1:1 - husnr 1, NORRA LJUNGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NORRA LJUNGA KYRKA (akt.) | |
| 2009-01 |
| Historik |
|---|
|
Norra Ljunga kyrka tillhör den grupp tidigmedeltida kyrkor som allmänt benämns Njudungskyrkor. Dessa anses ha uppförts under 1100-talets senare del och består av rektangulärt långhus, kor och absid – allt av sten och ofta med inslag av huggen sandsten. Tidiga förändringar Norra Ljunga har varit tillkomsten av västtornet och ersättandet av absiden med ett utvidgat rektangulärt kor. Dessa förändringar har i allmänhet daterats till 1200-talet. Kyrkorummet försågs under senmedeltiden med kryssvalv. Sakristian norr om koret är inte säkert daterad men 1600-talet har föreslagits. Någon gång mellan 1500-talets slut och 1750-talet har fasaderna försett med dekormålning i rött. Det är inte klarlagt när långhusets träinredning tillkommit. Bänkinredningen, läktarbarriären och predikstolens form gör det troligt att dessa tillkommit under 1700-talets första decennier. Måleridekorationerna och predikstolens snidade symboler är däremot mer väldokumenterade. Konstnären Pehr Hörberg bodde under 1770- och 80-talen i Jönköpings län och tidvis även inom socknen. Alla målningar är inte daterade, men på barriären till predikstolens trappa har Hörberg skrivit att han utfört målningen 1774. Bakgrunden till stånduret i koret är inte klarlagd, men urtavlan anger att uret tillverkats av urmakaren Iwan Holmqwist 1769. Denne urmakare har inte gått att identifi era i tillgänglig litteratur. Eftersom uret inte fi nns med i äldre inventarieförteckningar kan det vara så att det förvärvats i relativt sen tid, i likhet med karmstolen i koret. Denna stol inköptes i en antikaff är i Jönköping på 1950- talet. Enligt ett visitationsprotokoll från 1829 blev kyrkan omputsad utvändigt, invändigt vitkalkad och försedd med ett nytt tegeltak 1818. Samma protokoll berättar att läktaren utökades 1828. Beträff ande kyrkorgelns tillkomst fi nns olika uppgifter. Dag Edholm hävdar att orgeln byggdes 1866 av orgelbyggaren C. A. Johansson i Broaryd. Sten L. Carlsson menar att orgeln utförts av J. Törnqvist 1871. Orgelexperten vid Riksantikvarieämbetet Axel Unnerbäck besiktigade orgeln 1967 varvid han menar att orgeln byggdes av den tidigare nämnde Johansson, men 1871. Oavsett vilket har orgelverket i allt väsentligt byggts om senare, medan orgelhuset bibehållits. Vid den stora exteriöra ombyggnaden omkring 1900 företogs många förändringar. Viktiga punkter var tornet, klockstapeln och klockornas placering. Eftersom klockstapeln upplevdes vara bristfällig av församlingen uppgjordes ritningar till ett nytt tornkrön och rivning av stapeln. Detta motsatte sig Överintendentsämbetet. Efter att nya ritningar skapats av arkitekten Gustaf Hermansson (Stockholm) 1899 gavs slutligen tillstånd till tornombyggnaden och rivningen av klockstapeln. Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademiens skulle emellertid först lämnas tillfälle att dokumentera stapeln före rivningen En del av stapelns virke avsågs att återanvändas vid tornombyggnaden. De två klockorna fl yttades således över från klockstapeln till tornet, varvid klockstapeln revs, trots att Kungl. Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien föreslagit att den skulle bevaras. Gustaf Hermansson (1864–1931) hade under 1890-talet framgångsrikt medverkat i återuppbyggnaden av Sundsvall och var från och med 1897 knuten till Överintendentsämbetet. Där kom han att medverka vid fl era kyrkobyggen och kyrkorestaureringar. Den invändiga renoveringen 1905 innebar också många förändringar. Kyrkans väggar och takvalv putsades om och avfärgades med kalkfärg samt försågs med sparsam dekormålning. Koret försågs med ett nytt altare och en ny altarring. Hela den äldre bänkinredningen byttes ut mot en ny öppen. De gamla bänkdörrarna och bänkskärmarna placerades som en panel utefter ytterväggarna. Läktaren förminskades, predikstolen renoverades. Fönsterna försågs med nya innanfönster. Större delen av träinredningen målades i ”ljus ekmål- ning”, men orgeln målades grönaktig kulör. Måleriarbetena utfördes av den fl itigt anlitade målarmästaren C. J. Rolander, Klevshult. Från Kungl. Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien framhölls att det var önskvärt att äldre fi gurmålerier av Pehr Hörberg inte målades över. Församlingen tycks i första hand ha tillmötesgått detta önskemål genom att bevara och restaurera läktarbarriärens målningar av Kristus och evangelisterna samt, som planerat, att inte måla predikstolen. Korets östra fönster försågs med en glasmålning från fi rman Neumann & Vogel, Stockholms glasmåleri AB. Målningen föreställer ett kors med törnekrans och förvaras i dag på tornvinden. En snarlik glasmålning tillkom samtidigt i Ödestugu kyrka och även denna har avlägsnats vid senare tillfälle. Vem som uppgjorde planerna för den inre ombyggnaden är inte känt. Ett i princip nytt orgelverk installerades 1934. Orgelhuset och någon enstaka stämma från den befi ntliga orgeln bibehölls emellertid. Orgelverket tillverkades av Åkerman & Lund. Uppgifter från 1929 gör gällande att man avsåg att fördjupa orgelläktaren vid åtgärder på orgeln. Under åren 1955–56 genomgick kyrkan en mer omfattande restaurering och ombyggnad under ledning av arkitekten K. Martin Westerberg, Stockholm. Han ägnade sig under 1900-talets mitt åt en lång rad kyrkorestaureringar över hela landet. Den mest iögonfallande åtgärden i Norra Ljunga var att tornavslutningen från sekelskiftet 1900 ersattes av en ny med ett enkelt sadeltak enligt ett äldre utseende. Inledningsvis intog arkitekten en tveksam inställning, men församlingen var pådrivande. Från länsmuseets sida var i första hand frågan om exempelvis en spira eller ett pyramidtak kunde bli aktuellt. Flertalet fönster försågs med solbänkar av skiff - rad svart bergart, medan Byggnadsstyrelsen förordat solbänkar av kalksten. Vid denna tidpunkt upptäcktes också spår av den röda dekormålning som kom att rekonstrueras vid arbetena, trots att Byggnadsstyrelsen intog en tveksam hållning inledningsvis. Ett nytt högaltare murades med en skiva av kalksten. En tillhörande altarring tillkom samtidigt och konstruerades av äldre delar. Den öppna bänkinredningen ersattes med en ny sluten, varvid äldre dörrar, gavlar och skärmar återanvändes. Den äldre uppvärmningen med hetluft ersattes av ett nytt elvärmesystem. Vid omläggningen av golvet i koret påträff ades lämningar efter en halvrund absid, vilket visar på att kyrkobyggnaden ursprungligen haft en för Njudungskyrkorna sedvanlig planform. En mindre glasmålning av konstnären Edgar Wallin sattes in i det norra fönstret invid predikstolen. Glasmålningen framställer Såningsmannen. År 1969 putsades tornet om. All puts på den västra fasaden avlägsnades och då framkom att tornets nedre tredjedel utgjordes av kvadrar av sandsten med kalkfogar dragna ut över muren så att man bedömde att muren alltid varit putsad. Ett mellanparti bestod också av sandsten, men dessa var mindre och ojämnare. Överst påträf- fades sentida tegel som bedömdes härröra från tornförändringarna på 1950-talet. År 1970 tillverkades ett nytt krucifi x för att placeras på altarbordet. Vid en begränsad brand under läktaren i januari 1977 skadades kyrkorummet. Viss träinredning närmast brandhärden förkolnade, medan kyrkorummet i sin helhet rökskadades. En omfattande sanering påbörjades inom kort och pågick ett par år, varvid murar, valv och golv rengjordes. Bänkinredningen under läktaren fi ck delvis kompletteras och läktarens undertak gjordes nytt lika det tidigare brädtaket. Målningarna föreställande Frälsaren och de fyra evangelisterna, som skapats av målaren Pehr Hörberg, utplånades vid branden. Dörrarna mellan kyrkorummet och vapenhuset totalförstördes likaså. Som en fördröjd åtgärd efter branden 1977 försågs läktarbarriären omkring 1997 med nya fi gurmålningar av konstnären Pontus Ljungberg (*1945), Saltsjö-Boo. Dessa framställer klöverväxten som symbol för den heliga Treenigheten samt symbolerna för de fyra evangelisterna. År 1998 genomgick kyrkobyggnaden en utvändig restaurering på grund av brister i putsen. Arbetena omfattade i första hand tvättning, putslagning med rent kalkbruk och slutligen en traditionell avfärgning med klakfärg i vitaktig kulör (kulör 4-1 med guldocker enligt kalkfärglikarens system). Vid arbetena avlägsnades lagningar av cementhaltigt bruk. De dekormålade partierna i röd kulör konserverades varvid bompartier fästes, målningsfragment förstärktes med kalkvatten och bättringsmålning gjordes av dekor och bakgrundsytor med kalkfärg. Hängrännorna målades med linoljefärg i svart kulör och stuprören i fasadens vitaktiga kulör. Det synliga hammarbandet överst på fasaden ströks med trätjära utan pigmentering. Samtliga fönster målades med linoljefärg i grå kulör. Parallellt med kyrkans utvändiga restaurering företogs reparationer på klockstapeln. |
