Stäng fönster SKINNSKATTEBERG BRICKEBO 1:7 - husnr 2, HEDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HEDS KYRKA (akt.) | |
| 2004-12 |
| Historik |
|---|
|
Först på platsen var ett kapell byggt i trä år 1593, nära prästgården där en ödekyrkogård ännu ligger kvar. Hed växte snabbt vid denna tid och avskiljdes från moderförsamlingen Malma år 1648. Vid biskopsvisitation 1681 hade kapellet blivit för trångt och dessutom förfallit. En upprustning ansågs inte mödan värd och istället byggdes 1685-87 en korskyrka i trä uppe på åsen i söder. Även denna byggnad fick en konstruktion som tidigt visade sig bristfällig. Sedan frågan om en större reparation väckts år 1781 gjordes en byggnadsundersökning och man fann det mer fruktbart att bygga en helt ny kyrka i sten. En nybyggnadsritning upprättades och skickades till Överintendentsämbetet för godkännande, vilket med mindre justeringar sent omsider inkom i början av 1786. Vem som stod för ritningen är okänt – möjligen byggmästare Anders Sundström från Nyköping som ledde arbetena. Strax norr om träkyrkan uppfördes den nya kyrkan. Grundläggningen pågick 1786-87, följt av ett byggnadsuppehåll på grund av missväxt. Sundströms murare återvände året därpå och byggde kyrkans väggar av gråsten och tegel från Västlandaholm. Fönstren tillverkades av snickare Bergman i Kungsör. Yttertaket var från början spåntäckt. Då kyrkan invigdes den 18 oktober 1789 var långhuset färdigställt men tornet återstod att bygga; församlingen ville låta långhusets murar sätta sig. Tornet restes 1791-92 och kröntes med en spetsig, kopparklädd spira. Till en början återanvändes den gamla kyrkans fasta inredning, men 1796 kom nuvarande altaruppsats på plats och 1798 predikstolen, tillverkad i Stockholm. Kyrkorummets först byggda, slutna bänkkvarter förblev länge omålade. Den 17 juni 1828 slog blixten ned, så att brand uppstod och förstörde tornspiran och klockvåningen. Vid återuppbyggnaden 1830-31 tillkom nuvarande tornspira som är lägre men annars ganska lik den föregående. Hösten 1849 byggdes läktaren och följande vår installerades en 10-stämmig orgel av firman Blomquist & Lindgren. Samtidigt ådrades de dittills omålade bänkkvarterens fasader. Vid omläggning av yttertaket år 1899 ersattes spåntäckningen med falsad plåt, målad med svart oljefärg. Reparationer har visserligen skett sedan dess, men många av 1899 års plåtar ligger ännu kvar. En stor inre förnyelse av kyrkan genomfördes 1905, efter handlingar av arkitekt Rudolf Arborelius. Då borttogs hela kyrkorummets golv och de slutna bänkkvarteren. Bottenbjälklagen förstärktes, dagens brädgolv lades och mer sittvänliga, öppna bänkrader insattes - dessa senare hade ritats av Gustaf Améen, då församlingen ansåg att de som Arborelius ritat skulle bli alltför klumpiga, tunga och dyra. De målades i en brunröd nyans, ”mahogny”, vilken även valdes för dörr- och fönstersnickerier. Kyrkorummets valv och väggar putsades på nytt och revs till jämnare yta. De nedre väggfälten målades med en mörkare, slitstark oljefärg; de övre väggfälten och valven avfärgades i gröngul nyans, samt dekorerades med schabloneringar. Altare, altarring, predikstol och läktarbarriär målades vita och förgylldes. Under sakristian murades en källare där en stor vedeldad värmepanna (kalorifer) installerades och förde varmluft genom kanaler upp till kyrkorummet. Vid nästa stora förnyelse 1949-50, efter handlingar av arkitekt Sven A Söderholm, borttogs mycket av 1905 års inredning i syfte att återskapa 1790-talets kyrkorum. De öppna bänkraderna ersattes med slutna bänkkvarter, vars fasader efterliknade den spegelindelade altarringen. Denna återfick i sin tur en mer ursprunglig grå färgsättning och marmorering, liksom predikstolen. Valvens och väggarnas schablondekorer togs bort, så även de tjockare putspåslagen från 1905. Kalkavfärgning skedde i enhetlig, bruten vit nyans. I enlighet med detta fick dörr- och fönstersnickerierna en neutralare, grå färg. Sakristian nyinreddes. Istället för den vedeldade centralvärmepannan infördes direktverkande el. Till sina huvuddrag består utseendet som kyrkorummet fick 1949-50. En senare gjord, mer begränsad förändring var då en läktarunderbyggnad gjordes 1988, för inredning av kapprum, WC och väntrum. Se bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar. Källor och litteratur Otryckta källor Skinnskattebergs kyrkliga samfällighets arkiv/Heds församlingsarkiv (SKS/HF): • O I a: 4, handlingar angående reparationerna av kyrkan 1905 • O I a: 4, handlingar angående reparationerna av kyrkan 1949-50 • O I a: 4, handlingar angående utvidgningen av kyrkogården 1952 Västerås stifts arkiv (VS): • Västerås domkapitel E IV a: 27 b, begäran om uppskov • Västerås domkapitel E IV a: 27 b, angående ritningarna, skrivelse 16/12 1785 • Västerås domkapitel E IV b; 34, 1844 års inventarium • Västerås domkapitel E IV b; 34, 1854 års inventarium • Västerås domkapitel E IV b; 34, 1862 års inventarium • Västerås domkapitel E V a; 9 berättelse till 1900 års prästmöte • Västerås domkapitel F III a: 33 inventarium upprättat vid generalvisitation i Heds församling den 9 juli 1838 Litteratur Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982 Heds kyrka - Heds församling 1979 Lorichs, Lorenz Ludvig: En bok om Heds socken – Västerås 1931 Sandberg, Eiwor: Heds kyrkomiljö – på åsen vid strömmen/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län – Redaktör Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 41-45/ Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 |
