Stäng fönster MARIESTAD DJURÖ 1:1 - husnr 11, DJURÖ FYR
Byggnad - Beskrivning
| Djurö fyr (akt.) | |
| 2000-01 |
| Historik |
|---|
|
Vid klippstupen på Noludden reser sig Djurö fyr över ett mäktigt vattenlandskap. Djurö är en säregen fyrmiljö, präglad av landskapets sällsamma skönhet, men framför allt av läget som en utpost i innanhavet. Knappast på någon annan fyrplats i Vänern har villkoren för liv och arbete varit så extremt underställda årstidernas och sjöns växlingar. Sveriges mest isolerade bebodda fyrplats lär Djurö fyr ha varit. Isoleringen hörde framför allt samman med perioderna av isläggning och islossning som kunde hålla invånarna avskurna från omvärlden i flera månader. Elektrifieringen kom aldrig hit ut och än mindre telefonledningar. Först i sent 1940-tal fi ck man radiotelefon på fyren. Under sommarhalvåret låg inte Djurö avsides. Ön var inlänkad i det nätverk av fiske, sjöfart, släktskap och kontakter som band samman öarna i centrala Vänern. In på 1930- och 40-talen låg skutor och båtar ofta i Malbergshamn, eller Malmbergshamn som Djurö borna kallar den. Djuröborna räknades som Torsöbor i kyrkligt och kommunalt avseende, men även banden till Lurö och Värmlandsnäs, dit det är kortast avstånd över vattnet, har varit mycket starka. Platsen för barnens skolgång blev ofta Lurö eller Eskilsäter på Värmlandsnäs, om det inte blev Brommö, Torsö eller även Kållandsö. Öbornas stad var Mariestad; där avyttrades fi sken och där provianterades ofta även för vintern. Närmsta han delsbodar fanns i Brommö-sund på Torsö och i Gaper hult i Eskilsäter. Den förste fyrvaktare som verkade på Djurö var August Andersson Funke som hade varit ägare till hela ön. Funke hade 1858 köpt Djurö för en kopparkittel på exekutiv auktion och var själv bosatt på öns södra del. År 1874 sålde han av Noludden i norr till Seglationsstyrelsen och där anlades fyrplatsen. Funke avyttrade 1890 resten av ön till konsul Kempe i Värmland, men enligt uppgift var han även fortsättningsvis verksam som fyrvaktare fram till 1901. År 1901 blev Frans Persson fyrvaktare på Djurö. Frans och Ulrika Persson hade fl era barn, bl.a. Klara och Lars, som blev ensamma kvar på ön i sex veckor vårvintern 1915. Efter att familjen Persson fl yttat iland blev 1916 Thorvald Svensson ny fyrvaktare. Svensson var från Kålland och hustrun Adina var fyrvaktardotter från Stångudden på Lurö. När maken avled 1922 övertog Adina Svensson fyrvaktartjänsten. Hon hade bistånd med fyrning och fi ske av sina svågrar som tidigare även varit maken till hjälp i arbetet. År 1927 inrättades två tjänster vid Djurö fyr eftersom fyren skulle förses med mistsignalering med tyfon. Adina Svensson blev då biträdande fyrvaktare och svågern Petrus Svensson tog tjänsten som fyrvaktare. Adina Svensson gifte om sig 1932 med Karl Ottersten som var tillsyningsman på Djurö. Ottersten var då även biträdande fyrvaktare men övertog 1942 tjänsten efter Petrus Svensson. Makarna Ottersten bodde på Djurö fram till hans pensionering 1950, då de flyttade in till Värmlandsnäs. Karl Erik Ottersten var biträdande fyrvaktare men övertog 1951 fyrvaktarbefattningen och hade den till 1963. Bertil Ottersten, som till 1963 varit biträdande var sedan fyrvaktare på Djurö till 1969. Detta år avbemannades fyren och Bertil Ottersten fl yttade över till Söökojans fyr i Hammarö skärgård. Efter 1969 har inte Djurö haft några året runt bofasta invånare. Djurö var påtänkt som fyrplats redan 1832, men det kom att dröja till 1874 innan fyren byggdes. När en ny fyrbyggnad stod klar 1912 överflyttades den gamla spegelapparaten dit. År 1951 moderniserades driften och en AGA-lins av 4:e ordningen installerades. Mistsignalering med motordriven tyfon och luftkom pressor tillkom 1928 och försågs med dimdetektor 1964. År 1969 när fyren automatiserades och avbemannades lades mistsignaleringen ner. Gas-driften ersattes 1994 med solpanel/batteridrift. Fyrmästarboställets byggnader omges av enstaka fruktträd på den bergiga udden. I skogskanten längre in fanns förr köksträdgård och små odlingar. Tomtens stenfria ytor och trapporna som leder upp från viken nedanför har fyrvaktarfamiljerna anordnat under det tidiga 1900-talet. Den första fyrbebyggelsen utgjordes av ett skiffertäckt rödmålat fyrbostadshus med torn på taket. Till detta hörde en uthuslänga som inrymde fähus, visthusbod och vedbod. Det gamla fyrbostadshuset revs 1912 när nuvarande fyrtorn byggdes. Nybyggnadsritningen är utförd av lotsbefälhavare K. T. Larsson. Det åttkan tiga fyrtornet – 13,2 m högt – uppfördes av sten i tre våningar. Fyrtornet renoverades 1930, varvid bl.a. bjälk laget av trä under vaktrummet ersattes med järnbalkar och en ny ytterdörr av bräder sattes in. I den slätputsade interiören löper spiraltrappor av gjutjärn mellan våningsplanen. I den gamla glaslinsen sitter nu hållare och el-lampa. I tornet står tändkulemotor och kompressor till tyfonen, vars megafoner sitter kvar i fönstren. Bostadshuset byggdes antingen 1912 eller redan strax efter 1900 – uppgifterna växlar. Utvändigt präglas huset av senare tiders förändringar. Rumsindelning en är kvar från tidigt 1900-tal. Köket har till stor del en genuin 1950-talsinredning. Den traditionella rödfärgade uthuslängan med skiffertak är den enda återstoden av fyrbebyggelsen som fanns mellan 1874 och 1912. Längan som byggdes till i tidigt 1900-tal inrymmer bl.a. fähus, ränne, vedbod, murad iskällare, verkstad och vid ena gaveln dass. Övernattningsstugan var tidigare oljebod. Troligen var det efter fyrens modernisering 1951 som boden byggdes om med övernattningsrum. Detta användes när fyrpersonal från Där framme kom för att lösa av under sena pass i fyren. Tidigare hade man ”jourrummet” i tornet för övernattning. Nere i Fyrvikens strandklyfta fi nns fyrens hamn med f.d. sjöbod och två nyligen renoverade timrade stenkistor (pirar). Den ena stenkistan tillkom under sent 1800-talet och den andra omkring år 1920. Stolpar och stenanhopningar är lämningar av bryggor och båtskjul efter den verksamhet som pågått här med fiske och båtbyggeri. Petrus Svensson var en av de fyrvaktare som byggde båtar här. På en klippavsats står den ålderdomliga lilla sjöbod som använts bl.a. för förvaring av redskap. Sjöboden har särskilda kulturvärden; det är en mycket enkel nyttobyggnad, som förr varit allmän vid Vänern, men numera är en stor sällsynthet. På Djurö anpassades boden efter klippterrängen när Thorvald Svensson och hans far Alfred (Fritz) Svensson, timmerman från Kålland, lät uppföra den ca 1920. Boden är byggd av över skotts- och drivvirke, delvis direkt på berghällen och delvis mot bergväggen. Hela fyrplatsen med byggnader och hamnanläggning är av mycket stort kulturhistoriskt intresse. Numera har Seglationsstyrelsen endast fyrtornet. Övriga byggnader är i statlig ägo liksom ön i övrigt. Fyrvaktarbostället är uthyrt som bostad. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000. |
