Stäng fönster ÅMÅL HÖGANÄS 1:1 - husnr 9001, FOGDENS FYR
Byggnad - Beskrivning
| Fogdens fyr (akt.) | |
| 1998-06 |
| Historik |
|---|
|
Fyren är inte stor men sedd från sjön bjuder Fogden ändå på en av de mer monumentala fyrupplevelserna i Vänern. Högt över Åmålsvikens vatten avtecknar sig bergholmen med tornet och fyrlämningarna mot horisonten. Fogden är en av Vänerns många värdefulla fyrmiljöer och bär vittnesbörd om fyrliv och fyrning på en karg skärgårdsholme. Fogden ligger centralt i norra Dalbosjön och under första delen av 1800-talet kom fl era önskemål om en fyrplats på holmen. Framför allt var det köpmän, bruks patroner och redare som krävde en säkrare sjö trafik; bl.a. för tackjärnstransporterna till Byälven respektive Åmål. Fartyg som kom från t.ex. Kristinehamn och Lidköping var tvungna att gå in i Lurö skärgård över natten, eftersom de inte kunde varasäkra på att hinna in i Åmålsviken innan skymningen föll. Brukspatron Åberg i Vänersborg hävdade att han i november 1831 räddat fl era fartyg från undergång eftersom han låtit tända eldar på Fogden. Först år 1851 tillkom fyrplatsen. Fyren uppfördes troligen efter en ritning av brukspatron Dahlgren i Åmål, med skillnaden att fyren byggdes av trä och inte av sten som denne föreslagit. År 1869 byggdes fyren om till ett fyrbostadshus med torn på taket. Fyrbo stadshuset blev återigen ombyggt 1908 då ett nytt ått kantigt fyrtorn byggdes vid husets ena gavelsida. Fyren hade då spegelapparat. År 1935 byggdes ett nytt fristående fyrtorn. Den ständiga bemanningen på fyren drogs in och det äldre fyrbostadshuset revs. Väder och vind spelar fritt över den nästan helt kala bergholmen ute i viken. Ändå har flera fyrvaktare bott här ute under årens lopp. I klippskrevor där det funnits jord har man haft små odlingar. Man höll höns och ibland även en ko, även om det var magert med bete bland bergknallarna. En av de tidiga fyrvaktarna var Anders P. Lars-son Roos som tillträdde tjänsten 1867. År 1875 upprättades ett nytt kontrakt mellan Larsson Roos och Seglationsstyrelsen. Fyrvaktare i slutet av 1800-talet var Carl Fredrik Andersson. Fogdens siste fyrvaktare var Johan Johansson, född 1864, som tillträdde tjänsten 1898. Johansson som förde båten SKIDBLADNER, arbetade även som prickhållare och lots. Under namnet ”Sjörövar’n”, eller kort och gott ”Rövar’n”, var han en välkänd profil i Åmål; en färgstark man som var en god historieberättare, och som även med säker hand fattade pennan och skildrade natur och sjöliv. Han hade ett starkt intresse för litteratur och poesi och i fyrvaktarhemmet på Fogden samlades gärna de i den stora vänkretsen som delade samma intresse. Som ofta var fallet på fyrarna tog fyrvaktarhustrun på Fogden en aktiv del i fyrningen när maken arbetade med andra uppgifter. Ofta var det Eugenia Johansson som svarade för tändning och släckning av fyren, samt rengöring och putsning av fyrapparat och lampa. Makarna Johansson hade sex barn. Till skolan inne på fastlandet måste barnen ta sig per båt. Vintertid gick de över isen in till staden. Johan Johansson var verksam på Fogden fram till att bemanningen drogs in 1935. Han avled året därpå. Nuvarande fyr tändes första gången 15 juni 1935 och var då utrustad med AGA-ljus. Fyren blev elektrifierad 1993. Det vitmålade fyrtornet med rött midje bälte är 8,5 m högt och är ett fint prov på en trätornsfyr från 1930-talet. Även den enkla interiören är väl bibehållen sedan 1935, inklusive gamla glaslinsen, numera dock med el-lampa i. På berghällen intill tornet står det gamla fyrbostadshusets sockel i huggen gråsten. Om fyrvaktarbostället minner också den f.d. uthuslängan med fähus av murad gråsten och bodar av trä. Längan är på senare år renoverad och tillbyggd. Den inrymmer sedan 1993 lokaler för Säffle-Åmåls dykarklubb. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000. |
